Svenska kyrkans kyrkoval engagerar politiska partier, som om partierna inte borde ha annat för sig i tider som dessa. Men vanvettet sträcker sig vidare. Öppen kyrka, ÖKA, kom till som en medveten utbrytning från POSK, en utbrytning oskickligt iscensatt av docenten Brita. De snälla POSK-arna fattade inte vad en ”partisprängning” innebär. Brita Olinder fick fortfarande tillhöra POSK:s kyrkomötesgrupp, men inte vara med när det kommande kyrkovalet skulle planeras, det val där ÖKA ställde upp för första gången.
Vad har hänt därefter? ÖKA har varit underlag för socialdemokratisk kyrkopolitik, det är nog det vänligaste som går att säga. Nu har dock ÖKA presenterat ”tankar” inför valet i tidningen Dagen. Jag satte citationstecken kring ”tankar” i tanke att ”tankar” är mer än förnimmelser och förhoppningar som parats samman i något som påminner om Lewis Carrols Alice i Underlandet.
Vad fick vi veta?
Först att varje människa ska ha rätt att definiera sitt liv och sin tro. Och för ÖK är ”alla människors okränkbara värde” en hörnsten i programmet. Nomineringsgruppens uppdrag ”handlar om att tolka … berättelser och låta dem bli en del av våra liv”. Det är berättelserna om Jesus som möter utsatta och ”med det följer också att skapa gudstjänster”. En hållbar livsstil för framtiden vill ÖKA verka för. ”Därför hävdar vi med emfas att kyrkan är en del av vår gemensamma värld och vårt gemensamma samhälle”. Nu fattar alla att just detta är ett argument för de politiska partiernas kyrkliga engagemang, men det leder ÖKA till slutsatsen att vi ska ”agera självständigt och ta ansvar”.
Vi kan ”påvisa folkkyrkans betydelse som kulturbärare och som en aktör mitt i samhället” och den frågan handlar om kommunikation. Naturligtvis kommer kyrkans sociala och diakonala arbete upp. ”Våra medmänniskor måste få vetskap om det här för att fortsätta stötta oss som medlemmar – därför behöver vi kommunicera mera!” Jesus sa något annat om handfast socialt ansvar. Mt 6:3.
ÖKA vill inte ha indirekta val och ”prästyrket är öppet för både män och kvinnor”. Prästyrket! Inte kallet utan lönearbetet. Marx och Engels ler och säger: ”Det var det vi skrev i Kommunistiska Manifestet år 1848.
”Vi är tydliga med att vi vill att präster i framtiden ska viga samkönade.”
Det var just detta som inte skulle krävas, var beskedet när reformen antogs av kyrkomötet år 2009. Löftena kunna ej svika mer än när politiska partier och ÖKA ska förvalta dem. Så nu införs två hinder för prästvigning: ämbetsfrågan och vigselfrågan. ”Vi vill verka för en kyrka som ger människor hopp, mening och tro att Jesus vandrar med och där ansvaret för vår jord är en självklarhet.”
Jag undrar verkligen om Jesus vandrar med på löftesbrottens väg.
Jag undrar också varför man ska rösta på en nomineringsgrupp som säger precis det som de politiska partierna säger och med samma falska fromhetstonfall? Inte ett ord om Anden, som egentligen skulle göra allt det, som nu kyrkopolitikerna ska skapa på egen hand. Inte ett ord om evangeliet, det glada budskapet, som nu i stället blivit en ”berättelse”.
Det är i detaljerna ljugeriet avslöjas. Folkkyrkan, som man kunde tänka sig vara en kyrka med folk i kyrkan, är nu ett ”vi” som medlemmarna ska stötta med sina pengar – ”stötta oss” genom medlemskap – inte med att gestalta Kyrkans kropp i söndagens gudstjänst. Den intellelktuella sörja som presenteras, avslöjar det grundläggande lögnväsendet. En kyrkokristen är känslig här, känsligast inför de fromsinta lögnerna. Små lögner är annars som honung i té, det vet vi. Men små fromsinta lögner är inget njutningsmedel utan ett kräkmedel
Öppen kyrka vill en öppen kyrka. Öppen för alla. Tillägget ska ofta upprepas: ”men inte för er”, det var därför gruppen organiserades. Puddingen bevisas genom ätandet. Öppen kyrka är mycket partiellt öppen och avgränsningarna tydliga.
Att Svenska kyrkan illustrerar sin förvirring i valtider, kan jag fatta. Växjö stift har producerat en broschyr att dela ut: Allt du behöver veta om kyrkovalet 2021. Frågan ställs: ”Känner du som Ylva” och det vet jag inte. Jag vet alls inget om Ylvas känsloliv. Ylva, som jobbar på Jordbruksverket och bor i ett hus i 6-miljonersklassen, tycker att ”Svenska kyrkan gör en viktig insats i samhället, inte minst socialt och kulturellt. Vi lever i ett på papparet fritt land. Ylva får tycka vad hon vill. Illustrationen visar en diakon med stora örhängen, som pumpar en luftmadrass i en kyrka. Jag funderar på vad detta pumpande kostar lönemässigt sett. Vad kostar kyrklig godhet per kilo? Och det där med ”allt” jag behöver veta. Redan tidigt i mina akademiska studier lärdes jag att misstro just en sådan formulering!
När jag ändå är inne på förvirring och pengar tar jag mig till Linköpings stift. För en kvarts miljon gör Borensbergs pastorat en församlingsenkät. De som inte riktigt vet vart de ska bege sig, brukar göra så – och folk fattar att nu är det tomt på idéer. Tänk om Jesus och apostlarna fattat att de skulle ha sagt: ”Du räknas – och det gör din röst också!” för att hjälpa ”oss” att utvecklas.
Detta förbannade ”oss”! Här avslöjas själva kyrkosynen, den där ett ”vi” (arbetslag, en krets förtroendevalda) blivit församling och därmed ett ”vi” att bjuda in till även om ”vi-et” just nu är osäkert vad det ska göra! ”Vi vill finnas för dig, men vi vill också att du ska veta att du är viktig för oss”, som det heter. För oss!: Det finns ett gäng som tagit över och det beror på att de först hade död på församlingen, den gudstjänstfirande
Vad vill vi veta? Vill ni verkligen veta det?
När det gäller kön finns två alternativ till svar, de skapelsegivna, men också ”annan”.
Ett frågekomplex gäller det sociala ansvaret och där kan jag svara på frågan om att delta i verksamhet i annan församling och ska ange hur långt jag kan tänka mig att åka för att delta.
Andra temat handlar om kyrkogården. Man frågar inte hur djupt jag kan tänka mig att ligga dock. Men jag får fritt föreslå ombyggnad av en kyrka.
Sedan kommer frågan om gudstjänster. Jag kan fritt få välja en gudstjänstform jag skulle vilja ha mer av i kyrkan. Pilgrimsgudstjänst, familjegudstjänst, musikgudstjänst osv är exempel
Musikaktivieterna därefter. På vilket sätt föredrar jag att musiken framförs? Lokala förmågor är ett alternativ, kända artister ett annat.
Hur vill jag ha information om vad som händer och hur vill jag kontakta ”oss”?
Det tycker jag är en konstig fråga. Borde inte frågan varit hur ”vi” lämpligast ska kontakta mig?
Jag ska också svara på frågan om ”vi” är lätta att kontakta… Oss emellan, det hoppas jag inte.
Allt slutar ned om frågan om jag kan tänka mig att betala en avgift för att gå på olika typer av aktiviteter och så ska jag betygsätta hur viktiga de olika delarna i kyrkan och kyrkans verksamhet är: ”Diakoni, socialt arbete, Gudstjänst, Kommunikation, Musik, Verksamhet, Vårdandet av kulturarvet, Övriga lokaler.”
Den firma, som inte riktigt vet vad den ska tillverka, frågar kunderna, som för den delen kanske inte ens är kunder. Allt hade gjorts på annat sätt om firman visste vad den tillverkar, är stolt över det och litar till den gudstjänstfirande församlingens omdöme. Eller att firmapersonalen litar till sin egen längtan. Det räcker långt. För att inta tala om Anden…
Kostade enkäten 250 000?
Nu inser jag att ni vill ha en reflektion apropå Antjes insats i DN Debatt. Jag säger: Vi sätter oss över sådant. Men tankeväckande är det att utnyttja den s k positionen som kyrkoledare, Kirchenführerin för att positionera sig just nu, när alla tycks elaka mot stackars Löfven.
https://www.dn.se/debatt/de-manskliga-rattigheterna-maste-vara-ram-for-all-politik/
I valet mellan Jackelén och Dadgoostar vet jag vem jag väljer. Någon av de två är sitt budskap trogen.