Reformert och debilt elände i Eskilstuna – och säkert annorstädes

De flesta vet inget om mina blodsband till Eskilstuna eller Strängnäs och för den delen Helgarö. Men de finns – och djupa är de. När då Kyrkorådet i Eskilstuna pastorat tänker ut en teologisk grund för Eskilstuna pastorat, väcks mitt intresse. Jag medger att jag saknar PG Anderberg nu. Här är en text jag gärna underhållit honom, tidigare kyrkoherde just i Eskilstuna, med – naturligtvis bara för att få höra hans bedömningar på det skånska idiomet. Dokumentet är framtaget av församlingsherdarna Gina Lindroos, Malin Lindström och Mary Lindgren Carlsson tillsammans med kyrkoherden Johan Hedlund. Johan har ett förflutet i Kyrkans Ungdom och i den egenskapen mötte jag honom nyprästvigd år 1993. Dokumentet ger en hel del att tänka på. 

Tvåregementsläran  omfattas med gillande i Eskilstuna. Den tolkning begreppet ges i Eskilstuna är att ”andligt och världsligt är beroende av varandra”. Berätta mer – för detta tror jag inte ett ögonblick! Hur var den tyska kyrkan år 1935, för att slänga fram ett årtal, beroende av Hitlerregimen och hur var Hitlerregimen beroende av Kyrkan? 

Nästa föreställning är ett tal om ”det allmänna prästadömet”, som bejakas och ”innebär att varje människa är en resurs i byggandet av Guds rike, av en församling”. Nu blev det svårt för något allmänt prästadöme finns inte. Det som finns är de troendes allmänna prästadöme, vilket utövas så, att världen i bön och gudstjänst bärs fram till Gud. Guds rike bygger nog annars sig självt, håller jag före. 

Vi kan gå vidare. I Eskilstuna pastorat ska ”varje människas okränkbara värde försvaras”. Har pastoratet sagt något om den abortverksamhet som bedrivs i Eskilstuna? Frågan är inte illasinnad när den ställs till ett pastorat där det heter, att ”vi ska ständigt brottas med samhällsförändringar och dess konsekvenser”. 

Fyra centrala begrepp utgör den teologiska grunden. ”Folkkyrka, evangeliskt-lutherskt trossamfund, bibelsyn och sakramenten”. Om folkkyrkan heter det att ”församlingen är det verktyg vi har för att förverkliga Guds vilja, utbreda Guds rike på jorden och återupprätta skapelsen”. Detta är en för Svenska kyrkan främmande reformert teologi. Och det behövs ingen församling för att sjukvårdspersonalen i sin profession ska förverkliga Guds vilja. Om en man och en kvinna ligger med varandra och barn kommer till – är det då församlingens verktyg som används? Eller Guds? Fundera.

Vad det där med ”evangeliskt-lutherskt” betyder, utläggs inte så väldigt tydligt i dokumentet. Det kanske är lika bra. Ska gravfriden gälla Estonia, borde den i än högre grad gälla dr Luther! Men lite fick man fram: ”Luthersk innebär att vi bekräftar den lutherska läran och att kyrkan ä en viktig del av samhället, det innebär att vi ständigt ska brottas med samhällsfrågor. Detta får konsekvenser för vår syn på samhällsutvecklingen (Tvåregementsläran):”

Bibelsynen? ”Bibelns ord är erfarenheter av människors möte med Gud.” Detta är något annat än det som på sin tid betraktades som Guds Ord till oss. Ni kan få mer! ”Evangelierna, berättelserna om Jesus Kristus, är vår utgångspunkt i tolkning av bibelns berättelser.” Förr var evangeliet det glada budskapet och den goda nyheten om vad Jesus faktiskt gjort för oss. Tror ni, handen på hjärtat, att frälsningens evangelium förkunnas i Eskilstuna? Eller ett annat evangelium?

I Eskilstuna är sakramenten två; dop och nattvard. ”I dessa heliga handlingar bekräftas samhörigheten med Gud och med varandra i de döptas gemenskap. Guds nåd räcks åt oss, var och en, och det blir ett synligt tecken på Guds närvaro.” Som teologisk grund är nog detta undermåligt. Det borde ha sagts mer utmanande ting om Kyrkans synlighet och om det osynliga, det vi inte ser men tror. Och på ett väldigt mycket mer själavårdande sätt.

Nu blir dokumentet väldigt aktivistiskt. Det är ett ”vi” som har mycket att bestyra. Under rubriken ”Ledarskap” får vi veta var skåpet ska stå: ”Med grunden och utgångspunkten i dopet och missionsbefallningen har vi kristna ett uppdrag att leda andra”. Jag gör ett kort avbrott för att hämta andan. Det var så här Calvin tänkte och konstruerade den kristna ledningen av staden Geneve. ”I alla våra roller är vi ledare och företrädare för Svenska kyrkan. I våra gudstjänster synliggörs ledarskapet så att vi kan skapa teologi med hela församlingen.” Skulle inte Eskilstunakuriren göra detta hur prästerna ser på sitt ledarskap känt för allt folket? Jag menar, hur skulle utträdessiffrorna bli om folk förstod/tog på allvar vad prästerna nyser om? De skapar med hela församlingen?! Ta ut satsdelarna; vilka är de viktiga. De? Ledarna?

Jag är, som bekant, inte så fromsint och ingalunda alls så fromsint som kleresiet i Esklstuna. Det är väl därför jag måste lita på Hjälparen, den helige Ande. När jag kommer till de slutsatser som dras efter fyra (4) sidors text i det dokument som Kyrkorådet antagit (diarienummer P 2020-0074 1.1. den 15 december i år och som gäller från detta datum) får jag se säcken knytas åt:

”I varje beslut ska särskild hänsyn tas till hur vi lever och förverkligar vår teologiska grund. Alla våra beslut ska ta sin utgångspunk i att vi vill vara kyrka och ska spegla ditt och mitt sätt att vara Kristusmärkta på dopets grund.” Utgångspunkten är sålunda vad vi vill… Vart tar Jesus vägen? Det har vi också fått veta: ”Med Jesus Kristus som förebild i vårt ledarskap skapar vi teologi tillsammans med alla de vi möter.” 

Jag ber inte att Herren ska beröva mig min otro. Den fromma bönen lyder nog: – Herre, inför fromsint skitprat, öka min otro, uppliva min vedervilja, öka min kritiska reflektionsförmåga och fräls mig från stupiditeten.  

Det mest förskräckande i ett dokument av detta slag är nog den reformerta ansatsen, som så självklart skrivs in och i demokratisk ordning antas av kyrkorådet. Är varje människa verkligen ”en resurs i byggandet av Guds rike, av en församling”? Inte ska vi utan vidare förstå Guds rike och församlingen som samma storhet? Nog har jag mött mycket i församlings- och kyrkolivet som inte har något med Guds rike att göra. Om skillnaden dem emellan inte klargörs, förs människor handfast bort från Guds rike – för ett gängse församlingsliv kan ingen normalt funtad önska sig i evighet. Tänk er ett evigt Eskilstuna på denna teologiska grund!!

Nu får väl julfriden gå in. Den kan behövs efter detta. För blodet svallar rött och hett när jag tänker på kleresiidioti, praktiserad på väl betald arbetstid och in i beslutsapparaten dessutom. Ska jag anropa de sörmländska anfädernas andar? De blir nog uppbragta över att störas… Jag nöjer mig med en slända. Det kommer, tänkte jag, en slända på julafton. En litterär.