Midsommarafton! Kanske några av oss inser att midsommaren kan vara farlig. Det beror på att vi som barn läste Farlig Midsommar av Tove Jansson. Midsommar 1955 fick min bror och jag boken av Morsan. Boken blev alltså folkpensionärsbok redan förra året. Say no more! Var bokens ärende att förmedla en insikt om upptänkliga och opupptänkliga farligheter, som gjort att somliga av oss kan se och förstå faror varhelst vi möter dem? Eller konstigt nog aldrig fatta, fast vi läst Farlig Midsommar?
Jag var hyfsat späd när jag började läsa de religionssociologiska undersökningarna, mest kyrkosociologin om Svenska kyrkan. Biskop Bo Giertz gjorde så också och skrev tre ämbetsberättelser, som var så läsvärda att de kunde tenteras för professor CG Andrén i ämnet Praktisk teologi. Brytningstider 1957, Folkvandring, 1963 och I smältdegeln, 1969. Då kunde också en student varsna somligt, som avtecknade sig som farligt. Vi var i minoritet. De flesta ville inte fatta. ”Vi gör som vi gjorde i fjol”, tänkte de. De flesta skulle obehindrat kunna höra hemma i hattifnattarnas värld.
Nu ska inte Bo Giertz ha all uppmärksamhet. Hans matlagskamrat från studentår i Uppsala, Gunnar Hultgren, ärkebiskop så småningom i stället för Bo Giertz (ämbetsfrågan!), visste allt detta. Men han orkade inte hantera vad han visste, stackarn. Och nu är till och med hans och Astrids gravsten i Härnösand vält, såg jag på en bild Ola Isacsson lagt ut. Är det bilden över Hultgrens biskopsgärning och den kyrka vars ärkebiskop han var? Det är svårt att bli tanken kvitt.
David Virtue beskriver kyrkolivet i USA med hjälp av dr Paul Chitwood från International Mission Board. Kommer tre kyrkor av fem att behöva stängas de kommande fem åren?
* Kyrkbesök och antalet som identifierar sig som kristna faller snabbt.
* De kristna är inte så engagerade i kyrkolivet som deras föräldrar var.
* Hälften av unga vuxna och unga blir alltmer obekväma med att avlägga ett kristet vittnesbörd. ”Millenials ignore the command to go and make disciples.”
* Kristen tro marginaliseras medan konsumism och självbekräftelse utgör högsta värden i vår tid.
David Virtue tillägger: För ett år sedan fokuserade våra kyrkliga gurus på hur livestreamsändningar skulle förbättras för att medlemmarna skulle vara kvar och kyrkolivet fortsatt stå starkt. Han tillägger: ”Churches across America are in a battle for survival.” Jag säger ett: Förliten eder icke på biskopar och ärkebiskopar. De är professionella optimister och sådana har inga verktyg för att ta itu med den verkliga verkligheten. Förnyelsen kommer oftast inte från dem. Märk mina ord.
Komminister P har skrämt mig. Han visste att berätta något från hurtbulleindustrin. Nya vanor för motion behöver 6 månader på sig för att rita spår i hjärnan – och därefter går allt som på räls. De gamla söndagsvanorna får stå tillbaka för en rask morgonpromenad eller ett besök på gymmet. Nu har 8-regeln gällt så länge, att de handlingskraftiga ägnat söndagsförmiddagen åt något annat och fått det där hjärnspåret. ”Tack och ajö, kyrkoherden!” Fortsatt streamande kommer egentligen bara att förstärka mönstret, att söndagsförmiddagen kan man ägna åt något annat. I 700-talets Damaskus måste väl omvändelsen till islam ha gått till ungefär så. Ett nytt spår i hjärnan… Då gäller för omvändelse att styra också på hjärnan, inte bara på hjärtat. För egentligen är det omvändelsen saken gäller, inte vanorna. Finns inte de djupa spåren i hjärnan, håller inte livsmönstret och det kan jag skriva utan att förringa hjärtlighetens betydelse för fromhetslivet.
I en tid som denna, där politik blir signalpolitik och symbolpolitik och signalister och symbolister trängs för att göra en så kallad karriär i det politiska, behöver nog Svenska kyrkan pröva att hålla rent mot denna talträngda ytlighet och avslöja den i all dess gripbara och begripliga obegriplighet. Där fick jag till det!
Jag kommer väl (om jag får överleva den farliga midsommarn) att återkomma till temat. Det finns en äkthetsvurm i det kristna livet. ”Ska de va, ska det va på redit”. Därför tror jag det vara förödande att inte utlägga de första fyra verserna i Lukasevangeliet, Lk 1:1-4. Men just dessa verser finns inte med i någon läsning någon enda sön- eller helgdag. Sug på den! Och se detaljerna, de som Lukas får med både i evangeliet och i Apostlagärningarna. Han har kollat storyn och vill markera det genom detaljer, klockslag t ex. Jag är inte säker på att Lukas varit helt nöjd med översättningarna av hans angivna klockslag med de mer oprecisa begreppen på morgonen, vid middagstiden eller på eftermiddagen. Vi kunde kanske ha tröstat Lukas med att det hela blev mer begripligt efter 2000 år?
Torsdagsdepressionens fråga till nomineringsgrupperna om det finns grupper som kyrkan inte bör föra dialog med. blev underlig. Frimodig kyrka menar det. Inget samarbete med av FN utpekade terrororganisationer. Jaha. Men i det kyrkliga då? ÖKA meddelar: ”gruppen har inte tagit ställning.” S tror på samverkan och dialog. Det vill jag se innan jag tror. Kv*nn*pr*stfr*g*n är lackmustestet – eller vigselfrågan. Fisk för dialog med alla ”så länge samtalstonen är anständig”. Där fick Jesus något att tänka på! Lk 13:32
Jag fick kritik. Det är elakt att lägga ut folks telefonnummer. Nå, här är mitt 070 897 61 34. Men ring inte i midsommar. Visserligen dricker jag av princip inte alkohol, men i alla fall. Midsommar ska likväl firas och det på ett sätt som sätter glädjespår i hjärnan! Det blir firande med öl, vin och brännvin, kan jag misstänka. Sådant dricker jag. Men inte alkohol.
”Glad midsommar! sa Snorkfröken.
Tack, sa Filifjonkan förvirrad, Tack, tack, det var vänligt. Glad Johanne.”
(Tove Jansson, Farlig midsommar, Gebers 1954, s 86)