Hon ljuger om att du duger!

Varbergs-Posten kommer på onsdagar. De nådeshungrande ser fram emot vad Svenska kyrkan då levererar av publik själavård. Denna vård om syndares själsliv hanteras i praktiken av kommunikatörer i Svenska kyrkan. För egen del får jag vara tacksam för denna onsdagsdepression. Torsdagsdepressionen saknades i min postlåda och kom först som Fredagsdepression.

Den avgörande förändringen från förr till nu kanske ska beskrivas? Förr stod förkunnaren under tillsyn av domkapitlet och kunde anmälas för falsk lära, dvs något som inte var kristen tro så som den uppenbarats. Visserligen kunde domkapitlen tolerera mycket, men instansen fanns och förkunnaren stod alltid till sist under en annan tillsyn: ”med den stora räkenskapsdagen för ögonen” hette det vid prästvigningen. Numera är det en kommunikatör, en som ska hantera sociala medier, trycksaker och en del annat, som förkunnar och detta utan löften om en vilja att förvalta uppdraget efter bestämda teologiska kriterier. Däremot, och det är den outsagda finessen, ska kommunikatören kommunicera med medlemmar på ett sätt som lockar allt fler att vara med och bidra. ”Bidra” heter det ,när vi ska betala kalaset. Hur ska det gå till? 

Det går så till att allt förläggs till det gemensamma mänskliga och till detta medverkar kyrkoherdar et al. ”Et al” betyder ”och andra”. Hur mycket eller hur lite folk tror är betydelselöst (hur nu någon fått för sig att tro räknas i kvantitetsmått!!). Vad folk tror är också underordnat. Det skulle ju ställa till med problem om människor kom på att deras tro var en annan än Kyrkans. Problem? Problem för det kyrkosystem, som behöver folks pengar och att den som betalar bestämmer vart kusken ska köra, som ni vet. Men inte problem för den som tar till sig det hugnesamma budskapet från Svenska kyrkan i Varbergs-Posten. Vi läser vad kyrkoherden Katarina Hellgren i Värö-Stråvalla församling totat ihop:

”Du är Guds skapelse, skapad att vara just den du är, med begåvningar och begränsningar. (1) Gud älskar dig och du är värd din egen kärlek. (2) Du är värd att behandla dig själv som du behandlar din allra bästa vän. (3) Så säg till dig själv några gånger tills det riktigt sjunker in: ’här sitter jag och duger’. (4) Det är Guds röst du hör.” (5)

Bara så att ni inte ska tro att jag fablat ihop detta:

https://dmweb.v-tab.se/webpages/Dalim/GIVAB/VP/DVL/reader.html

Nu till fem korta kommentarer.

  1. Må vara att jag är skapad med begåvningar – men varifrån kommer tanken att Gud försett mig med begränsningar? De är sannolikt mitt eget verk. Från ungdomen är ett ont uppsåt människans villkor. Och sannolikt är jag skapad att vara mer än vad jag är. Hur tänkte kyrkoherden nu?
  1. Det är oklart varför jag är värd min egen kärlek. Den är väl oftast perverterad, syndafallet ni vet. Jag är inte ens värd att kallas son hos Gud, den insikt den förlorade sonen hade. På något underligt sätt är jag dock Guds älskade. Så älskad att han utgav sin ende Son för att rädda mig. Detta budskap är ett helt annat än kyrkoherdens. Hon rör sig på skapelseplanet och fablar. Hon ger uttryck för en annan religion, gnostikers och svärmandars, skulle professorn och biskop Anders Nygren nog sagt. Jag säger inte emot Anders Nygren!
  1. Tjatet om att jag är ”värd” är nog närmre besett alldeles värdelöst. Minns ärkebiskop Nathan Söderblom, som kom till prästfamiljen Meurling och hälsades av sonen Per 7 år: ”Välkommen ärkebiskopen och känn sig som hemma…” ”Jag känner mig hellre som gäst”, sa ärkebiskopen. Om jag ska behandla mig själv som jag behandlar mina bästa vänner, då är det nog synd om mig. Om min allra bästa vän är Jesus (se sv ps 43:1) blir det inte bättre. Jag glömmer honom oftare än jag glömmer mig själv…
  1. Här sitter jag och duger? Då kan jag sitta och duga på söndag i Rydaholms kyrka medan andra bekänner sin synd.  Ska vi dugliga då sola oss i andras misslyckande eller svaga självkänsla? Jag tror kyrkoherden sitter och ljuger och det duger inte. Men som MTD-religion är det förträffligt. Terapi utan omvändelse och då utan nåd. Fel av mig. Med mycken nåd, all den nåd jag kan uppbåda (varifrån jag nu hämtar den). Naturligtvis är detta inte kristen tro.
  1. Om min egen uppiggande röst ska betraktas som Guds röst, är kyrkoherden antingen inte riktigt klok eller hädisk eller bådadera. Peristaltiska mullranden är väl så mycket Guds röst som min självsuggestion. Det blir som med kärringen som skulle gå på vatten. ”Jag tror, jag tror”, sa hon – och när hon sjönk hördes hon muttra: ”Var det inte det jag trodde…”

De irrläror vi fått oss till livs är det knappast idé att anmäla till Domkapitlet. I få frågor/två frågor krävs renlärighet, som bekant. I alla andra frågor gäller, med ett ekumeniskt uttryck, ”anything goes”, För folket i nejden gäller det bara att bita ihop och betala. Kyrkoherden har en månadslön på 55 200:-. 

Detta sagt återstår konstaterandet, att kyrkoherden är en heretiker. Gal 1:8. Om dem gäller ”anathema sit”. Förbannelse över kyrkoherden. Gal 1:9. I farans riktning ligger att Varbergs-Postens läsare leds vilse och aldrig hamnar i himlen. Men ansvaret är inte i djupaste mneing deras, utan heretikerns. Rätta mig om jag har fel! 

Grundtips: I frälsningsfrågor ska teologie kandidaten Louise Eva Katarina Hellgren misstros. Hon lurar er! Men om detta kommer Göteborgs domkapitel inte ha någon mening. I stiftet är numera de fromma prisgivna när “mången lärer som han vill”. Vi vet som sjungit psalmen “Nu är en fast bedrövlig tid” i 1937 års psalmbok. Så var också det sagt…