I dag ställs Päivi Räsänen, tidigare inrikesminister i Finland och nu vanlig parlamentsledamot, inför rätta. Hon har skrivit en småskrift. Biskop Juhana Pohjola åtalas för att ha gett ut den, han är alltså ansvarig utgivare. Jag ska fråga Juridiska fakulteten i Lund om ett dubbelåtal av detta slag, lite märkligt tycks det. Antingen är väl ansvaret utgivarens eller författarens?
Nu har jag läst Räsens lilla skrift (23 sidor). Det är ingen tvekan. Hon uppfattar homosexuell utlevnad som en annan hållning än den Heliga Skrifts. Hon tar fram bibelord – så pass många att det nog inte kan sägas vara ”enskilda bibelord”. Jag uppfattar dock inte att hon är särskilt hatisk – och kritisk har hon väl rätt att få vara i vår upplysta tid? Jag menar, hon lever ju i ett på papperet fritt land.
Så vad händer nu, när jag lägger ut en hänvisning till Räsänens småskrift? Denna sida är skyddad enligt svensk lag. Och ni får väl lägga er under täcket med ficklampa och läsa så som fordomdags Piff och Puff lästes – om det nu var Piff och Puff den sortens tidningar hette.
Intressant dock när vi fortfarande hanterar snusklitteratur, men nu är snusket den gamla anständigheten! Det gäller att kunna läsa skriften på väggen, som Skriften lär oss.
Jag vet inte riktigt hur man ska be. Beskydd för de åtalade eller bönen att deras fiender ska gå ett steg för långt? Jag ber för båda syftena. Och tänker på kättarbål tiderna igenom. Polykarpos i åminnelse. När han brunnit upp, samlade de kristtrogna in hans benbitar, som var som rubiner.
Tillägg
Den skrift åtalet gäller finns på svenska också- Den kom alltså 2004 och åtalas 2022! Åklagarens argument är att den fortfarande finns kvar. Återstår förutom kättarbål också bokbål. Bäva månde bibliotekarierna! Där finns väl fortfarande böcker kvar som betraktats som anstötliga. Ordet är ”fortfarande”!