Anders Wejryd ska disputera den 14 januari detta nådens år. Avhandlingen heter Lutherhjälpen som försvann. Avhandlingen kan laddas ner alldeles gratis. http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1612764/FULLTEXT02.pdf
Förståsigpåarna undrar varför det inte finns någon undertitel. Sjöwall och Wahlöö skrev Brandbilen som försvann och den var ”en roman om ett brott” i alla fall. Den utgav sig likväl inte för att vara en avhandling! Så vad handlar boken om? Ett försvinnande. Kanske ett i mängden. Församlingar, kyrkfolk och organisationer lika.
Forskningsfrågan som ställs är egentligen fyra och fyra gånger upprepas frågeställningen/arna (s 16, 67, 88 och 146). Wejryd leder läsaren. Jag redigerar frågorna (det borde Wejryd också gjort!) så att ni lättare kan se:
Lutherhjälpen omvandlades till Svenska kyrkans internationella arbete.
- Hur gick det till, vad försvann och vad förblev eller förstärktes?
- Hur upplevde och förhöll olika aktörer och berörda i Svenska kyrkan sig till detta?
- Vilka följder har omvandlingen fått för dessa aktörers och berördas syn på demokrati och delaktighet i Svenska kyrkan?
- Vilka följder har omvandlingen fått för Svenska kyrkan?
Vad kommer en opponent att säga? Opponenten Kjell Nordstokke, kommer att försöka få till en intressant vetenskaplig diskussion, en del inpass på temat vad Wejryd mer kunde ha gjort och natuligtvis frågan om det som kallas ”autoetnografi”. Opponenten kommer inte att anföra ens som en kvickhet att ”den som inte disputerat före 40 års ålder, kan lika vl skita i det”, som visdomsorden i Lund brukade falla. Opponenten har en hel del att ta sig an denna goda replik förutan – alldeles bortsett från att Nordstokke nog är en beskedlig norrman. Formalia tar en stund att tröska igenom. Wejryd kommer kanske att få kritik för att inte korrekt ha kursiverat boktitlar, inte ordentligt läst igenom materialet en sista gång innan boken gick i tryck och inte ha koll på sina fotnoter?
Tidigare forskning brukar vara av intresse för att ställa in avhandlingen i sitt sammanhang. Gustaf Björck (1956-2019) lade år 2014 fram avhandlingen Förändring av missionssynen? Finessen var att han ville ge perspektiv på Svenska kyrkans mission 1945-2000 speglad av ledning och missionärer. Ett näraliggande tema som vi ser – men uppseendeväckande nog är avhandlingen inte nämnd av Wejryd, än mindre diskuterad. Detta är uppseendeväckande – inte minst som dr Björck la fram avhandlingen vid samma universitet som Wejryd och i samma ämne; missionsvetenskap.
Källor och material har väl opponenten fått fundera över. Det brukar då handla om material som avhandlingsförfattaren inte brytt sig om att ta sig an. Eftersom avhandlingen har en kortfattad historisk genomgång av Lutherhjälpen kanske Wejryd borde bläddrat igenom tidskrifter som Vår Kyrka, MED och Kyrkans Tidning och redovisat. Kanske hade han inte hittat så mycket, men några små korn och till det kunnat redogöra för ett gott vetenskapligt hantverk. ”Gå till läggen!”, som det heter.
När Erlanders dagböcker nämns i käll- och litteraturförteckningen, vill varje av kvinna född docent veta vad i de arton (18) volymerna Wejryd använt. Bokverket fungerar endast som allmän referens, ser man sedan. Det är lite trist för Erlander hänger ut några av de kyrkliga hövdingarna närmast som bovar och banditer med konstaterandet, att: ”Det hela är för djäkligt”. (Erlander, Dagböcker 1945-1949, s 40) Den fine biskop Björkquist karaktäriseras som ”en av de fulaste fiskarna i detta samhälle” (Erlander, aa s 113) Då handlar det om Till bröders hjälp och Svenska kyrkohjälpen, som Wejryd dock har med som bakgrund till Lutherhjälpen… Varför ta med något som inte kommit till användning i avhandlingen?
Till detta kommer att Nationalencyklopedin (på nätet) används som källa för komplicerade historiska sammanhang. Är detta inte väl enkelt för en akademisk avhandling? Hade det inte funnits bättre källor och möjlighet att föra en kort diskussion i fotnoterna om dessa, säg, större, mer betydande och bättre orienterande referenser?
Metoden måste en opponent uppehålla sig vid. Anders Wejryd skriver om något han själv varit en del av. Han intervjuar – men är då noga med att inte ha ärkebiskopskorset på sig eller ens en biskopsskjorta. Låter sig det förhållandet att Wejryd varit aktör och ledare i sammanhanget så enkelt döljas? Inte ens om Wejryd klätt av sig och intervjuat naken, hade de 15 som intervjuats inte riktigt kunnat glömma vem som intervjuar, tänker jag (även om de i den situationen helst skulle ha velat.…) Wejryd är dock medveten om problematiken med sin egen roll i sammanhanget, men hanterar han den? Det är verkligen frågan. När han skriver att han tänkt intervjua fler och bara 15 återstår, hade saken varit värd en utläggning och varför det blivit så, menar jag, med tilläggsfrågan hur han kompenserar bortfallet. Hur stort och hur relevant är nu hans forskningsunderlag egentligen?
Jag tar mig an innehållet i det som kallas ”auto-etnografi” i en kommande slända. Den är alls inte ointressant även om jag skulle vilja veta vilken skillnad det är mellan en auto-etnografisk framställning och en ego-etnocentrisk. Vad kännetecknar en autentisk auto-etnografi? Kanske mest detta att den ger utrymme för det komplexa i en person genom självdistans. Jag återkommer till temat för hur eller hur ger Anders Wejryd många upplysningar om sig själv.
På grund av Etikprövningsnämnden har Wejryd anonymiserat sina sagespersoner. Finns protokoll på detta nämndbeslut? Eller har Wejryd själv dragit upp gränserna? Hade det inte räckt med ”informerat samtycke”? Det tycks somliga av intervjuoffren ha menat. Finns det verkligen ett protokoll från Etikprövningsnämnden, som alltså på begäran prövat Wejryds projekt? Man vill veta.
Wejryd valde personer om vilka han visste att de hade olika synpunkter och valde bort personer som slutat eftersom ”deras anställning på kyrkokansliet kom att avslutas eller förändras på grund av meningsskiljaktigheter, där jag som ärkebiskop och ordförande i kyrkostyrelsen kunde anses som part” (Wejryd s 91) Alltså har Wejryd valt andra intervjupersoner, som han bedömde kunde ha liknande synpunkter… Vad ska man säga nu?
Ännu en anledning till anonymisering ser Wejryd i detta att ”tankarna [är] viktigare än personerna” för hans syfte (Wejryd s 30) Trots allt är väl detta en uppseendeväckande tanke om fritt svävande idéer bortsett från konkreta människor? Jag håller detta för idiotiskt. Idéer svävar inte fritt.
Går vi till de anonyma tror jag, att socialdemokraten Levi Bergström är sagesperson O, moderaten
Annette Lundquist Larsson sagesperson E, Ökas Brita Olinder sagesperson C och centerpartisten Anders Åkerlund sagesperson A. Någon/några av dem skulle med skäl kunna uppfattas vara svagsinta – men inga ord efter mig. Poängen var att tankar inte står frikopplade från personer. Just därför är personerna och deras tankar viktiga.
Marianne Ejdersten stiger fram under eget namn och är den som anmält att hon ville bli intervjuad.
Namnet Yngve Kalin saknas helt i avhandlingen. Om jag redan nu avslöjar att det autoetnograiska tar 19 boksidor är det kanske av intresse att intervjuerna, med påfyllnadsmaterial, tar drygt 30 sidor. Det är, oss emellan, svårt att orientera sig i intervjuerna och än svårare tycks det mig vara att ta till sig ny sakinformation genom dem. 60 minuters samtal per intervju är kanske inte så mycket.
Den vetenskapliga frågan är given: Vart tog de tryckta källorna vägen? Den svenskkyrkliga kulturen är dock en skriftkultur. Och hur mycket styrs nu hela alltet av Wejryds oprecisa fördomar. Ebbe Arvidsson, som var Lutherhjälpens direktor, påstås ha varit ”en person med konservativa värderingar” (Wejryd s 42). Vad betyder omdömet? Är det politiskt, teologiskt eller konstitutivt och får man vetenskapligt använda ett omdöme som kan ifrågasättas för oklarhet? I Västerås stift gällde Ebbe Arvidsson när han var ung präst för att höra till de progressiva ungdomsprästerna. Var han konservativ – eller radikal? Att han är morfar till Malena Ernman och då morfarsfar till Greta Thunberg kanske ska nämnas tillsammans med allt det andra han gjorde?
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ebbe_Arvidsson
Wejryds stora problem är hans stabila fördomar, skulle man fördomsfullt kanske kunna förmoda. Och därefter vetenskapligt pröva detta påstående, förstås. Till det kommer ett försynt påpekande: Har man som Anders Wejryd fått gåvan att vara läppalätt, vill det till att vara precis när det kommer till vetenskapliga begrepp. Det behöver man inte vara i övrigt socialt liv, läs: sällskapsliv.
To be continued…