I dagens SDS träder Antje fram. Den vishet som här talar leder tankarna till Bengt Lidforss, Ur en prokanslers tankevärld.
”Kan pandemin ses som Guds straff för alla våra synder? Det är den första frågan man vill ställa till en ärkebiskop.
– Nej. Gud talar till oss genom Jesus och inte ett virus, svarar Antje Jackelén.”
Detta tror jag inte. Gud talar till oss på många sätt i livets skiftande omständigheter. Vi har fått Anden som Hjälparen för att förstå sammanhang och samband. Detta ska inte ställas mot Jesus.
”Ovissheten pandemin medför kan leda till ångest. Och för att kunna hantera ångest på rätt sätt krävs ett ’gott mått av andlig motståndskraft’, som ärkebiskopen uttrycker det.
– Andlig motståndskraft är som en muskel som har förmåga att hantera motgångar, svårigheter och kriser.”
Jag ger inte mycket för det klerikala talet om ångest. Det verkar klerikalt egenintresse. Gud kallar genom evangelium!
Från detta tar Antje ett snabbt kliv över till nästa bransch i det ångestfyllda:
”Vi behöver göra konkreta förändringar i vårt förhållningssätt till naturen, menar ärkebiskopen.
– I vår tid har vi så många fler möjligheter att faktiskt inse vilka konsekvenser våra ingrepp och vårt bruk av naturen och skapelsen har.”
Riktigt sambandet med viruset varsnar jag inte här från min sjuksäng – men det är oväsentligt. Samband kan skapas och ångestfyllda går på hotfullt tal.
”Antje Jackelén hoppas att vi ska leva ett mer hållbart liv efter pandemin. Ekologiskt, ekonomiskt, socialt – men även andligt.
För den andliga dimensionen kan inte tas bort ur ekvationen. Den är alltid viktig, men blir än viktigare under svåra kriser – som när ett virus vi ännu inte har botemedel mot härjar, menar hon.
– På samma sätt som man blir medveten om hunger på ett annat sätt när man inte har jämn tillgång till födan, så blir man varse av behov av andlighet i en kris, säger hon.”
Gammalkyrklighetens konstaterande att det inte är någon riktig glädje med omvändelse i nöd, tror jag har relevans här.
”– Människor som till vardags skulle säga ”jag ber aldrig”, upptäcker plötsligt att de ber. Att de är i ett samtal med det där som är större än vad vi kan tänka och ta på, det vi kallar Gud.”
Hur, oss emellan, vet Antje detta? Och vilken ”gudsbild” förmedlar hon nu om man jämför med vad apostlarna lärde?
Antje kanske ändå vet något som jag har missat?
”Det ökade andliga behovet märks inte minst i de rekordstora intresset för tv-sända gudstjänster.
– Tittarsiffror på gudstjänsterna i SVT under påsken fördubblades. De digitala gudstjänsterna har nått många fler än vad vi hade fått plats med i kyrkan även om vi hade fyllt varenda plats.”
Nä, detta går jag inte på. Korta kollningar i datorn ger poäng men vad är detta egentligen värt om det analyseras lokalt och inte bara från de höga höjderna i Antjeborg? Där levs högt på illusioner. Inte ett ont ord om detta. Vad ska de annars leva på – givet att det ser ut i Svenska kyrkan som det faktiskt gör. -5.5% senast och självfallet inte en kommentar från Antje. Hon förlitar sig på att folk ska ha tillit till det som är större och som vi kallar Gud samt just därför erlägga sin kyrkoavgift.
En del blir bara alltför dumt. Som det här:
”Samtidigt måste det också finnas plats för helhetsperspektivet som teologer står för.”
Har jag påpekat att Antje är ärkebiskop? Annars gör jag det nu.