I dag har några av oss ägnat oss åt den kämpande tron. Tron är vår allraheligaste kristna tro, inte tro i största allmänhet. Temat var inte opassande i dessa dagar när vi på avstånd följer Ukrainas kamp. Riksbiskopen består oss då med ett gott stycke civilreligion. https://www.aftonbladet.se/debatt/a/1O3Kel/arkebiskopen-lat-inte-oron-over-kriget-ga-over-styr
Lika delar amatörpsykologi, snusförnumstigheter och lite lagisk religion har väl ingen dött av? Och en illistighet för att styra bort från det som händer i närområdet, alltså bort från det som kallas ”det eurocentriska”. Komiken att krig betyder ”miljöförstöring och riskerar att äventyra den klimatomställning som vi måste klara för kommande generationers skull” är inte obetydlig.
Kunde inte Riksbiskopen fått med ett ord om att Guds majestät kränks i krig och våld för vi är skapade till Guds avbilder, hela bandet. I stället blir det lagiskhet och anledningar att vi bevarar vår mänsklighet genom att ta hand om oss själva, varandra och planeten.
Hur gör vi det?
Genom att be och arbeta. Så hade Luther i denna situation aldrig sagt. ”Att samlas till bön och manifestationer för fred hjälper oss att sätta ord på verkligheten och våra reaktioner på den. Det ger oss en nödvändig känsla av gemenskap, så att vår motståndskraft och vår vilja att arbeta för det goda stärks.” Vi gör allt. Gud? Tja. ” Bön och arbete får oss att tänka längre och djupare. Till exempel att varje människa på flykt har samma mänskliga värdighet, inte bara de som liknar oss i hudfärg och religion.” Gud igen – som en återkommande fråga. Jag tycker att Guds frånvaro är rätt uppenbar när Riksbiskopen fromlar på. Det finns säkert folk som går på det. Jag säger ett: Här är en annan ande än vår.
Men blir det inte bättre med bibelord och allt. Grundstrukturen består, den är religiös föstås men frågan om Gud återstår alltid: ”Traditioner hjälper oss med struktur, särskilt i oroliga tider. Det är inte alls förvånande att vi dras till kyrkor, tänder ljus, ber en bön, manifesterar för fred, bidrar med hjälp och söker oss till skapelsen som sakteligen vaknar till nytt liv.”
Civilreligion! Men civilreligion är inte kristen tro, vår allraheligaste kristna tro. Nu är det sagt.