Kvalet, avsnitt sex

På sitt sätt fascinerande. Socialdemokraterna i Sigtuna kommun för fram det positiva budskapet  tre gånger om: ”JA TILL KVINNLIGA PRÄSTER JA TILL SAMKÖNADE ÄKTENSKAP JA TILL ALLAS LIKA VÄRDE”. Inte trodde väl jag, att vi skulle rösta i ämbetsfrågan igen eller rösta om de där enkönade vigslarna och är frågan om allas lika värde en fråga vi verkligen ska rösta om? Misstänksamhetens hermeneutik leder mig till en skrämmande slutsats. (S) har inget annat än gamla paroller att komma dragande med. Det finner jag pinsamt.

Alternativ för Sverige  menar att det är dags för förändring i Svenska kyrkan. Förändring! Inte förnyelse? AfS menar att oavsett om man är uttalat troende eller ej så måste man inse att denna mer än tusenåriga institution har utgjort en hörnsten i formandet av landet Sverige och den svenska identiteten/kulturen, vår moral och rättsuppfattning.” Därför ska förändring till. Kyrkan ska ”tillbaka till en kristen folkkyrka”. Hur gör vi då? ”Vi väljer ett konservativt parti som kan och vill ta på sig rollen till förändring.”

Nu såg jag att borgarna, dvs Borgerlig Allians, förkunnar att Kyrkan i Sverige är 1500 år gammal. Där fick S:t Ansgar något att tänka på. S:t Sigfrid också. Att det fanns kristna influenser i Norden tidigt kan man förmoda. Men Kyrkan i strukturell mening är en senare företeelse. Tänker jag.

Sverigedemokraterna proklamerar: ”Våra vallöften är heliga” – vilket kristligt sett ter sig rätt svårbegripligt, kanske till och med obegripligt. Eller begripligt. Så talar de som inte har en aning om vad helighet egentligen är. Hade det inte räckt att de sagt att deras vallöften är ”hederliga”, ett ord är ett ord  som ska hållas och ett löfte ett löfte? Jag är lite känslig för stororden, ty de utanför Kyrkans gemenskap vill alltid låta lite mer. Då knottrar det sig på ryggen. Sverigedemokraterna vill annars se ”en klassisk konservativ kristen kyrka med Jesus i centrum”. Kan någon förklara för mig vad detta egentligen betyder?

Himmel och Jord i Växjö stift kommer med lugnande besked. Inga kalhyggen, vi ska endast avverka grova träd. Hur det ska bli med massaveden lämnas jag i okunnighet om. Men dels är det minst lika lönsamt med skogsbruk på det sätt Himmel och Jord förespråkar, , dels skulle Svenska kyrkan klara ”ett mindre inkomstbortfall” från skogen. Argumentet är, här svajade jag lite i skrivbordsstolen, att också om utdelningen varit noll kronor 2019 och 2020 hade det ekonomiska resultatet ändå varit positivt. Jag tror jag förstår det fina i kråksången. Jag tror jag känner igen folk som skojar med mig också. Och vet lika lite om skogar som om ekonomi.

Jag orkar inte läsa mer ur den tomma kyrkopolitiska slagordsproduktionen. Jag blir mest uppbragt av talet om Kyrkan som måste vara ”öppen för alla”. Detta säga av politiska partier som inte ser till att deras representanter söndagligen återfinns i Kyrkans sköna gudstjänst och genom sin närvaro borgar för Kyrkans öppenhet. Bara det fyllda kyrkorummet är i egentlig mening öppet för alla. Så är det inte när några ålderstigna skramlar runt i några kyrkbänkar… 

Samtidigt skulle jag i mitt beklämda tillstånd vilja aktualisera vilka frågor som rätteligen borde ställas i detta kyrkoval. Fråga kyrkopolitikerna:

Vad har ni egentligen gjort den gångna mandatperioden?

Har ni åstadkommit någon förändring värd att nämna?

Vad är ni särskilt stolta över när det kommer till era insatser?

Märker ni något av en inspirationskris i Svenska kyrkan?

Hur ser ni på den statistik som levereras och redovisar tillbakagångar?

Vilken är medelåldern i era hemförsamlingar en alldeles vanlig söndag?

Hur är könsfördelningen och vad bör göras för att uppnå en jämställd Kyrka då?

Vilka problem ser ni för den kommande mandatperioden, hur har ni analyserat dem och vilka konkreta förslag har ni att lägga fram?

Är det oproblematiskt att Kyrkans ämbete blivit en andra karriär och inte längre är förstaval för unga gymnasister?

Menar ni att biskoparna ska ha ansvar att bestämma vilka som ska vigas till präster och diakoner utan kyrkopolitisk inblandning?

Om folks viktiga val varje söndag innebär färre i gudstjänsterna, hur vill ni bestämma vilka kyrkor som blir övertaliga och vad ska göras med dem?Vilka nyckeltal har ni stannat för?

Vad säger ni om Borgå överenskommelsen?

Vad menar ni om den kritik som upprepas i Svenska kyrkan mot sättet att leda den?

Hur bedömer ni att Svenska kyrkan utvecklats under ärkebiskoparna Hammar, Wejryd och Jackelén?

Till de nöjda: Vilka siffror bestyrker er tillfredställelse?

Till de missnöjda: Klaga kan man alltid. Hade ni gjort jobbet bättre själva? Hur då?

Hur menar ni att Svenska kyrkan hanterat pandemin?

Detta är en lurig fråga, illvillig till sin art. För vad har Svenska kyrkan egentligen gjort? Än si, än så, än annorlunda. Man ställde om genom att ställa in – eller genom att inte ställa in utan i stället ställa sig i vänteläge – allt medan lönerna tickade in. Sådant går man inte på i Småland…

Så här kan man fråga. Finns det några torgmöten att pigga upp?

Nu heter det från den socialdemokratiska riksdagsledamoten Heléne Björklund, från ett av de landskap jag försvarat med liv och blod, att min (och andra lärdas) syn på ämbetet och äktenskapet ”är en förlegad och rutten syn som inte hör hemma i ett öppet och demokratiskt samhälle”. Mitt problem är inte att min syn är förlegad och rutten. Man vad i allsin dar betyder det att den inte hör hemma i ett öppet och demokratiskt samhälle? Är det rösten från Belarus som talar här? Kan man rent demokratiskt lita på en social-demokrat som får ur sig detta? Och beror detta på att hon bara kan hojta, inte argumentera? I landskapet, Blekinge, var det på sin tid ett socialt handikapp att avlägga studentexamen. Om lössen skakas ur arbetsrörelsens fana, var hamnar Björklund då? 

Jag noterar som vanligt skillnaden mellan detta och prästrekryeringsbrorchyren 1966: ”I vår dynamiska tid söker människor stöd och gemenskap, kanske mer än någonsin. Kyrkans kallelse är att vara människor till tjänst genom att förmedla evangelium till dem som behöver och längtar efter det.”

Ska vi fråga de politiska partierna hur de ser på uppgiften att förmedla evangelium och förklara vad det betyder för dem?

I kyrkovalstider kan trons folk fatta, att det här inte håller.

Man behöver inte göra sig dum.

Det finns att kristet ansvar att blottställa översåtarnas dumhet.