Det är inte lätt att begränsa sländeriet i tider som dessa. Jag är inte ensam om att ha det problemet. Dr Judi Sture skrev: ”I’ve been trying to avoid bishop-bashing over the last few months of Covid, but there is only so much a person can stand before having to vent frustration again. Once more we find the Boys In Mitres speaking out on all the topics that they are attracted to, rather than the topics that they should address.” I vårt sammanhang gäller det förstås också sådana i mitror oavsett kön…
Antjes projekt ”En värld av grannar” har fått pris, meddelade hon på Twitter. Jag frågade artigt vad priset bestod av – men fick inget svar. Jag tror jag förstår. Poängen är att pris utdelas men själva priset är, förutom en middag vid utdelandet, nog ett papper och i övrigt ett ingenting. Detta är det billigaste sättet att skaffa sig som prisutdelande sammanslutning uppmärksamhet. Vi ska gå på det.
Jag såg också uttalandet från Sveriges Interreligiösa råd efter terrordådet i katedralen i Nice. Modéus II uttryckte Rådet är mer behärskat. ”Sorg och bestörtning”. Bestört över vad då? Fader Jacques Hamel, attacken i Nice 2016 och en hel del små attentat mot kyrkor och fromma bilder i Frankrike borde inte göra oss bestörta längre. Charlie Hebdo i ett par omgångar lika lite. Ska jag nämna attentaten i Paris också? Vad snackar de om? Det går till så här. Lämna bestörtningen hemma.
Eller är rådet bestört över att det kan skapas ”ett oförsonligt”, som det kallas med citationstecken ”vi mot dem”? Risken finns. Ser jag en muslim med kniv eller svärd i hand, kanske jag blir orolig och uppfattar att så har islam utbretts över Mellanöstern, Balkan och Nordafrika. IS-kalifatet likaså. Men hav tröst! Sveriges interreligiösa råd ger besked om att ett samhällsklimat eller ett förhållningssätt religioner emellan som präglas av hat och misstro inte är att tänka på. ”Detta kommer varken terrorister eller andra som söker konflikt eller polarisering att lyckas med. De kan aldrig rubba vår gemenskap och enighet över religionsgränser.”
De andra – vilka är det? Och gemenskapen över religionsgränser – vad är det? Någon sådan har inte jag. Jag håller ihop med goda hedningar och med dem kan jag dricka både snaps och öl till skinka eller fläskkorv. Ska det vara fint kan jag dricka vitt vin till skaldjur också. Detta kallar jag gemenskap. Med dessa goda hedningar står jag enig. Hur gör ni? Till detta kommer komplikationen att jag medvetet inte är eller vill vara religiös. Jag är kristen. Jag ser verkligheten som den verkligen är, en värld till vilken Sonen sändes för att vända världens villkor. Jag behöver på inget vis bli religiös när jag vet och litar på detta.
Men jag förstår att jag blir alltmer fel ute. Nå, jag visste att det var en risk jag tog om jag skulle se den nationella sorgehögtiden i tv4 på nykter kaluv. Jag tog inte risken. Det var svårt likväl. Jag förväntade mig att få se förödelsens styggelse i Uppsala domkyrka, en slags rikshelgedom… Blev mina fördomar besannade?
Den enkla analysfrågan är förstås vad de säger om Jesus, vem han är och vad han gjort när det blir tal om sorg och död. Nä, det var religiöst. Jesus nämndes. Heidenstam också. Och så satt en överstelöjtnant från flygvapnet, Konungens adjutant, uppspetad. Ärkebiskopsmannennhade just därför fått flytta på sig och satt mer norrut. Min lesbiska vän saknade jag, men plötsligt dök hon upp i bild, sjungande. Organisten var långhårig, såg jag. Och så insåg jag att jag inte är det minsta religiös. Deras Liljeholmsreligiositet är inte min, kommer aldrig att bli. Jag är kristen och det med goda skäl. Om vem Jesus är och vad han gjort för mig, sades inget. Det tändes ljus, that’s all folks!
Förvåna er inte, bli inte bestörta. Antje är religiös. Vad som uttrycks i denna ceremoni är vad hon faktiskt tror och tänker. Civilreligionen triumferar. Eller kärringatrösten, som vi gammalkyrkliga skulle säga.
Fortsättningsvis gläder jag mänskligheten med en bild jag fåt använda så mycket jag vill. Böcker är till för att bli lästa. Ju mer man läser, desto mer benägen för bishop-bashing blir man. Sa jag att biskop Dalman är en hejare på att tända stearinljus på ett högtidligt sätt? Prata inte runt. Visa bilden!
