Vi vet alla något om R0-faktorn. För virus är den understundom 2.5, så smittsam alltså. Under 1 kan man tydligen säga att smittan är harmlös eller bara vållar mindre besvär. Ingen samhällssmitta, ingen pandemi, egentligen ingenting.
Vad händer om vi prövar R0-faktorn på den kristna tron? Hur effektiv mission bedrivs? Hur tron förs vidare till nya generationer vet vi och metoden är oslagbar: samlag, barnalstring. Den fungerar hyfsat när det handlar om att räcka över tron till kommande generationer. Den är lite mer begränsad när det gäller den samtida generationen. En kristen flicka som får ihop det med en kille som inte tror, hamnar lätt i ett läge där hon tappar tron. Den vissnar efterhand. Vanorna blir andra. Det var av detta skäl prosten Olsson värnade att det skulle finnas tid efter aftonbönen på tonårslägren för att unga kristna skulle få ihop det med andra kristna unga. R0-faktorn var väl då 2? Och så fick de med åren barn och tron smittades till dem. Vilken faktor blir det då? Det är just detta som fungerar så uselt nuförtiden.
Dystert blir det kanske om präster kollar sin egen R0-faktor. De kan räkna hur många konfirmander som i någon mening blivit kvar i det kyrkliga . Oftast behöver de inte avancerade datorprogram eller räknehjälpmedel för den saken. Handens fingrar räcker. Naturligtvis är prästerna ledsna när de tänker på detta. Men få präster ska vara missionärer. De ska utbilda missionärer, men själva vara de som sköter själva missionsstationen, den med kyrka, sjukhus och skola. Denna missionsstation ska vara av sådant slag att vilken hedning som helst kan bjudas dit utan att de kristna måste skämmas. Är min församling sådan, att de som lever med i den gärna kan bjuda fler att komma utan att riskera att de behöver skämmas för att det som åstadkoms är så dåligt? Är det sant att det finns ett enda skäl till att människor inte kommer till kyrkan? De har varit där förut.
Nu kan präster försvara sig med att mycket är fast i det gamla och är omöjligt att rucka på. Jag svarar: Det var faktiskt eget val! Präster ska med faderlig omsorg leda sina församlingar framåt. Det kräver majeutisk kompetens‚ barnmorskekompetens, att förlösa det som redan finns i församlingens eget liv. Ord, sakrament, människor, idéer, drivkrafter. Och prästens egen längtan. Alldeles för många prästskälmar låter som stiftschefer, som låtsas förändringsbenägna. Det är så många frågor de har att öppet redovisa och så mycket de ville i en underlig fantasivärld… Det blir så lite gjort att Bildad borde gripa in och stoppa pratet. Job 18 igen! Vi går vidare.
R0-faktorn prövad på församlingen borde vara ett vettigt mått och kanske inte för prästen riktigt lika neurotiskt. 70+-arna – eller snarare 80+-arna – kan fundera. De har sett ett på flera sätt vitalare kyrkoliv i en tid när varje liten kyrklig tilldragelse var stor i lokalpressen. Kanske har de studerat i SKS-cirkel om församlingsbygge, läst PO Sjögren m fl. De har varit på kurser på stiftsgårdar. De har suttit och ägnat möda åt frågorna om dop och kyrkotillhörighet men också kyrka-stat. Kväll efter kväll. De har med en självklar säkerhet avvisat allt vad högkyrkliga dystergökar sagt och skrivit – ty detta var på den när ”högkyrklig” var ett skällsord. De har varit nöjda med det mesta, som vår kyrkliga överhet sagt, främst på temat att vi inte skulle förfalla till negativism. Tanken på en realutopi, se hur det är utan att förlora det större målet ur sikte, var dem för svår. Egentligen är det självklart att den kyrka, som ägnat sig åt allt detta, inte vinner några själar. Det skapades inga arenor för själavinnande. Frikyrkorna kunde uppfattas vara arenor för sådant. På ett sätt var det så – om de inte i så hög utsträckning bränt själar också. Vad Svenska kyrkan saknat är förstås lekmannamissionen, de kyrkokristna som gripits av något som de måste föra vidare.
Lekfolket är de aktiva missionärerna när de fullföljer sin kallelse Vilken är R0-faktorn? Familjer med barn kan hamna rätt högt. En sådan som Madeleine Delbrêl blev saligförklarad. Hennes R0- faktor måste ha varit hög. Hon är en förebild förstås, för hon var både rolig och intellektuell när hon missionsdriven smittade tron över den stadsdel, Ivry i Paris, där hon levde i gemenskap med fritänkare och ateister. För G.K. Chesterton och C.S. Lewis gäller detsamma. De som skriver böcker till trons försvar, inte Guds försvar – för Gud behöver inte försvaras – får väl en mycket hög R0 faktor. Men författare av apologetiska böcker är en sak.
Den kristna missionen har först och främst bedrivits av vanliga vettiga kristna, sådana som inte har långa ansikten. De kan få en betydande R0-faktor. Som virus kanske? 2.5. Det var människor av detta slag, sådana som fanns överallt, som trovärdigt kunde svara för tron. Kanske mer svara för än försvara för den delen. Några av dem fick en skyhög R0 faktor. Det var martyrerna. Martyrernas blod är Kyrkans bästa utsäde. Maktens misslyckande skulle i alla tider göra de kristna lite avvaktande inför makt- och myndighetsutövning, menar jag. Makten förlorade ju i konfrontationen med de kristna, fast den gjorde dem till blodsvittnen.
Den vanliga missionsmetoden är förstås närvaro, den närvaro där vänskapens sakrament praktiseras. Men vilka stift och församlingar i Svenska kyrkan utbildar missionärer? Var är apologeterna, som kan ge skäl för sin tro och lära andra att göra det?
När jag går i smittspridningstankar funderar jag alltså på mission. Jag funderar på andra frågor också. I vems intresse stängs samhället ner? I vems intresse firas inte mässan mer än på ett sätt som bara väcker häpnad? I vems intresse byggs inte församling? Och hur farlig är Covid-19 egentligen? För somliga livsfarlig förstås – för litet virus välter ett stort lass om det finns mycket annat i lasten. Men vad med ett virus som ska hanteras med tvål, vatten och handsprit och där bajonettavstånd ska upprätthållas? Det är alltför många motstridiga besked som lämnas i det som i bönen i torsdags kallades ”kaos” (den bön jag hörde Antje be i Uppsala domkyrka och sedan få mindre sakkunniga protester mot sig på twitter), men som på pressträffen samma dag beskrevs som ”måttlig spridning”.
Måttlig spridning av influensan 2018 kunde vi hantera på ett helt annat sätt och ändå dog fler då. Förklara detta för mig!
Själv förklarar jag nu och härmed min avsikt att slända på nytt i morgon.