Vackra ord – betyder vad?

pastedGraphic.png

Smittspridningen i Sverige har successivt förbättrats efter julhelgerna. Nyheten nådde mig i Svenska Dagbladets morgonbevakning på ett omtumlande sätt tills jag förstod, att som jag förstod den klara texten skulle den inte förstås. I verkligheten hade smittspridningen, som smittspridning betraktad, försämrats och själva försämringen var förbättringen. Men varför blir det ologiska själva logiken? Och varför blir jag ”dum” när jag påpekar förhållandet? ”Var inte dum nu, Dag!” heter det. Men är jag dum när jag är klok? Om någon vill skicka ut ett meddelande om att smittspridningen minskat är det väl lika bra att skriva det. Eller begränsats, men det kanske inte riktigt är fallet. 

Frank Lorentzon är på, som framgår av namnet: Lorentz on. Han är stiftsadjunkt för församlingsutveckling i Göteborgs stift och ser oppmålter på hemsidan ut att vara en fryntlig man. Han skrev en utläggning på temat ”Vad är meningen?” Jag läste med intresse. ”Vetenskapen ger oss ingen mening – och det är som det skall vara. Den varken kan eller bör uttala sig om meningen med alltihop; då slutar den vara just vetenskap.” 

Nu undrar vän av ordning över medicinsk vetenskap. Om själen inte finns i glandula pinealis kan jag leva med den okunskapen. Men kan vi inte förstå meningen med njurar eller lever eller tunga eller öra eller öga? Alla har de väl en mening som kan förstås och förstås den (ännu) inte, kan den vetenskapligt beforskas. Vetenskapen kan väl i den mening aposteln Paulus utlägger, Rm 1, också ge oss en mening. Psalmisten på samma sätt: När jag ser din himmel, dina händers verk, Ps 8. 

Nå, pastorn tror att vetenskapen slutar vara vetenskap. Så vad då? ”Här kommer tron in, den som kan ge oss andra perspektiv på världen och livet. Den kan lära oss att se på ett annat sätt, så som Gud ser.” Nu skulle, om jag följer mitt eget resonemang, vetenskapen kunna göra det också. Men lär verkligen tron mig att se på Guds sätt? Det verkar rätt skrämmande. Pastorn talar vackert, men är det han utlägger riktigt sant? Alldeles bortsett från att ”tron” inte kvalificerats så att den hämtar sina livsvillkor ur evangeliet – och därmed mina livsvillkor. I pastorns framställning är den bara ”tro”.

Pastorn fortsätter: ”Du, ja just du som läser detta, är oändligt värdefull. Från Guds tanke och hjärta kommer du, till Gud skall du en gång återvända, och under livet däremellan finns Gud vid din sida, alltid, alltid.” Det är vackert detta också och kanske in någon mening sant. I honom är det som vi lever och rör oss och är till (Apg 17). När aposteln Paulus sagt det, för han in ämnet på Jesus. Det gör inte pastorn. Där finns nog en skillnad mellan aposteln och pastorn, värd att lägga märke till.

Nu kan pastorn få det svårt. Om en journalist skulle komma på tanken att pröva pastorn på abortfrågan, bleve det svettigt. Kommer det 12 veckor gamla fostret från Guds tanke och hjärta? Men det kunde bli svettigt om humanisterna kom loss också: ”ska jag verkligen återvända till Gud, som jag inte alls tror på? Finns det inte en min frihet att slippa?” En evighet i himlen på sådana villkor kan för en övertygad ateist te sig som ett helvete. Har inte pastorn förståelse för det?

Man behöver inte vara en väldrillad konfirmand för att undra vart Jesus tog vägen i resonemanget. När det heter att alla tillber samme Gud vill jag (och de drillade konfirmanderna) fråga: Åkallar alla samme Jesus som herre? Det är ju de kristnas kallelse, de som ”helgats genom Kristus Jesus och kallats att vara heliga tillsammans med alla dem som på varje plats åkallar vår herre Jesu Kristi namn, deras och vår herre” (1 Kor 1:2). Slirar inte  pastor här och blir lite, om man så säger, Lorentz off? Off the Topic?

Jag säger inget om själavården i pastorns utläggning. Psaltaren är dock bättre när det gäller omsorg än vad pastorn är. Där bejakas allt det svåra människor får erfarenheter av därför att de bara är människor, men också det underbara därför att de är just människor. Psaltarfromheten är fromheten i augustinermunken Martin Luthers liv. Den har burit folket. Svenska kyrkans präster borde utifrån Paulus – Augustinus – Luther kunna hantera denna samtids villkor på ett rätt kreativt sätt. När det inte sker, förmodar jag att det beror på att prästerna inte vill ha för mycket uppståndelse genom klarspråk om Jesus. De nöjer sig med det relischösa. 

Vi får säga det enkelt. Krisbranschen handlar om att Kristus inte får vara med i det kyrkliga. Lyssna – så sägs det en del om ”gud” i den publika förkunnelsen, föga om Jesus som är Kristus. Kristendomen blir gudendom. Det har jag lärt av docenten O, systematisk teolog. Vill ni påstå att han narras? Det är kanske inte bara en sinkadus att den tro som tog Jesus på allvar och ägnade sig åt sanningsanspråk också behövde bygga universiteten eftersom tron ville veta, dvs bygga vetenskap.

Vill ni vara lite provokativa idag? Då tar ni och läser pastorns ord för grannar och vänner. De kommer häpna att finna att orden är vackra, kanske tacka för dem. Och då tar ni upp dem och skär resonemangen:

Du, ja just du [som läser detta]. är oändligt värdefull. Från Guds tanke och hjärta kommer du, till Gud skall du en gång återvända, och under livet däremellan finns Gud vid din sida, alltid, alltid.

Vackra välmenande ord kan skymma verkligheten och allvaret. 

Halvsanningar är inga sanningar. Och somligt som sägs är av samma slag som meningen om den förbättrade smittspridningen. Ställ abortfrågan, ställ frågan om Fadern inte ger oss möjlighet att säga ”ja” eller ”nej” och fråga i vilken mening vi kan veta att Gud är på vår sida. Vem säger med belägg (varifrån kommer de?) att det är på det viset som pastorn påstår.

I tider som dessa kan väl ämnet inte avhandlas vid fikapaus, men ringa går ju alltid. Ta en teologisk halvnelson på vännerna nu. Det kan bara bli roligt.