Det är en märklig dialog som pågår i en högmässa. En del av dialogen är alldeles tyst. Jag ser det gamla krucifixet nu på kyrkans södra vägg. Det säger mig något om Frälsaren och kanske något om alla som före mig sett på korset århundraden igenom. Jag ser kyrkvaktmästarens prydande av kyrkan, en ordlös dialog, men omsorg märks förstås. Kantorn ger repliker i dialogen och psalmförfattare/kompositörer (nu döda) får ett ord eller en accent med i vår dialog. Läsningar och böner på samma sätt, då och då begriper till och med jag och upptäcker kanske något jag inte vetat (behövt veta) tidigare.
Kyrkoherden predikar. Levererar han några nyheter? Oftast inte – som väl är. Han påminner om sammanhangen och det betyder att Guds gode Ande då och då ser till att kyrkoherdens utläggning blir en ögonöppnare. Men jag säger inte att det är fel om predikan mer bekräftar att allt är som vanligt. På den tid vi flög (i tiden före den klimatkatastrof vi nu ska tro på), tjatade kabinpersonalen samma trista budskap varje gång. Det var inte för att informera oss så mycket som att trösta oss att ”allt var som vanligt”, inget skrämmande hade inträffat eller skulle inträffa. Också detta hör till högmässans dialogiska karaktär.
Varför tjata så mycket om dialog? För att demokratins livsluft är det öppna samtalet och den friska debatt, där meningar bryts och repliker hämtas in för att skapa både oreda och reda. Det är det där med ”tes, antites och syntes” jag är ute efter. Jag hörde alltså till de missnöjda när LO:s Susanna Gudmundsson och SD:s Jimmie Åkesson icke-möttes i Aktuellt. Susanna ville inte debattera med Jimmie. Det hade dock varit det naturliga, eftersom Metall uteslutit en medlem därför att han var Sverigedemokrat. Nu påstås denne medlem (och alla sverigedemokrater) inte omfatta tanken på alla människors lika värde och exemplet bland många onämnbara var ”vinster i välfärden”. Detta överraskande besked kunde alltså inte debatteras – men det borde ha gjorts. Vi är väl rätt många som inte i praktiken tror på alla människors lika värden och inte tänker att debatten om vinster i välfärden handlar om just detta? Alla har väl noga taget inget egentligt värde för mig just? Men några har ett obegripligt stort värde.
Hade alla ”lika värde” skulle väl alla ha lika lön och lika stort inflytande, förstås. Mitt problem är att jag kan läsa text. Dignity i FN-stadgan betyder ”värdighet” – och att alla människor har samma värdighet eftersom vi alla är av Gud skapade varelser, det tror jag obetingat. Tänker LO:s ordförande och tänker statsministern så? De tror väl inte på Gud? Då delar vi hur eller hur inte samma värdegrund – med problemet att somligas värdegrund är betydligt grundare än min!
Tro mig, det är inte lätt att vara kristen och tänka att vi kan lita till det gudomliga avslöjandet av hur allt hänger ihop. Tänk er därtill att man är docent, då är det nog rent intellektuellt rätt kört i mötet med samtidsstupiditeten och dess enkla slagord. Nå, jag var sådan också som gymnasist eller elev i folkskolan. Också ifrågasättandet hör till demokratins livsluft. Jag är ju kristen just därför att jag ifrågasatte så mycket som i skolan påstods om Jesus, som vore han en lärare i moralfilosofi och etik. Detta var inte Jesus så som söndagsskolans undervisning visste att berätta.
Då undrar jag om översåtarna vägrar debattera, borde inte medierna då säga: –Det är i sin ordning Susanna om du inte vill debattera. Vi har 6 minuter avsatta för inslaget och då får Jimmie utnyttja minutrarna på egen hand för att kommentera vad som hänt.
När jag var ung, hände det att radio eller tv ville göra något inslag och frakta mig till Stockholm för detta. Nu hade jag förpliktelser hemma i församlingen så jag fick hänvisa till andra präster. En gång kunde jag ställa upp i debatt med KG Hammar, men han sa nej. När en tv-människa ringde för att meddela detta, föreslog jag att jag skulle få hela talartiden, men det kunde SvT inte tänka sig. Jag menade att på så vis kunde KG styra vad han ville tala om och med vem. Tv-människan blev lite brydd, förstod jag. Jag tycker alltså fortfarande att jag hade en poäng. Tvinga fram översåtarna att leverera sina argument och låt dem inte i mörka skrymslen utöva makt, det är min hållning. Rätta mig om jag har fel. Det kan jag ta. ”Tes, antites, syntes” – så hur ser syntesen ut?
”Dumheten är diktaturens livsluft”, tror jag. Naturligtvis blir det inte diktatur bara för att inflytelserikt folk visar sig vara icke tänkande – men vägen till diktatur är stensatt av dumma människors goda föresatser. ”Dum” betyder idiotiska människor. ”Idiotiska” betyder ”vanliga” – det är grekiskans innebörd av ordet idiotos. Låt oss alltså akta oss för att bli vanliga. Det är det vanliga som ska ifrågasättas, kompliceras.
Ni tror att jag ska ta upp frågan om klimat till skillnad från väder? Alls inte. Men lågtryck väster om Island hör till det vanliga. Liksom skvallerbyttor på skolgården. Det är exemplet jag väljer:
– Fröken, fröken, Nicke sa ”knulla” på rasten.
Fröken blir antagligen upprörd, Nicke ska få en tillsägelse. Nicke kan då antingen visa sig ångerköpt, han borde uttryckt sig mindre expressivt, eller förklara hur han menade. Nu bestämde fröken att det skulle bli hemanmärkning. Det är denna småskollärargrundhållning som Linköpings domkapitel uppvisar i sitt beslut om Niklas Adell. Då kunde vän av ordning tänkt sig att Torsdagsdepressionen skulle blåsa på, för att inte tala om Corren, som H.B. Palmar grundat och där Palmaer hämtat ett aldrig sinande material till tidningen just från Linköpings domkapitel. Själva omständigheten att beslutet fattats av domkapitlet från en tryckt dagstidning skulle göra varje redlig tryckfrihetsförespråkare betryckt. Skulle någon dömas är det JK som skulle fatta beslut, inte domkapitlet. Detta borde rapporterats i media som en kritik av domkapitlet under ledning av Modéus I. Men icke!
Nu är Svenska kyrkan en ideologisk statsapparat och vill alltmer framträda som en sådan. Just därför vill det till att hålla på regelverket, annars blir det så tyst som översåtarna vill ha det, så tyst att demokratins livsluft tryter. Jag säger som vanligt: ”DDR”. Eller TDR, som Mäster sa. I alla sammanhang gäller det att säkra tillgången på invändningar. Säger då någon att man inte får knulla hursomhelst, vemsomhelst eller varsomhelst är detta en invändning att diskutera i sak, inte att hojta om. Det är en antites som ska förstås mot bakgrund av en tes, dvs ett förhållande.
Det finns fler exempel från det kyrkliga livet. Hur tror ni att den stora tystnaden när det handlar om kv*nn*pr*stfr*g*n ska förstås? Den ska förstås utifrån maktens intresse, att i den öppna folkkyrkan göra slut på den öppna debatten. För den som omfattar meningen, att den öppna debatten är demokratins livsluft, är detta bokstavligen livsfarligt.
De flesta företeelser i Svenska kyrkan är som Simsons rävar, sammanbundna i svansarna. Effekten blir förödande. Domareboken 15:4-8. Det är nog alltid bättre att talas vid, att debattera öppet, att resonera förnuftigt och blottlägga motsättningar. Högmässan en vanlig söndag i en vanlig kyrka, ett dialogrum, inspirerar, som ni ser.
Jag fick rådet att se helgsmålsbönen i tv. Den illustrerade en slända, hette det. Jag kollade lydigt.
https://www.svtplay.se/video/34026206/helgmalsringning/helgmalsringning-avsnitt-5-5?id=Kq2bA2L
Säga vad man säga vill. Denna tro om hoppet bygger inga universitet. Däremot kan den vara fena på barntimmeverksamhet. Komministern nämnde Dalai Lama, men inte att ryktet går om Dalai Lama, att han är i klass med den syfilitiske Karl XV när det gäller s k kvinnoaffärer (vilket inte är detsamma som sybehörsbutiker…). Detta är alls inte överraskande när det gäller en kung, men kanske när det handlar om en munk? Skara stift är för övrigt känt för sitt underskott på teologie doktorer. Och att kyrksamheten minskat högst betydligt sedan Sven Danell var biskop. Nog sagt!
Nu väntar vi på beslutet om Petersson i Visby. Svenska försvaret står kvar på ön. Vad har hänt som ska klassas som ”olämpligt” och vad ska hända?