Modéus II begick sig i Torsdagsdepressionen. Han ville att vi skulle tala kyrkosyn. Ärrade kyrkligt förnyade kämpar sade då vid sig själva: ”När den gossen gick i kortbyxor, förde vi samtalet om kyrkosyn – men vi var fel och därför var det vi sa också fel. Nu får ni skylla er själva. För just nu är det inte kyrkosynen det handlar om.”
Detta sagt måste frågan ställas så allvarligt som Jonas Eek ställer den i Torsdagsdepressionens ledare. ”Vad har ni sagt?” Modéus II sitter som ärkebiskopens ersättare i kyrkostyrelsen. Det samtal han pläderar för, måste han väl talat för i styrelsen och då blir det konstigt om han lär hela det idiotiska förslaget dras igenom, med en av advokaten Gårder införd rättelse? Detta skedde tydligen så, att ingen ordinarie fattade att här måste man reservera sig. Och till bilden hör att Antje och Wanja inte kunde förklara förslaget…
Å andra sidan handlar det inte om kyrkosyn så mycket som om mervärdesskatt, moms. Detta kunde Svenska kyrkan samlat sig till att säga för många år sedan – men politiker och tjänstemän väl insatta i det politiska ville/vågade inte.
De fiskala krafterna vill se varje församling som en momspliktig enhet. Det betyder att köper två församlingar tjänster av varandra blir allt momspliktigt. Någon, av blygsamhet nämner jag inte vem, drev tanken att detta borde Svenska kyrkan motsätta sig. De nya relationerna gällde mellan staten och Svenska kyrkan, inte staten och ett stort antal församlingar. Det är alls inte konstigt.
Långt innan det fanns en svensk statsmakt, och väldigt mycket tidigare än tanken på moms hade väckts (vi har läst Erlanders dagböcker!), fanns en Ecclesia Svecana och den framträdde som församlingar. Biskoparna höll koll på det hela. Men denna Ecclesia Svecana kunde samla sig till gemensamma beslut om bekännelsen både i Västerås och Örebro. Vi talar 1500-tal, men det är i detta 1500-tal den medeltida nationalkyrkan träder fram. Det är självklart att Svenska kyrkan ska behandlas som en helhet/enhet när det gäller momsfrågorna. Ska det vara så omöjligt att få förståelse för den saken? Självklart inte. Men det finns en kyrklig modstulenhet i mötet med statsmakterna – och detta trots att regeringspartiet styr och ställer i Svenska kyrkan. Eller just därför?
Nå, socialdemokraten Lars Rydje och jag fick möta den mäktiga statssekreteraren på Kulturdepartementet för att överlägga om den fräcka stöld svenska staten begått, då den snott 26 miljoner ur kyrkofonden för att finansiera bibelöversättningsarbetet (Bibel 2000). Svenska kyrkan, vars pengar vi nu talar om, fick inte pengarna tillbaka och före kyrkoministern Bertil Hansson var bekymrad. Han hade ju prisat svenska statens generositet att stå för översättningskostnaden. Nu var det inte så plågsamt för detta kunde ske med snodda pengar. Men det plågade Hansson. ”Då har ju inte jag talat sanning…” Det var bara att hålla med och trösta med argumentet att också han blivit lurad. Lars Rydje hade ros-märket på sig och markerade att han varit sosse långt innan statssekreteraren blivit det. Det blev inte så mycket liv om detta. Markeringen var gjord från kyrkofondens styrelsens sida. Kyrkostyrelsen ville också gå vidare – men det bidde inget. Om staten kan sno pengar på deeta enkla sätt borde väl momsfrågan kunna lösas? (Svenska katoliker och frikyrkliga läser alltså en bibelöversättning som kommit till med från Svenska kyrkan snodda pengar, hur känns det?).
Ett argument är självklart. Långt innan det fanns en svensk statsmakt under kung Göstas resoluta ledning fanns en kyrkostruktur med havliga tjänstemän. I folkskolan fick vi lära oss att tjänsteman hette ”clerk” på engelska. Vi skrev ”clerk” i glosboken. Ingen förklarade dock att det var Kyrkans utbildade, clericus i ental, som kunde hantera en statsapparat och därför rekryterades dit. Olavus Petri var kansler men från början diakon (clericus alltså) i Strängnäs.
Om allt detta skriver Modéus II inget. Han håller på med sina frågor, som han tror är relevanta. Det var de. Nu är de nog överspelade. Frågan han ställer måste rimligtvis vara fel ställd. I grunden handlar det alls inte om vilken kyrka vi vill ha utan vilken Kyrka Gud vill ha!
Det spöklika ska vi kanske inte missa. De kommunikativa mål som Svenska kyrkan formulerade var tre värdeord: ”närvaro, öppen och hopp”. (se Jonas Bromander, Medlem i Svenska kyrkan. En studie kring samtid och framtid. Verbum 2005, s 181). Kommunikationstrategin upprätthålls fortfarande men verkligheten blir alltmer eroderad. Modéus II tror att debatten blivit ”så intensiv” för att kyrkosyn och förpappring ligger i botten. Pröva, säger jag, tanken att det egentligen handlar om att allt fler inser att Svenska kyrkan på alla nivåer imploderar.
”Som biskop ser jag behov av ett rejält samtal om kyrkosynen kommande år.” Jaha. Vad såg han som skolpräst, stiftsadjunkt och kyrkoherde? Modéus II vill styra bort från de anställda som står i centrum till gudstjänstfirare. Den tanken har fler tänkt – och för rätt länge sedan. Men vad gör Modéus II när denna kategori gudstjänstfirare är 70+ och drar sig för att gå till kyrkan, livsfarligt som det är?
Modéus II är för sent ute. Men det han skriver kanske låter bra. Som speciminering kan det kanske visa sig vara framtidsinriktat. Fast utmanande är det inte. Det vill säga: det utmanar inte någon att tänka kring de truismer Modéus II får ur sig. Och när han menar att samtalen ska få ta tid kan de obortaade svara: Den tiden har du redan haft. Från det du gick i kortbyxor. Många glömde att ta vara på den tiden. För dem räckte det att skälla på kv*nn*pr*stm*tst*nd*rn* oavsett vad de talade om, inte minst när de studerade, läste, talade och skrev om kyrkosynsfrågan.
Men Eeks impertinenta fråga kvarstår. Vad sa Modéus II egentligen i kyrkostyrelsen? Det är den intressanta frågan. Misstanken ligger nära till hands att han inte sa något och nu begriper att det borde han gjort. I tid.
https://www.kyrkanstidning.se/debatt/vi-maste-samtala-om-vilken-kyrka-vi-vill-ha