Det måste hädas mer i Sverige. Hädelseunderskottet är inte bara för litet. Hädelserna är som bäst osystematiska och får bara punktvisa genomslag. Oftast finns de inte. Det som skulle vara medvetna hädelser blir till tystnad. Detta beror inte endast på kristen feghet. Det beror än mer på att de kristna inte lärt sig att känna igen de nya heligheterna, de som ska hädas!
Att de första kristna stämplades som ateister är i det närmaste bortglömt. De som var övertygade om att Jesus är Herren och inte kejsaren, måste av myndigheter och opinioner betraktas som hädare och farliga för samhället. I en värld av grannar, som det romerska imperiet var, stack de kristna av som främlingar. Det skämdes de inte över eller skrämdes av. Helt logiskt. Kristen tro är samhällsfarlig om den är på riktigt, dvs på glädjefyllt allvar.
Några kristna fick uppträda som apologeter i den offentliga debatten. Det var inte de slätkammade som hade den apologetiska nådegåvan. De satte dit meningsmotståndarna, avslöjade tomheten. De kunde variera temat att folk ”följde det som var intet och själva blev till intet”, för att använda den förträffliga sammanfattning profeten Jeremia ger (Jer 2:7) Men behöver inte vara något större geni för att se att detta är samtidens villkor i alla tider.
Nu är det inte så lätt att vara en kristen hädare om man är så väl integrerad i samtid och samhälle att indoktrineringen blir ett självklart tillstånd. Ett svagt bibelbruk underlättar inte heller. Perspektiven blir för snäva då och de kristna inte bara välkammade utan prydligt ondulerade. De vill inte förstöra stämningen, som profeter och martyrer gjorde på sin tid. Å andra sidan har jag inte läst någon blodig martyrakt där en kristen beklagat vad han eller hon sagt med tillägget: ”Nu blev det visst dålig stämning…”
Jag varsnar alltså ett problem. De kristna har alldeles för uselt analyserat samtidens ogudaktiga helighet, den som skamguden ger när skamguden slukat det som förr var av värde (Jer 3:24). I stället för värderingar, som grundats i ett levande ord, har vi fått något som kallas värdegrund och om denna otänkta tanke kan mest sägas att den är just – grund.
Värdegrunden ska uppfattas vara ”alla människor lika värde” och något sådant ”lika värde” finns inte, som bekant. Till och med det höjda kaffepriset slår olika. Den som har högre inkomst kan lättare hantera prishöjningar. Skulle det vara lika värde hade kaffepriset höjts beroende på vem som ville köpa. Billigare ju fattigare man är, dyrare för de rika och riktigt dyrt för de snuskigt rika! Samma för priset på diesel och bensin. Men där är vi inte och jag har hört några goda hedningar döma ut reduktionsplikten (som för miljarder sänker utsläpp med 0.0008%…) varför ”klimatet” hör till de anständigheter som bör hädas. Det finns dessvärre en uppsättning skäl att ifrågasätta om man inte hör till Bovlunds beundrarskara eller tror, att Greta såg den osynliga koldioxiden strömma ut från jorden och att det förhöll sig så. Häda på!
När det kyrkliga systemet för ”rättvisa” går på, kan en god kyrkokristen inspireras av H.B. Palmaer, som grundade Corren och försågs med en aldrig sinande ström dumheter, som kunde bli bitande ironier i hans tidning. Det var tider det. Corren har tappat greppet trots att Domkapitlet fortsätter sin verksamhet. Palmaer hade inte missat möjligheterna, så mycket kan jag säga.
Till den ogudaktiga helighetens grundkomponenter hör själva lögnväsendet. Lögnen kan vara liten och välsmakande – som honung i te, ni vet. Men den kan också vara storslaget komplicerad och därför svår att komma åt – utom för den som har vett att häda genom ifrågasättande. Är det som sägs sant i den meningen att jag kan relatera till utsagan, genom sådant jag lärt eller insett, och finna den trovärdig?
Om en auktoritet säger något är denna omständighet inte nog för att jag ska tro den. Det jag bibringas i massmedierna är inte helt säkert sådant jag ska tro på. Det får prövas. Vår tid är farligare än någon annan tid för i denna tid är det lätt att ta makten över våra tankar. Ingenting säger att dessa tankens usurpatorer grundläggande vill oss väl. De kanske inte vill oss illa heller – men de vill utnyttja oss för egna syften. En pigg, käck och munter liten hädelse kan ibland välta hela detta lass som körts fram till oss.
Är då inte denna misstänksamhetens attityd där allt och alla ska ifrågasättas lite trist? Visst är den. Men biblisk. Hållningen från profeternas tid över till apostlarna är just att odla sin skepsis i vetskap att världsfursten är Lögnens furste. Det blir värre och värre dag för dag. Detta förhållande framhålls sällan i vårt anständiga kyrkoliv. Själva anständigheten är ett tecken på bristande kristen tro och förståelse och indikerar borgerlig religion, den civilreligion som civilsamhället så gärna vill ha för att klä upp sig. Hör ni någon säga ”civilsamhälle” och inte ”värld” ska misstankarna mobiliseras. ”Så älskade Gud civilsamhället att han utgav sin ende son…” Riktig kristendom är världsligare – i rätt mening – än så.
När kyrkoledningen frotterar sig med staten som civilsamhälle kan det bara gå på ett håll. Joel Halldorf och Patrik Hagman samt andra reformerta polare tycks uppskatta saken. Jag är inte ett dugg förvånad. De är sin särart trogna. Och nu har jag rätt konkret visat vad det är att skriva förargelseväckande sant. Hädat ett par finkristna alltså.
Tillbaka till allt det andra heliga som bör hånas och hädas. Det pompösa hör dit. Lyssna och hör hur de feta orden halkar fram ur de pompösas munnar. De säger det som ska sägas – men aldrig det som måste sägas. Minns mina ord detta valår. Här ska ju väljas ärkebiskop, biskop i Visby, kanske biskop i det stift som avstår sin stiftschef för att i stället pryda Ärkebiskopsgården och dessutom riksdag, region och kommun. Det blir högkonjunktur för hädande med andra ord. Det sägs att världen vill bli bedragen. Då måste de kristna veta sig plikt att träda fram inför samtidens skamgud med några träffsäkra hädelser. och därtill några sanna ord med lugn besinning, som apostel Paulus brukade säga. Apg 6:25. Numera säger han att han talar sanna och förnuftiga ord. Hädarna har fått ett apostoliskt böjningsmönster för sin verksamhet.
Förresten slogs jag av en insikt. Domkapitlet i Linköping argumenterar på samma sätt mot Niklas Adell som regeringen gjorde mot Karl Gerhard och sången Den ökända hästen i Troja. Respekten mot vad en lyssnare kan tänkas tänka och tycka äger tyngst. Modéus som en annan Christian Günther! Häpnadsväckande på alla sätt. Och Günther var ordentligt utskämd redan efter det tyska nederlaget vi Stalingrad. Hoppas det går Modéus I lika illa – och Corren, som inte kan stå upp för de grundläggande friheter H.B. Palmaer grundade tidning för.