Ordet är kanske vulgärt, men då i betydelsen att hopen – latin: vulgus – använder det. Begreppet ”knulla” används i svenska språket. Det har använts sedan medeltiden och är samma ordstam som i begreppet ”knö”, som i ”knö dig” när någon ska trycka in sig lite längre i spårvagnen i Göteborg. Jag hade i en tid utan dildos kunnat hävda, att detta var ett maskulint sätt att se på den sexualitet som skulle vara sam-lag och därför varit tveksam inför användande av ordet. Nu vet jag inte längre, oskuldsfull som jag är.
Förre komministern Niklas Adell har fått en skriftlig varning av domkapitlet i Linköping. Han har nämligen på en journalistfråga inför kyrkovalet sagt, att han avvisar samkönad vigsel eftersom kärleken har gränser.
Den nomineringsgrupp han tillhör, Frimodig kyrka, röstade år 2009 enhälligt emot denna reform. Adell fick en följdfråga av journalisten och svarade med en rejäl precisering: ”För att uttrycka mig rått då: Man har inte rätt att knulla med vem som helst, var som helst och hur som helst.” Så föll orden till journalisten den 13 september. Uttalandet återgavs publikt i Corren både den 14 september och den 20 december 2021. Vi kan i fortsättningen kalla detta för Adells axiom.
Vän av ordning vill förstås rent teologiskt veta om biskopen Modéus I och domprostpingstvännenföredetta Bähr (från Kalmar!) vill negera satsen – (vilket i det här sammanhanget betyder ”meningen”). Tycker dessa bålda herrar att sexualliv kan bedrivas med vem som helst, var som helst och hur som helst? Eller vad gäller saken? Nu kanske biskop och domprost ska läsa grundaren just av Corren, H.B. Palmaer (1801-1854) och hans berättelse Yttersta domen i Kråkvinkel för att få perspektiv på just domkapitlet i Linköping. Jag kollade i min hylla och den äldsta utgåvan återfinns i Eldbränder och gnistor (3 uppl 1868 men den fanns också i utgåvor 1934, 1974 och 1988, Nå, smakråd från finkristna kan vi för dagen bortse från, men noterar och har städse i minne. Finkristna läser nog inte Palmaer men sannolikt Corren.
Också om Niklas Adell ångrar sitt ordval är det i vart fall folkligt i den meningen, att folk begriper vad han menar (vilket jag tror är det egentliga problemet) . Skulle Modéus I inte då kunna lovprisa Niklas Adell för att han är något så ovanligt som en präst som talar begripligt, dvs så att folk förstår vad han menar. Att en gammal pingstvän som Bähr skulle uppskatta saken, betvivlar jag. Det är nämligen länge sedan pingstvännen Sven Lidman var i Linköping och det var för övrigt innan han blev pingstvän. Knullade gjorde han dock, vidimierat av honom själv. Ni har väl hans bok Gossen i grottan present? Jag tror inte domprostpingstvännenföredetta Bähr har läst Lidman.
Nu är den juridiska frågan en annan än en fråga om god smak. Niklas Adell har fällt orden och ord är som bortskjutna pilar. Nu nådde pilen bara några meter fram till journalisten, som plockade upp den och sköt den vidare, mycket längre och med mycket större verkan än den adellska pil-fjuttigheten. Därmed är hela spelplanen förändrad och domkapitlet i Linköping har alls inte med saken att skaffa. Den förträffliga Maria Kustvik är Correns chefredaktör och ansvariga utgivare. Det är där ansvaret för begripliga men förgripliga ord hamnar. En redaktör har funnit begreppet av värde att delge allmogen och därmed faller ansvaret på den den ansvariga utgivaren, inte på den som talat med en journalist.
Till detta kommer frågan om vem som anmält. Det går inte av handlingarna att se. Det kan vara så enkelt att domkapitlet (eller endast stiftsjuristen) inlett en process utan anmälan. Allt är anonymiserat, men gissningsvis är det domprosten Bähr som fått en e-post med maning att tala med Adell, eftersom den anonymiserade avsändaren för egen del är ”upprörd (14 sept). Om det är samma avsändare som ”pratat med personer som är undrande och upprörda” över uttalandet och funderar över om detta är en fråga för biskop och domkapitel (15 sept) framgår inte. Se nu bilaga 3 i akten S 2021-0794.
Stiftsjuristen har träffat ”person C” för utredningssamtal. C är aktiv i ett flertal styrelser och nätverk i Linköpingsområdet. ”En del av dessa forum är slutna, varför personen ifråga valt att vara anonym.” Här tar man sig för pannan och känner igen det totalitära draget. Det kan alltså utan skymten av bevis hävdas, att ”vid ett flertal tillfällen och i olika sammanhang så har C tagit del av vittnesmål om negativa reaktioner på Adells uttalande”. (bilaga 8 i akten)
Vad är detta egentligen värt i en rättsstat? Inga belägg, bara påståenden.
Stiftsjuristen Elin Hjulström följde upp eftersom hon förstått att S-gruppen uteslöt Niklas Adell, som av valberedningen förslagits som ersättare till församlingsrådet i Landeryd. Gruppledaren Cecilia Cras (fast stiftsjuristen fortsätter sin vana trogen att anonymisera men oskickligt!) lägger ut texten. Ett skäl är att Niklas Adell ”till viss del” fortfarande utövar sitt yrke och har varit präst i församlingen inte bör delta i församlingsrådet. Nå, präst är han men någon tjänstgöring i församlingen har han inte. Sedan kommer det: ”Dessutom delar inte Niklas Adell den värdegrund som Svenska kyrkan har. Han kan inte dela altaret med en kvinnlig präst. Det blir särskilt komplicerat när församlingsherden är en ´kvinna. Niklas har också visat stor oförståelse för hbtq-personer. Hoppas det är tillfyllest.” (akten bilaga 14) Vem är C? Cecilia Cras eller någon annan? Man vill veta!
Men hoppsan! Niklas tjänstgör inte i församlingen och vad han sagt om könsumgänge gäller väl rakt av? Adells axiom är liksom obegränsat vad gäller människor (kanske inte kaniner…) Har han då visat ”stor oförståelse” för alla slags personer, hela mänskligheten? Och vad är i största allmänhet Svenska kyrkans ”värdegrund”, det kan man fråga både i synnerhet och i allmänhet, för en hoper statsvetare avvisar begreppet som en glosa och inget annat. Vi som fuskat med teologi behöver dock få en referens till ett fattat beslut om värdegrund. Sådana beslut finns vad gäller de gammalkyrkliga symbola, om Confessio Augustana och om Uppsala Mötes beslut. Men i övrigt?
Till fyllest var det. Nog och över nog. För vad har detta med saken att skaffa? Vad sysslar stiftsjuristen Elin Hjulström med? Det borde domkapitlet frågat vid sammanträdet i, håll i er – Equmeniakyrkan! – den 14 januari detta nådens år. ”Domkapitlet finner att Niklas Adell brutit de löften som han givit vid vigningen och att han i avsevärd mån skadat det anseende som en präst bör ha. Adell ska därför tilldelas en skriftlig erinran.” (Domkapitlets sammanträdesprotokoll 14 januari 2022, bilaga 1) Sophia Jarl ville skärpa påföljden till skriftlig erinran och prövotid. Prövotiden är 3 år…
Naturligtvis är allt detta fabrikation, inte analys av text eller uttalande i sin kontext. Det är också det som är poängen, menar min vän Kafka och jag. Återstår att se vilka som i det kyrkliga livet fattar vad som hänt och drar upp de röda linjerna mot den här sortens anonyma provokatörer samt dessutom lugnt konstaterar, att den där värdegrunden markerar en annan Kyrka än den vi döptes till. Eller? Vi är döpta och somliga av oss vigda till Kristi Kyrka. Om Svenska kyrkan genom sitt system avviker från den, vet vi vad vi på goda grunder tror och ser vad vi ser i kyrkomötes- och domkapitelsprotokoll. H.B. Palmaer var är du? Tid för den yttersta domen i Kråkvinkel på nytt och då är det inte Niklas Adell som står bland de anklagade.
H.B. Palmaer undrar nog vad Corren gör nu. Det faller ett historiskt ansvar på den tidningen att demaskera det kyrkliga och andra livet i Kråkvinkel. Eller vad tror ni? Jag kan återanvända en palmaerare: -Hur mår biskopen? -Han är mycket dålig. -Ja, det visste jag förut. Jag undrade hur han mådde. (se Arvid Ahnfeldts levnadsteckning över Palmaer i Eldbränder och gnistor, s 40)