”Cur Deus homo?” är Anselms fråga. Varför blev Gud människa? Anselm redde ut saken, som handlade om försoningen. Sedan uppstod många och långa diskussioner. Detta var på 1190-talet. Gustaf Aulén gav sig också på försoningsfrågan, det var på 1900-talet, vilket inte var så underligt eftersom PP Waldenström och missionsförbundarna kört försoningsstriden så eftertryckligt. Ska man plåga några från Equmeniakyrkan (och varför inte?), ska man ta upp försoningsstriden med dem. De har sannolikt ingen aning om saken. Lika lite som kommunikatörerna på Svenska kyrkans hemsida:
”Vi firar jul för att Jesus föddes. Gud blev människa, eftersom Gud ville komma närmare mänskligheten.”
Kan detta verkligen vara sant? Komma närmare? Om Gud skapat mig redan i moderlivet, sett mig innan jag var formad, är väl Gud i högsta grad nära? Är det inte vettigare att tro att det faktiskt förhåller sig på det viset, att Gud måste bli människa för att i den självvalda förnedringen gå i närkamp mot mina fiender; synden och döden. Allt är inte mitt fel, för att säga det enkelt. Somligt är fel i mig. Gud blir människa för att komma åt grundskadan, det som är fel i mig, mycket mer än att jaga vad som är mitt fel. För den sysslan räcker det med profeter – och i vår tid kanske till och med enklare politiker skulle räcka. Eller journalister?
Dr F kan man lita på. Han formulerar spänstiga frågor om gudstjänst -in och om-ställningen samt julavställningen:
”Utifrån vad jag förstår är fortsatt Lagen om Svenska kyrkan gällande, och denna, som jag förstår det, stadgar att offentliga gudstjänster firas i Svenska kyrkan.
Om en kyrkoherde/församling sön – och helgdag firar endast digital gudstjänst/mässa, utan församling närvarande utan bara tjänstgörande uppfylls då stadgandet i Lagen om Svenska kyrkan?
Utifrån vilken paragraf kan kyrkoherde/församling besluta att gudstjänst/mässa inte är offentlig?”
Nog har dr F rätt om man läser på hemsidan:
”Gudstjänster firas varje söndag i Svenska kyrkans församlingar, och ofta andra dagar också. En gudstjänst är alltid öppen för alla.” Alltid öppen för alla! Där har ni den grundhållning som gör alla andra beslut olagliga. Då har jag inte nämnt den grundlagsstadgade religionsfriheten.
https://www.svenskakyrkan.se/gudstjanst
Är det inte för en folkkyrka, som gärna träder fram som landets största medlemsorganisation, underligt, när det är Kardinalen som försvarar mitt julfirande, inte stiftscheferna? Har vi fått fel folk som biskopar? Min kompis frågar. Vad ska jag svara?
Ska jag svara att Anders Arborelius förstår, därför att han inte sitter lika fast i stats-systemet som Svenska kyrkan? Att han inte är så mån om att få sitta där statsråd sitter? Att hans folk har en tillräckligt stor andel av medvetet kyrkfolk och inte bara av konsumenter av det stämningsfulla, det där man firar jul för att det är jul? Så kan man göra. Det finns ett julens perpetuum mobile. De tio mest intäktsbringande jullåtarna handlar om – julen! Jag läser STIM:s lista: Tänd, ett ljus, Mer jul, Happy new year, Jag kommer hem igen till jul, Fira jul med mig, Jul, jul, strålande jul, Jul igen, Välkommen hem, Julen är här och Tomten jag vill ha en riktig jul. Säga vad ni vill om Jesus, men i jullåtarna finns han inte… Då har jag inte nämt världsettan: ”All I want for Christmas is you”, som inte heller den handlar om Jesus, såvida inte en fingerfärdig predikant får tag på den och tycker att ”baby” är just barnet i krubban… Kardinalen tycks vara att lita på mer än stiftscheferna i Svenska kyrkan!
https://www.dagen.se/debatt/2020/12/14/lat-oss-fira-jul-i-kyrkan/
Då uppstår frågan om det inte är viktigt att vara lojal mot regulationerna och därför inte begära underlättnader för det kyrkliga sär-intresset? Svar: Vi firar gudstjänst för att världen ska leva. När vi gör det heliga, gör vi det mest världsliga! Gudstjänststopp betyder att det blir svårare att vara människa i detta land och att Själafienden får än friare spelrum. Jag upprepar: Vi firar gudstjänst för världens skull, vi som är den heliga resten, den som profeten Jesaja talat om. (Jes 6:13, 16:14, 37:32) Vi är – och ska vara – beroende av det som hörs och räcks oss i mässan. I sockenkyrkan finns krubban med barnet och jag faller ner och tillbeder. Då är det en del av eukaristiens mysterium jag talar om, sv ps 392:2.
I denna adventstid förnimmer jag allt tydligare att somliga av oss alls inte tror den uppställning kyrkosystemet satsar på. Jag blir till och med misstänksam när ÖB och ÄB ska vara med och utse ”Svenska hjältar”. Är den ene, ÖB, lika fånig som den andra? Jag kunde annars i princip tänka mig att det vore allvarliga människor som är satta att värna min frihet och min salighet. Nu vet jag inte. Att Bydén liksom företrädaren Syrén vänt klack på mitt regemente KA 2, har jag förstått. Men sedan? Bydén gjorde sig kvitt generalen Brännström också – sådant glömmer inte Brännström men inte heller jag. Ibland längtar jag efter den beslutsamme och fruktade generalen Fale Faleson Burman, mannen som gav tjänsteutskällning inför trupp ett omänskligt ansikte.
Detta sagt: mucka inte med dr F. Han har huvudet rätt påskruvat. Vad svaras på hans frågor? Ska kyrkoherdarna begå lagbrott inför jul och efter jul fällas i tingsrätt efter tingsrätt? Detta skulle verkligen kunna bli en God Jul, dvs ett skifte från det som var till det som blir. Nya insikter. Omvändelse. Nytt kyrkomedvetande. ”Vi är inte något statsutskott”, som Nils Glimelius en gång år 1979 morrade i kyrkomötets Särskilda utskott, när det talades om följsamhet mot riksdagen och regeringen. Följsamhet ska undvikas till förmån för efterföljelse!