Den kokande grytan i norr lutar hitåt. Profetinsikten är inte att förakta (Jer 1:13) Det hela är självförvållat, när folket tänt offereldar åt andra gudar och tillber ting de själva gjort. (Jer :16). Maningen är kristallklar, vi får inte bli förskräckta – ”ty då slår jag dig med skräck inför dem”) (Jer 1:17)
I norr?
In Aquilone, förstås. Härnösand – men också Sveavägen 68. Vi som bor i det gamla fromhetsbältet Visby-Växjö-Skara-Göteborgs stift fattar, i varje fall om vi läst JA Eklund och hans beskrivning av andlighet i Sverige och dess basområden, som är just dessa.
Först Härnösand.
Jag ska inte tjata vad Överklagandenämnden gjort eller bättre: inte gjort. Inte tagit upp de arbetsrättsliga frågorna, de som stiftsstyrelsen trodde att den hade att hantera. Det hade den också, menade både rättschefen Maria Lundqvist Norling och rättsgurun Gunnar Edqvist. Men så kunde vi inte låta oss avslöjas, så att folk skulle fatta, att talet om ”vigningstjänsten” med tre uppdrag betydde, att också biskopen var lönearbetare på lönearbetares villkor. Nu stiger biskopen fram i en specialkategori. Kyrkoherdar och komministrar kan man lika enkelt som tidigare göra sig av med. Men medge att Eva Nordung Byström avslöjar en tankevärld av egenartat slag.
Vi andra trodde att biskopen var stiftschef och att det till stiftets resurser hör en stiftsstyrelse. När Eva kommenterar, låter det annorlunda. Arbetet med stiftsstyrelsen ”utgör kanske fem procent av min totala arbetstid, det är en mycket liten del av allt jag gör.” 5%. Lägg siffran på minne och Evas bedömning. Mycket liten del! Jag tror att vi fått den avslöjande repliken varför det inte gått väl i Härnösand och att denna härva diskuterats på nationell nivå med stiftet i 5-6 år. Eller med Evas ord: ”Stiftsstyrelsen har i sin behandling av mig fått hjälp av kyrkokansliet och från kompetenser som kyrkokansliet engagerat.”
Jag har varit i Härnösand, men det var när jag var barn. I Härnösand har någon insats med föreläsningar aldrig efterfrågats. Det gjordes på Frösön men det är mer än 40 år sedan. Annars icke. Jag befinner mig på ett så tryggt avstånd från stiftet, att jag kan misstänkas se saker och ting som de är, ungefär som en drönare. Från detta perspektiv säger jag ett: inga problem tycks vara lösta. Kyrkovalet kan möblera om spelplanen, inte mer. Den ende som gick, var pingstpastorn som POSK av alla rekryterat och valt in. Han borde självfallet aldrig ha blivit invald, inte i stiftsstyrelsen och inte i kyrkomötet. Också denna principlöshet kan inrymma sakinformation om läget in Aquilone.
Den kokande grytan i norr lutar. Om den tippar kommer man i Antjeborg få säga: Den lutade hitåt!
Sveavägen 68 är platsen där socialdemokraternas kyrkopolitiska program antogs, kan man tänka.
Från min horisont står det en kokande gryta på Sveavägen 68 också. Tippar den, hamnar det kokande på oss allihop – för det ska bli kyrkoval och SAP har detta val som testbana inför det ”riktiga” valet. Några förståsigpåare (underbart ord!) menar att det blir ett hatval. Inte otroligt. Då ska Sverigedemokraterna jagas och därtill de högerkristna.
Högerkristna? Nån vajsing är det, när man griper ett begrepp från den franska deputeradekammaren för att klassificera kyrkokristna i vår tid. Sakinnehållet är något undflyende, men torde gå ut på att socialdemokrater jagar högeravvikelser utanför sitt parti. Finns det från sossesynpunkt några vänsterkristna att dra upp en frontlinje mot, så som fronten drogs mot Jörn Svensson och Göran Therborn när det begav sig på 60-talet i Lund? Man undrar.
Själva problemet ska ingen skämta om. Det är möjligt att ta över Svenska kyrkan inifrån och transformera den, göra slut på svartrocksväldet och ersätta vår allra heligaste tro med vår allra enklaste moralism. Behöver man lite hjälp, vänder man sig till kamraterna i det nationella demokratiska partiet och ber att få en genomgång av religionspolitiken i Warthagau. Där är nämligen själva urmodellen för transformation av den kristna tron. Det är denna modell som i olika kulturella gestaltningar ska förverkligas.
Jag mallar mig inte. Jag har hört analysen av Jørgen Glenthøj, den danske Bonhoefferkännaren. Och Jørgen la i förtroende till att Bonhoeffer sagt, att nästa gång projektet ska genomföras, blir det värre, blodigare. Jag kunde bara uppfatta det dystra beskedet som bibliskt relevant.
Jag fick ett boktips också. Inom ett projekt för att skriva kyrkokampens historia kom (som band 2) Paul Gürtlers undersökning, Nationalsozialismus und evangelische Kirchen in Warthegau, Vandenhock & Ruprecht in Göttingen,1958. Jag ska inte hålla fram alla poängerna, men en av dem var att komma åt prästväldet. Präster skulle hålla käften och de förtroendevalda skulle träda till och träda fram. De förtroendevalda hade bindlar med kors på. Hakkors.
Detta var dåförtiden ett stort framtidsprojekt. Församlingarna blev föreningar, som förutom föreningsbidrag inte skulle gå ta emot några gåvor – men inte heller äga fastigheter, bortsett från kultutrymmena, dvs kyrkobyggnader. Föreningar och sidoorganisationer förbjöds. Grundprincipen var förstås att knäcka varje kyrklig självmedvetenhet och genomföra den ariska principen. Judar skulle inte få vara medlemmar. Det var då Jesus steg ner från korset och hördes muttra, när han gick sin väg: ”Här är jag alltså inte välkommen…” Ungefär så.
Nu kommer de sossar som jagar högerkristna att bli upprörda. De vill inte låta sig avslöjas att stå för en religionspolitik som redan prövats i våra södra grannländer. De vill därtill framstå som demokrater och är man demokrat så bestämmer folkmajoriteten. Tänker dom. Jag påstår att detta är feltänkt. Ingen får ägna sig åt fientligt övertagande av en kyrka, inte ens om fientligheten ska framställas som vänlighet. Och demokrati är inte detsamma som majoritetsdiktatur utan något betydligt svårare än så.
Det var nog ett misstag att be Jesper Bengtsson beskriva den socialdemokratiska kyrkopolitiken i boken Reformismens väg, när han gjorde det så tydligt att den om vill förstå, kan förstå. Bett och bett – han fick väl betalt. Kolla boken själva! Och agere contra! Värna tron från att utnyttjas politiskt. Det gäller alla politiska partier. Värna trons skatter, så att de inte växlas ner i gångbara småmynt. Värna trons heliga hemligheter, så att de inte förvandlas till tarvlig moralism.
Och minns nu. Den kokande grytan i norr lutar hitåt!
Men rädda får vi inte bli. Bara rädda om det vi fått oss anförtrott.
Till barrikaderna!