En ordinarie slända kommer i morgon, tänkte jag, men denna den 2 söndagen i advent den 6 dec 2020 skickade jag in följande:
Till domkapitlet i Växjö
Den svenska staten destruerar inte bara Kyrkans år utan också församlingarnas advents- och julfirande. ”Fara, fallgrop och fälla” är villkor, dvs det som väntar (Jes 24:17) om folket tappar den lilla vana som återstår av att komma till gudstjänst. Riten överlever tron med tre generationer. När riten (seden, vanan) försvinner, återstår inget av den tro som en gång för alla anförtrotts de heliga. Så allvarligt är läget, tänker jag.
En sak är att den sekulariserade statsmakten reglerar grundlagsfästa friheter i strid med just den gällande grundlagen. En annan sak är den kyrkliga följsamheten inför märkliga beslut, som sägs bli fattade i folkhälsans intresse. När en mycket liten skara till nöds får fira högmässa kan en avsevärd mängd människor åka och julhandla och gå på krogen. Då gäller bara förmaningen att hålla avstånd – på eget ansvar i julhandeln, eller placerade max 8 personer vid varje bord, något krögaren svarar för. För julhandel och krogbesök finns väl föga bestämt i grundlag, till skillnad från religionsfriheten, dvs friheten att utöva sin tro utan att det allmänna har med saken att skaffa?
Nu begär jag att domkapitlet agerar i förhållande till de länsstyrelser som har ansvar i stiftets olika länsdelar. Inget kyrkorum är så litet att det inte rymmer fler än åtta personer på tryggt corona-avstånd. Brandmyndigheterna har reglerat hur många människor som får samlas i de olika kyrkorummen. Om stiftet nu begär, att få släppa in 1/3-del av det besöksantal brandmyndigheterna fastslagit, räddas gudstjänstlivet, de kyrkokristnas välbefinnande värnas och något för den kristna Kyrkan grundläggande, själva församlingen och församlandet, vårdas. Svenska kyrkans kropp och själ kan i egentlig mening inte digitaliseras.
1/3-del av brandskyddsantalet och dessutom markerade platser var folket kan sitta måste vara smittsäkert. In- och utpassering är i kyrkorummen inget problem, allra minst som gudstjänstfirare är nyktra, ansvarsfulla och omtänksamma mot varandra. Vi ska inte hanteras som vore vi något annat, menar jag.
Kravet kan formuleras distinkt:
Vi har i landet grundlagsfäst religionsfrihet och den kan inte ruckas. I pandemitider ska försiktighetsåtgärder vidtas, men i sådan omfattning att de kan försvaras i förhållande till gällande grundlagsfästa fri- och rättigheter.
Domkapitlet begär att länsstyrelserna medger att 1/3-del av de av brandmyndigheterna fastställda begränsningarna tills vidare ska gälla i respektive kyrkorum.
Domkapitlet har – enligt min mening – att ta sitt ansvar här och detta skyndsamt.
Adventshälsningar!
Dag Sandahl