Alla som bedriver kyrklig eländighets-forskning, ett forskningsprojekt med många bottnar –ungefär lika många som fotbollens serieindelning – kan gotta sig nu. Höstens kyrkomöte blir nedskuret och helt digitalt, meddelar tidningen Dagen. Kyrkomötet ska genomföras, men Herre, ack huru?!
Det är tydligen viktigt med ett kyrkomöte 2020. ”Inte minst nu när Sverige är i kris och kyrkan spelar en så viktig roll med sina verksamheter.” Just därför måste kyrkomötet hållas. Jag citerade Karin Perers (c), ordföranden. Hon lever i de högre kyrkliga rymderna. Varifrån får hon allt?
Riksdagen har banat väg, när kyrkomötet ska göras ”mer hanterbart”. Redan här blir en demokrat misstänksam. Det var knepigt redan med Riksdagen, men där finns en förberedd väg med en krigsdelegation och ledamöter valda till den. Svenska kyrkans kyrkomöte har inget motsvarande. När det begav sig ställde jag frågan för Svenska kyrkans del, men saken skulle inte regleras utan lösas om det blev ett tillstånd av kris- eller krig. Och då kanske kyrkomöte inte var det mest prioriterade, förstod jag. Jag tänkte därtill att i en krigssituation där landet blev en krigsskådeplats, hade vi en uppbyggd krigsorganisation för Svenska kyrkan med bas i stiften. Tanken att bygga ett kyrkomöte på partiernas mandatstyrka fördes aldrig fram. Av rätt begripliga skäl. Nu är detta det som ska gälla.
Det är alltså inte realistiskt att till hösten ha ett fysiskt kyrkomöte. Nomineringsgruppen ska bestämma vilka som ska åka och vara på plats, 43 ledamöter plus en företrädare för utlandsförsamlingarna. Men hela kyrkomötet sker digitalt. Karin vet att det är svårt att få till debatter i ett sådant forum. Efter debatten ska det röstas. 251 ledamöter låter de 43 bestämma. För detta saknas konstitutionellt stöd, påstår jag. Vem kan ge en nomineringsgrupps ledamöter makten att besluta att en som valts till kyrkomötet i offentligt val inte ska få resa , motionera fritt, debattera IRL och rösta?
Utskottsarbetet? Digitalt. Inga motioner, bara sådana som rör kyrkostyrelsens årsredovisning. Det var motionsbegränsat också förra året när det var tematiskt kyrkomöte. Det är en väldigt stympad ordning Karin Perers tydligen ska uppfattas leda. Tidigare kunde man mena att den fria motionsrätten säkerställde idéflödet från bas ända upp till Antjeborg. Nu icke så. Lite skönljug formaliseras så: ”Detta innebär att möjligheten att lämna in motioner skjuts upp tillsvidare.”
Jag, som varit med, vet hur tonerna går. Det är bra att folk inte lägger sig i och kommer med förslag. Det förrycker arbetet i Huset. Jag är för idéflödet. Jag är emot denna fiffiga lösning.
Demokrati? Karin får till det på ett orwellskt sätt: ”Det blir lika demokratiskt, bara i ett annat format eftersom vi ändå följer kyrkovalets utfall.” Jo, sett till siffror. Men det finns fler röster bland 251 än bland 43+1. Och demokrati handlar om just dessa de många rösterna. Jag vet att företrädare för de politiska partierna ogillar det debattglada, för det är då det brutalt avslöjas vilka som har kyrkliga idéer och vilka som inte har något kyrkligt att komma med, men gärna använder kyrkomötet som ett politiskt forum. Gruppöverläggningarna sker lika digitalt fast på kvällstid.
I dagarna fattar kyrkomötets presidium beslut om dessa nya pigga idéer. Därmed avslöjas att kyrkomötet är en nullitet och knappast kyrkligt. Det är inte det troende folket som samlas till rådslag. Kritiken mot den nuvarande kyrkomötesorganisationen känner ni till, och till mitt livs stora insatser hör att jag reserverade mig. Jag röstade ihop med 21 andra troshjältar emot den förändring som 1982 års kyrkomöte beslöt om. Sven-Erik Pernler satt som ordinarie i utskottet och föredrog den reservation 17 ledamöter stod bakom. 22 hade alltså röstat men bara 17 reserverade sig. Jag förstår fortfarande inte att de inte kunde stå sträckan ut. Tre ledamöter röstade inte alls. Varför i allsin dar skulle de till kyrkomötet då om de inte kunde bestämma sig i en av mötets två stora frågor?
I reservationen beklagades att kyrkans relativa frihet inskränks. Partipolitisering och statskyrklighet triumferade, det var vad som sades fast i finare ordvändningar. Sedan kom det:
”Ett kyrkomöte med den beslutade sammansättningen saknar auktoritet i frågor som avser lära och lärotolkning, förkunnelse och sakramentsförvaltning, och det kan befaras att dess beslut i sådana frågor inte kommer att åtnjuta respekt.” De stora kyrkorättsliga experterna, Nils Glimelius och Carl Strandberg, hörde till reservanterna. Det borde fortfarande bekymra. Det är inget kyrkomöte som samlas utan något vi fått i stället för kyrkomöte. Det är understundom skillnad på vad som kallas och vad som är. Referens? Allmänna Kyrkomötet 1982. Protokoll nr 19, s 622-623.
Nu avslöjas konsekvensen av partipolitiseringen: det partipolitiska tänkandet i siffror. Här förklaras varför så lite sker, för idéerna kvävs i sin linda och felanalyserna styr självfallet åt fel håll. Det kan inte bli på annat sätt.
Så vad gör Frimodig kyrka nu?
Det bästa och lustigaste vore förstås att vägra och säga: Vi kommer hela bandet. Om någon tövar och tror sig utsatt för livsfara i denna heliga tjänst, får han eller hon vända tillbaka. Annars kan man kolla vilka ur gruppen som ska vara med, de som lapar och de som faller på knä för att dricka vattnet. Det är de lapande Gud använder. (Dom 7:6-7) men eftersom de frimodiga säkert vet att lapa är det en urvalsprincip som kan leda till fusk. Bättre är att de som inte vill, får stanna hemma och ersättare kallas in. Argumentet är enkelt: jag är vald. Vad gör Karin då? Säger att hon står över den vilja som uttryckts i ett demokratiskt val. Hallå Mussolini!
Ska Frimodig kyrka vika ner sig, spela spelet, uppträda som staffage? Vari kan vi då se frimodigheten och viljan att försvara både demokrati och kyrkoliv samt viljan att värna motionsrätten, den som är inbyggd i systemet och utgör en demokratisk grundbult, den och debatterna?
Nu har jag inte ens ställt frågan när kyrkomötet ska avhållas på det vanliga kristliga sättet att vi inte ställer in utan ställer om fast vi egentligen ställer in och inte inställer oss. Kyrkomötet 29 september till 2 oktober och 16 november till 18 november handlar det om. Och allt detta för virusets skull. Här visas rädslan och själva rädslan styr. Minns biskop Gottfrids Billings ord: ”Man kan vara så försiktig, att man dör av det.” Eller ska vi leva så här också i november? Jag såg partiledardebatten och tänkte: Vilka äro de och varifrån har de kommit? Bovlund har ett utseende som är lämpligt för radio, såg jag. Hur kom det sig att vi får en uppsättning partiledare som uppträder som parodier på sig själva?
Jag har en allvarligare fråga:
Varför vågar de kristna inte ta Gud i hågen?
Jag sliter med frågan.
Men vad har Frimodig kyrka uttryckt som sin frimodiga mening i sammanhanget? Det vill jag veta.
https://www.dagen.se/nyheter/hostens-kyrkomote-blir-nedskuret-och-helt-digitalt-1.1725320