Slavhandeln har aldrig i mänsklighetens historia varit så omfattande som i vår tid. Skriver jag ”vår tid” betyder det inte vår som årstid utan som ansvar. Vad är det vi låter fortgå? Alldeles ovetande är vi inte. Och möjligtvis, men inte helt självklart, hör det samman med den sexuella revolutionen för 50-60 år sedan. Men den sexuella frigörelsen syftade inte till att etablera bordellverksamhet så mycket som att bekämpa dubbelmoral och för den delen pryderi. Men det blev bordeller och gatuprostitution och inte bara i Tyskland. ”För tyskarna är bordellerna vad brännvinet är för svenskarna”, som en tysk vän konstaterade. Men jag talar Sverige nu och hallickar samt bordeller av skilda slag där slaveriet praktiseras.
Politiskt fick vi i sinom tid (1981) en statlig prostitutionsutredning, som gav oss inblickar i den sociala misär som var en byggsten i prostitutionseländet. Lite pikant var det förstås att den socialdemokratiske justitieministern besökte en bordell och nästan lika pikant att en moderat riksdagsman återkommande tagit med sig en prostituerad till sin övernattningslägenhet i riksdagens bostadskomplex och hon spelade in deras kärleksmöten…
Den stackars präst, som behövde sova några timmar innan vidare resa, uppsökte ett enkelt hotell på Gamla Brogatan i Stockholm. Han väcktes var 20:e minut av att flickor kom in och undrade om han ”blivit betjänad”. Han var så i synd välorienterad att han förstod, att detta inte var det enkla och billiga hotell han tänkt sig.
Den biskop som skulle hålla fromt föredrag i Köpenhamn skulle hämtas på hotellet av en lektor vid universitetet. Lektorn fattade att biskopen tagit in på det tidigare missionshotell som förvandlats just till bordell. Han parkerade på en tvärgata, vek upp kragen och sprang in på hotellet, där den blide biskopen satt i lobbyn omgiven av unga flickor. Biskopen hade alltid bott på hotellet och insåg inte själva metamorfosen. Helgelse kan få sådana konsekvenser. Han såg alltså bara trevliga unga människor.
Det är just detta de inte ser, de som exporterar och importerar flickor från de fattigaste och mest avlägsna länderna. Det är slavmarknad i vårt Europa – och i vårt Sverige. Nu är människan förvandlad till vara, kött. Jag menar att hallickarna ska sättas åt riktigt beslutsamt. Kunderna då? Visst. De är köttmarknadens själva förutsättning. Liksom den kultur vi hålls med.
Men har de inte hål i själen, dessa män? Det tror jag obetingat. Men det är snarare en fråga för prostar än för prostituerade. Är det hål i själen måste själavårdare fram, sådana som är förfarna i sysslan och vet att skilja mellan lag och evangelium och kan använda båda verktygen. Är vårt samhälle sådant att det lätt blir hål i själen behövs också civilisationskritiken. Att bedriva den är inte att säga det alla andra redan har sagt – fast säga det med ett frommare tonfall och med fler floskler. Civilisationskritik bedrivs med avstamp i Kyrkans hela samlade erfarenhet av hur illa det går den fallna världen och med Kyrkans insikter om var grundbultarna finns, de som oftast lossnar och därmed riskerar hela bygget: makt, pengar, sex.
Det är synd om människorna. Det gäller inte bara de omoraliska utan i lika hög grad de moraliska. Några av de moraliska blir högstämda. Nu ska allt samarbete med Syndaren avbrytas, varor plockas bort från hyllorna i affärerna eftersom de står fel etiketter på dem och Syndaren ska inte få plats i tv längre. Det är något orent med den här sortens renhet. Nu ska alla som ser sin egen rättfärdighet fira triumfer. De fattar inte att de därmed avslöjar att de inte brukar gå till Kyrkan på söndagen. Det är där vi handfast påminns om att vi har del i världens bortvändhet från Gud. Vet jag det, får jag inte så brått att springa långt från Syndaren. Och vill jag inte köpa Syndarens pasta eller såsigheter får det visa sig när varorna står osålda på affärernas hyllor. Jag tror att den saken självreglerar sig. Men då kan inte affärsfolket och tv-folket visa upp sig och sin goda moral. Ergo! Bort med utbudet. Sätt upp rader med oförarglig ketchup från Eslöv i stället! I Eslöv finns nog inga syndare…
Det finns en Kyrkans kallelse i allt detta. Den sköttes av socialt engagerade diakonissor som inte räknade arbetstid och inte bedrev diakoni från skrivbordet. Socialetiker tog ansvar för att fortbilda genom att se till att det fanns material att läsa in. Social debatt till exempel som alltid gav aktuella inblickar. Av denna kunskapsförmedling finns i vår tid inget. Det säger något. Du får själv räkna ut vad.
Bordellfrågan leder till borde-frågor. Vad borde göras politiskt för att få stopp på slavhandel och industriell exploatering av kön? Vad borde göras socialt för att komma åt den lite finare sexhandeln, för det var det bästa horhuset på Östermalm, som frekventerades av sådana som kan betala för sig. 25 000 per natt och en prislista för vad som kan ingå om man lägger 1500:- extra när man nöjer sig med en halvtimme. Det är naturligtvis vackrare att moraliskt högstämt tala om de misshandlade flickorna från Moldavien än om lyxprostitution. Något i de senaste dagarnas berättelser skaver. Det hindrar inte frågorna, tvärtom! Och de nyfikna kollar på nätet efter ”prostituerad Debora”. Namnet är bibliskt. Företeelsen också. Säger bara Rahav.
Vad borde göras kyrkligt för att kräva människovärdet tillbaka? Den frågan är riskfylld när den tas på allvar. För vad händer om det kyrkliga frågebatteriet fyras av inför vår tid? Det kan smälla rejält då. När Gud reser sig fruktar alla för sitt liv, som bekant. Var är den ogudaktiges hopp när döden kommer? Att frukta Herren, det är vishet, att sky det onda är insikt. Vet man detta, framstår Svenska kyrkan som väldigt tam och mjäkig. Budskapslös rentav. Vi kör väl HBTQ-frågorna i stället och förfasar oss på kommando av Samtiden och dess inflytelserika Intressenter.
Det som hänt med det kyrkliga facket KyrkA borde kunna tjäna som beskrivning av själva aningslösheten. En slända beskrev hur processen skulle veckla in sig – just så har det blivit. För mig framstår saken som klar när naiva präster står fram, de som inte har basal insikt om hur det blir i sammanhang, där någon som älskar konflikt får möjlighet att skapa konflikt. Godhetsentreprenörer förstår inte det ondas problem. Då blir det så.
Jag ser en förvärldsligad kyrka, som likväl inte förstår sig på världen det minsta. Det tyckte jag först var egendomligt, men insåg sedan att det är självklart. Samtiden förstår sig inte på sin tid och den kyrka som är tryggt inbäddad i världen kan inte få några perspektiv på den. Nej, jag talar mindre för moralisk upprustning och mer för kallelseglädje. I Kyrkans intellektuella rustkammare finns de instrument med vilka alla samtider kan analyseras. Bibelläsning är bildande.
För att sammanfatta: Det borde vara annorlunda. Annars blir det bara bordell…