Övergiven, över mig given!

Förvirrande är läget. Bromma flygplats, den första jag fick flyga till, ska alltså läggas ner, men inte. Statsrådet Bovlund talade stort, men det han sa var bullshit. Bullshit är inte bra för klimatet, tror jag. Det blir koldioxid. Men jag ser att utdikade torvmossar släpper ifrån sig en mängd koldioxid. Vart tar den vägen? Ut i himlarymderna och stoppar allt liv – eller ner i haven? Vad är natur och vad är onatur? Hade inte Bengt Lidforss varit död, hade jag frågat honom.

Jag läser en del tidningar och ser att klimatjournalistiken blomstrar. Journalistik i denna mening är ord för dagen, inget annat. Jag undrar då när jag får läsa Elsa Widing, Gösta Pettersson eller Lennart Bengtsson i min morgonläsning, den jag prenumererar för och alltså pröjsar. Vill redaktionerna inte att jag ska ha fått flera perspektiv för att kunna bilda mig en egen uppfattning och detta på vetenskaplig grund? Potsdaminstitutet har väl inte ensamrätt till kunskapsmassan? Och om institutet har, vore det väl av värde att konfrontera kunskapen därifrån med alla andras okunskap? Särskilt den akademiska okunskapen.

Johan Rockström misstror jag, och tänker att det är evolutionärt betingat. Jag medger att det är en enkel lösning. Men är den felaktig eller en sån där reaktion som skyddar livet? Det betyder inte att jag är emot agronomer i största allmänhet utan mer Rockström personligen. På institutet lär det finnas 364 anställda. Vad förmår vi mot så många – särskilt om vi inte riktigt litar på aktivistvetenskaplighet?

Covid-19 står mig upp i halsen. Jag hostar, men kan fortfarande tänka. Tänk själva! Hur många timmars förmedling av det som kallas nyheter och det är som givna perspektiv har vi fått oss till livs de senaste 14 månaderna? Journalisterna har granskat den svenska strategien. Men hur har den beskrivna journalistiken granskats? Vilken roll har den för att sätta skräck i folket? När det var ”asiaten” eller ”hongkong”-influensor på sin tid, reagerade vi på annat sätt. På vilket grundläggande sätt skiljer sig den nuvarande åkomman från de tidigare? 

Det riktigt intressanta är att jag egentligen inte hålls informerad och intellektuellt stimulerad av tidningar och eter-media. Vi vet förresten alla hur det går till. Vi betalar för denna förmedling av nyheter och de som förser media med nyheter har vi också betalat, myndigheternas kommunikatörer. Alla använder yrkesmässig kunskap för att lägga livet till rätta  och sortera bort det jag inte bör få besväras av – och jag låter mig behandlas på detta infantila sätt. Vad är det för fel på mig?

Jag är ju svenskkyrklig. Det är numera i Svenska kyrkan en tydlig minoritetsposition. Det vimlar av folk i kyrkosystemet som inte vet vad det svenskkyrkliga är eller lägger beslag på glosan för att fylla den med ett helt annat innehåll, ett som ungkyrkligheten och dess avläggare står helt främmande för. Den religion som praktiseras är Moralistisk Terapeutisk Deism, MTD-religion. Den säger aldrig det utmanande och livsfarliga: ”Jesus är Herren!” Bestämd form och singularis, det är själva den kristna anstötligheten.

Nu känner jag mig rätt övergiven. Antje twittrar inte. Det är att hantera oss på ett infantilt sätt, vi har varit dumma och får gå och lägga oss utan kvällsmat och utan att få se på tv. Uppfostringsmetoden ger mig tyska vibbar. Morsan var mer frisinnad, kan jag säga. Hon var intresserad av vad vi tänkte, läste och menade i samtida frågor. Hon såg till att hålla lite jämna steg med vad vi läste. Ibland ville hon att vi vid köksbordet skulle diskutera sådana ämnen – på främmande språk! Då förstår ni själva obehaget inför den stora twitter-tystnaden.

 Jag känner mig, tror jag, som kyrkoherden. Biskopen var missnöjd med något hans yttrande och kallade till samtal. Kyrkoherden ville inte ta rättelse och be om ursäkt. Då låste biskopen in honom i rummet där de suttit. Efter stund kom biskopen tillbaka och ropade utanför dörren ”Ångrar du dig?” När kyrkoherden inte gjorde det, fick han sitta där han satt. Biskopinnan skulle duka i rummet utanför och hörde någon som satt inlåst. När hon begrep sammanhanget sa hon till sin man: ”Så här kan du inte göra.” Jag sitter som kyrkoherden och försöker förstå, när Antje inte vill verka i upplysningstraditionen. Vad händer? Vad är det jag inte ska få veta? Är dom i Antjeborg arga allihop? Var inte twittrandet något hon såg som en del av tjänsteutövningen och hur kan hon då ensidigt sluta tjänstgöra? Jag tar min tillflykt västerut, ”go west”-hållningen.

The Rap-Woman har berett sig och låtit mig se vad hon ska avlåta till församlingarna i Göteborgs stift i skiftet maj-juni. Till dess är budskapet hemlig handling. Sådant stimulerar. Jag fick en gång överstens uppdrag att delge alla ett meningslöst budskap, som jag visste att alla var genuint ointresserade av. Jag löste uppgiften så, att jag skrev ner meddelandet, stämplade med rött ”Hemlig handling” och la det fritt på ett bord, som alla passerade på väg in och ut från staben. Vad hände? Alla stannade vid bordet, tog upp papperet och läste…

Vad får vi veta i The Rap-Womans hemliga handling? Vi får veta att hon skriver en sommarhälsning i den uppgående vårsolens sken. Det är ljust, men kallt – och just detta är en bild av den tid vi lever i. Motsägelsefullt, tror jag hon menar. ”Vi bärs av hoppet och tyngs av oro”. Det betyder ”Hoppet värmer oss och oron kyler.”  Men det var väl, för det är ju en sommarhälsning vi ska få, inte betingelserna för en sommar?

Jo, vaccination ger hopp. ”När du läser detta vill jag tro att smittan gått ner och begränsningarna lättat.” Hade det inte varit bättre att vänta med att skriva och sedan, med alla tekniska möjligheter som står till, utbrista i en sommarproklamation och berätta inte vad hon vill tro utan hur läget är? Det här bli väl i strikt mening bara dumt? Jag får Lindeman-vibbar av texten och anar vad Hasse och Tage kunnat göra. 

Å andra sidan är budskapet ett gott uttryck för MTD-religionen. The Rap-Woman bär hoppet, ”att vi kan få fira gudstjänst tillsammans igen” och det leder hennes tanke till kommande firanden, ”famlijehögtider, dop och bröllop” (men alltså inte begravning?) ”Jag hoppas det är tid för att fira – Fest för livets skull.” Hon önskar ”dig som bor och lever i församlingar i Göteborgs stift en välsignad sommar”. 2 Tim 1:7 är bibelordet. ”Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbesinningens.” Jag vet inte om jag förstår vad det ordet betyder. Vad är självbesinningens ande just i sommartiden? Och när gav Gud oss denna ande? Det kan man behöva få besked om när den samtida modlösheten rullar in. Jag alluderar nu på Jerry Williams Vintersaga. Den håller året om. Googla.

Jag antar att ni märkte att The Rap-Woman inget hade att säga om Herren Jesus Kristus, inte ett ord om sommarsöndagarnas högmässor, som kompletterar det somriga i naturen på ett skapande sätt. Fest för livets skull? Vi firar. Hållningen är en annan än den tidigare, den när Gud bjuder till fest i församlingskyrkan och kyrkans klockor ropar ”kom-kom” till alla.

Det är de små, små detaljerna som gör det. Det är bara att se sig omkring och läsa vad vi får oss tillskickat för att se vad som skrivs och vad som förtigs. Det gäller i allt.

Det är, förresten, rätt att göra uppror!