Denna dag tarvar en myckenhet av eftertanke.
I förvirringens tid sökte jag Svenska kyrkans hemsida för att få tröst och styrka. Det var kanske lite åldersdigert att be ”Pro pace et principe” i 1937 års psalmbok. Man jag har bett den medeltida bönen som samtida: ”Förlän oss, Gud, din helga frid, I kärlek oss ledsaga. Ty hat och avund, split och strid Ej kunna vi förtaga: Du det förmår allena.” Hymn 608 i sagda psalmbok). Nu är striden och lögnväsendet här. Vad ska vi besvära vår himmelske Fader med då, när han har så mycket elände att stå i? Hemsidan föder tankar:
”Livets Gud
Se vår oro.”
Varför det? Det verkar lika dumt som när prästen skulle trösta den ledsna flickan vars katt just dött. ”Var inte ledsen. Din katt är hos Gud.” Och flickan svarade klarsynt: ”Vad ska Gud med en död katt till?” Vad ska Gud med vår oro till? Varför titta just på den?
Det tar sig dock: ”Vi ber för människorna i Ukraina.” Exakt vad vi ber om för deras skull, framgår inte riktigt klart. Vore det inte bättre att be om fred och tillbakadragande av fi:s styrkor?
Vi ber på: ”För alla som har makt att stoppa krig och förstörelse.” Men minns jag rätt så hette det i den medeltida hymnen, att det kan bara Gud. Borde vi inte bestorma Gud att göra just detta och använda fridens evangelium just för at skapa fred?
Bedjandet fortgår: ”För det Europa som är vårt hem.” Lite oprecist – men välvilligt. Ber vi därmed att Ryssland fortsatt ska leverera gas och olja till Europa så att de stolta klimatambitionerna inte står i vägen för vårt välstånd? Eller ber vi om något annat? Att Europa ska få ett gemensamt försvar mot den ryska tsarismen så att vi står oberoende också av president Biden? Att vi inte ber om den väckelse som innebär att människor fattar vad vi inte kan, nämligen ta bort hatet, avunden, splitet och striden – för det kan bara Gud – det fattar jag. Men vi ber alltså inte: Må nåden komma och denna världen förgå!” –?
På slutet vidgas bedjandet: ”Du som alltid varit tillflykt i oro, nöd och krig, förbarma dig över din värld – också denna dag.” Nu har väl Gud allt intill denna dag förbarmat sig över världen – annars hade det varit klippt för länge sedan.
Jag kollade på Wikipedia: ”Guds försyn åsyftar gudomlig påverkan av händelseförlopp på jorden och särskilt i människolivet.
Gud anses ingripa i många händelser för att åstadkomma det som är bäst för oss, från ett evigt perspektiv, det vill säga att bana väg för helgelsen och främja sådant som har betydelse för vårt eviga liv, och rör vår uppgift som evighetsvarelser.
Försynens händelser låter sig sällan förstås från ett jordiskt perspektiv, eftersom allt vi här kan se är som lösryckta fragment, tagna ur ett evigt och överjordiskt sammanhang.”
Att Gud skulle begränsa sin försyn för framtiden eller överge oss just denna dag, tror jag helt enkelt inte. Däremot skulle Gud med rätta kunna fundera över vår ovilja att vända oss till honom och komma rännande först när det är kris i närområdet
Det bästa kommer sist, nämligen när avsändaren anges: Antje Jackelén Ärkebiskop. Då undrar jag bara, tar bönen bättre om det är en ärkebiskop som står som avsändare? Detta sagt, undrar jag vad jag egentligen bad om rent förnuftsmässigt/förståndigt och inte bara fromsint.