Jag har gått in för avmytologisering, inspirerad av domprosten Meakin i Växjö. Han ägnar sig åt sysslan och drar hyendet av lasten för att sedan lägga tillbaka hyendet lite försiktigt. Jag vill för egen del gå mer handfast fram med avmytologiseringsprojektet.
Vi börjar i USA. Vår vän Carl R. Trueman ser en ”ecclesiastical apocalypse” hota. Om jag förstår honom rätt är det alltför många som gillat de digitala gudstjänsterna. Man kan sitta med en kopp kaffe (sic!) i soffan och se. Men problemet är eukaristien: ta emot något fysiskt förutsätter fysisk närvaro. Och för den delen kan inte skärmen hålla din hand och be för dig på din dödsbädd. Kan han ha rätt i sin bedömning att 30% av gudstjänstbesökarna hädanefter stannar hemma för gott? De har vant sig av med själva kyrkogången. Då har Covid-19 satt igång en process som kyrkoledningarna förvärrat genom felaktiga beslut att ställa in, det de kallar ”ställa om”. Ni kan fundera själva och tala om saken med er präst, när han tär sin öl i morgon.
Domprosten Meakin säger som det är i Smålandskomposten (betalvägg!): Få, jag upprepar vad vi får veta: få, tittade på webbgudstjänster. 15 unika besökare per gudstjänst. Topp i midsommarveckan med 160 – varav 87 personer såg hela videon. I snitt över femmånadersperioden har åtta personer sett hela gudstjänsten. Svårigheten har varit att göra en tekniskt god sändning med god ljudkvalitet och bra redigering.
Vi är, som en uppmärksam prästfru påpekat, långt ifrån domprosten Danells två gudstjänster söndag förmiddag med flera hundra gudstjänstdeltagare. Det var i vår ungdoms fagraste vår. Domprosten Meakin är inte alls i närheten av detta. Men nu ska hyendet läggas på igen: ”Man ska inte avfärda dem som inte tittat på en hel gudstjänst. De kan ändå ha tagit till sig bibelordet, varit med i en bön eller lyssnat på prästens tankar i predikan. Lyssnat på en psalm eller ett musikstycke som kan ha givit dem något. Om vi bara nått några och de fått möta Gud så har det varit värt det.”
Att domprosten fabulerar, fattar vi. Han hoppas på något, men sakunderlag för sina förhoppningar har han förstås inga. Nu tror han att vi skulle ”avfärda” dem som tittat lite. Alls inte. Avfärdandet gäller domprostens fabuleringskonst, inget annat, inget mindre. Han borde hanterat situationen bättre från början. Nu står han leende på bild och bildtexten bär syn för sägen ”vissa medlemmar har hört av sig och haft problem att klara tekniken hemma”. Öppen kyrka för alla?
Det där prästerliga har jag, som bekant, svårt för. Tänk er en bataljonschef som på en krigsförbandsövning skulle förklara begångna misstag med att allt taffligt dock varit värt priset! Säga vad man vill om bataljonschefer, men deras förklaringar brukade vara bättre. Dock inte vid vägskälet i Eskelhem, då när generalen Fale Faleson Burman fick spelet. Vi går inte in på några detaljer.
Märkte ni vad de som sett en snutt ”ändå” hade gjort. ”Lyssnat på prästens tankar i predikan”. Här noterar vi en skillnad. För 50 år sedan hette det i Växjö domkyrka: ”Så säger Herren”. Det var anspråket. Nu är anspråket ”nu har jag tänkt till lite och det får ni lyssna på”.
Växjö ligger i Småland. Säger domprosten att något varit värt investeringar som gjorts, vaknar smålänningen i oss. Vad har det hela kostat för att förse åtta personer med en digital gudstjänst i coronatider? Och vad gav det hela?
Men visst, Har några fått möta Gud kan det ha varit värt pengarna. Men har de det? Bibelord finns i bokform men också på nätet. Detsamma gäller psalmer. Musikstycken kan man hämta hem på lite olika vägar. Sveriges radio och Sveriges television har väl också haft sändningar med gudstjänster?
30% minus i det fortsatta gudstjänstlivet i Växjö pastorat kanske är en rimlig skattning. Pastoratet har väl i egentlig mening sett till att det blivit 100% minus i Ormesberga kyrka de senaste åren och vad som händer i Bergs för 6-7 miljoner nyrenoverade kyrka, vet jag inte riktigt. Men kaffe serveras!
Domprosten ser att det är ”en andlig utmaning att skapa möten på distans” och det handlar om ”att ställa om tänket”. I vilken mening är utmaningen ”andlig” just? Sannolikt inte i någon rimlig mening.Det handlar om en kommunikationsutmaning och den styr in på det fysiska, det som är en biblisk hållning. Kyrkan lever den hållningen aposteln beskriver: ”Det andliga kommer alltså inte först, utan det fysiska; därefter kommer det andliga.” (1 Kor 15:46) Finns det en kristendom som inte är fysisk. Så tänker inte aposteln och därför tänker inte heller jag så.
Här var den stora missen när folk ställde om genom att ställa in. De släppte något för tron konstitutivt. Ett avmytologiseringsprogram avslöjar vad vi hann se innan domprosten la tillbaka hyendet. Därefter återvänder vi till de klerikala fablernas värld, den där ingenting egentligen står illa till. Aldrig kan stå illa till. Definitionsmässigt alltså.