Det ska rätteligen komma sländor måndag, onsdag och fredag. Nu blev det lite många. Jag skyller på allt vad som händer – och kommer att hända.
Stilla dagar i Härnösand blir till arbetsamma. Eva är tillbaka i tjänst efter sex veckors sjukskrivning. Det kan bli lite råddigt eftersom konflikten inte är löst. Men Eva är på’at. Hon säger att sjukskrivningstiden ”har stärkt mig och gett mig en del av arbetsglädjen tillbaka”. Hon ”mår också fysiskt mycket bättre efter dessa veckors vila och återhämtning.” Det betyder väl att stiftsstriden kan fortsätta – om nu inte stiftsstyrelsen förlorat modet. Men lite uppiggande för styrelsen var det väl ändå att Antje menade, att Eva bara hade att bestämma sig för hur stort avgångsvederlaget skulle bli. Att biskopar arbetsrättsligt befinner sig i samma kategori som andra lokalanställda präster, komministrar t ex, är fullt klart. Lika klart som att somliga av oss konsekvent har varit emot den oordningen. Så i Härnösand får man väl njuta av de stilla dagarna ett tag till me sysselsättningar i väntan på fortsättningen.
Stilla var det inte i Wien, lika lite som i Nice eller i Berlin under julmarknaden för några år sedan – eller Stockholm eller Paris eller London eller New York eller Bryssel eller Kabul eller Moskva. Enfaldiga mediekonsumenter av mitt slag får lätt för sig, att muslimer är motiverade till terrordåd för underkastelsens (vår) skull. Så är det tydligen inte. Antje twittrar:
”Kommentar av Österrikes förbundskansler. Om vad det inte handlar om och vad det handlar om.”
Så vad skrev Sebastian Kurz kort och gott?
”Aber es muss uns stets bewusst sein, dass dies keine Auseinandersetzung zwischen Christen und Muslimen oder zwischen Österreichern und Migranten ist. Dies ist ein Kampf zwischen den vielen Menschen, die an den Frieden glauben, und jenen wenigen, die sich den Krieg wünschen.”
Vi skulle alltså ha klart för oss, att motsättningen inte gäller mellan kristna och muslimer eller mellan österrikare och migranter. Detta är en kamp mellan de många människorna som tror på fred och de som önskar krig.
Sådant måste kanske sägas ”rein politisch” – men är inte dessa fagra fraser lite för mycket? Det finns bland muslimer en tanke att jordens fördömda ska slå tillbaka och resolut se till att Muhammed och islam inte skymfas eller hädas. Så var det för IS-folket, som skar halsarna av många kristna. Det finns många muslimer som struntar i att jag är kristen. Men det finns icke få muslimer som känner det gudomliga budet att jag måste omvändas – och vägrar jag, förtjänar jag inte att leva. Fader Jacques Hamel fick illustrera. Han är inte ensam.
Så vad handlar det inte om och vad handlar det om? Kanske kommer ett uttalande från Sveriges interreligiösa råd igen?
Annars håller jag mig till president Macron, han verkar veta.
Nous, Français, partageons le choc et la peine du peuple autrichien frappé ce soir par un attentat au cœur de sa capitale, Vienne. Après la France, c’est un pays ami qui est attaqué. C’est notre Europe. Nos ennemis doivent savoir à qui ils ont affaire. Nous ne céderons rien.
Det betyder på vanlig svenska:
Vi fransmän delar chocken och sorgen med det österrikiska folket som i kväll drabbats av en attack i hjärtat av dess huvudstad Wien. Efter Frankrike har nu ytterligare ett annat vänligt sinnat land attackerats. Det här är vårt Europa. Våra fiender måste veta vilka de har med att göra. Vi kommer inte göra några eftergifter.
Vd säger Antje nu? Är inte Emmanuel Macron bättre informerad och tryggare att hålla sig till? Är detta terroriserade Europa vårt Europa nuförtiden?
Om jag för säkerhets skull tänker, att det finns muslimer, som är ute efter mig på grund av min kristna tro, vad bör göras? Borde vi inte anamma den vanliga svenska strategin, den som gett oss fred så länge; att rusta upp för att avskräcka fienden? Så var ju tanken när jag fick militär träning. Skulle den inte fungera nu?
Ska vi alltså starta PPSK, Prästernas PistolSkytteKlubb? Den kan ha parallellorganisationer; DPSK och KVMPPSK, alltså skytteklubbar för diakoner och kyrkvaktmästare. Vad med kyrkvärdar? Ska de värja Kyrkan, behöver de redskap. KVPPSK? Utbildning tarvas förstås för de flesta. Samt hörselskydd. En rejäl beväpning kunde avhålla skjutbenägna muslimer. Och kanske några församlingar behöver skyttar som kan hantera mer kraftfulla vapen än pistoler?
Poängen är självfallet inte att de kyrkokristna ska skjuta muslimska terrorister. Själva vapeninnehavet ska förmå potentiella terrorister att inse, att det där med att bedriva terror och döda kristna är en riktigt dum idé. Bättre då att omvända sig och bli en from kristen, som får äta fläsk och dricka både ett och annat samt fira jul.
Skulle inte en PPSK i Härnösand också genom sin blotta existens lugna ner konflikten?
Hur betalas vapeninköpen? Med kyrkliga medel. Behövs inga tillstånd? Jo, men bara när det är få i det kyrkliga som har vapen. När några tusen är beväpnade, kommer tillståndsfrågan i en helt annan dager. Det vet vi också. ”Si vis pacem, para bellum”.
För egen del vill jag inte ha en m/09 eller en Luger. Jag vill ha en Glock 19 från Österrike eller kanske helst en SFP 9 från Heckler & Koch i Tyskland. Köper Svenska kyrkans församlingar mycket, kan väl inköpen samordnas och rätt rejäl rabatt utgå. Antje kan ju tala språket hos båda vapentillverkarna. Och somliga av oss har på de svenska skattebetalarnas bekostnad redan fått utbildningen!
Som sagt: vill du fred, rusta dig för krig. Fast vi säger det förstås på latin och kan använda latinet som motto för alla våra kyrkliga pistolskytteklubbar. Si vis pacem, para bellum.
Till detta kommer min undran hur det går för Trump. Är dom inte lite stygga mot honom? Bara för att han är som han är…?