I tider som dessa gäller det att ta vara på alla lustifikationer som dyker upp. Jag börjar med ett bidrag från Frankrike.
Det vet ju alla hurdana fransmän är och inte minst förmår vi väl alla uppskatta den dystopiske Michel Hollebecque. Han förklarar att det nya viruset är banalt, utan några som helst försonande drag, för det är ju inte ens sexuellt överfört. Så ska en slipsten dras.
Och denna banala sjukdom darrar alla inför. Det finns gammaltestamentligt folk som skulle kommentera förhållandet i rätt kärva ordalag. Ni kan läsa vår engelske medkristne vän, som tänker högt och opassande. Det var där jag fick det franska citatet.
Ni kan läsa själva: https://digitaleditions.telegraph.co.uk/data/223/reader/reader.html?#!preferred/0/package/223/pub/223/page/67/article/40833
Några påpekanden tar jag med mig.
Det är inget som har förändrats. Våra reaktioner inför Covid-19 är kulturella och politiska. Det borde bekymra mig. Jag kan hitta en expert som säger det jag förväntar mig att få höra. Välan, är det inte därför politiska beslut måste fattas och detta i ett brett sammanhang, ett parlament där olika meningar bryts och verkligheten hanteras så komplex som den är? Då har väl den väg statsmannen valt åt oss varit galen. En rudimentär riksdag och beslut i små kretsar i Stockholm, inte i regioner och kommuner. Vi stängde stora delar av landet därför att det var Covid-19 i Stockholm. Hur få fattar de egentliga besluten och hur mycket har de få fattat?
Kyrkoledningen reagerade på samma sätt och på alla nivåer, ner på församlingsnivå – också om det fanns någon konstaterad smitta i byn. Det sades ingenting från Antjeborg som hade med allvar att göra – t ex något om att allt Gud tillåter tjänar ett syfte. Vad vill Gud nu? Det kunde kanske meddelats oss av dem som på ett särskilt sätt har tumme med Gud, prydda med en mössa som påminner om just detta; Andens lågor. Och två band i mössan som hänvisar till Gamla och Nya testamentets skrifter. Det borde finns gott om sakinformation att ge det döpta folket, troende eller inte. Vad vill Gud nu?
Vi kan förstås också ställa frågan ”vad är en människa?” I vår kultur kanske det är svårt att tänka att människan lever en kort tid och har vi blivit 70 eller 80 år har livet blivit långt även om vi uppfattar att tiden gått fort. Det är så det är. Var det detta som skulle sagts högljutt och på sociala medier från Svenska kyrkan? KG Hammar började yra om vad som ska ske efter krisen för då ska han genomföra sitt fredsprojekt ihop med Hon-ecker och Ulbricht. Han sa inte ett ord om vad som sker efter döden. Jag noterar ett tidstypiskt fenomen och ett gott stycke patetik.
Jag håller före att i dagar som dessa avslöjas Svenska kyrkans omhuldade kulisser som just kulisser. Det visar sig vara som med Potemkins kulisser. På håll ser de vackra ut. Kollar man närmare är de lite illa medfarna för Potemkin måste ju organisera att kulisserna flyttades varje natt, för att kejsarinnan Katharina den Stora skulle få se en ny välmående by längre nerför floden nästa dag. Det finns så två historiska skolor – för i komplicerade sammanhang finns det alltid minst två vetenskapliga uppfattningar. En skolbildning hävdar att kejsarinnan aldrig genomskådade spektaklet och en annan att hon gjorde det och hade kungligt roligt åt förhållandet. I vår tid och denna kyrka borde allvarligt sinnat folk samtala om vad som fanns bakom de svenskkyrkliga kulisserna. Några kunde läsa på. H.C. Andersen skrev en analys som heter Kejsarens nya kläder. Beskriver Andersen vår tid och våra reaktioner och – statsmannen med följe?
Jag talade förresten med biskopen. Han hade en idé som skulle kunna förverkligas i Falkenbergskombinatet, där prosten Göranzon är fena på käk. Swisha in en hundralapp till kombinatet, så streamar vi över en tre-rätters middag med passande viner. Om inte Falkenbergskombinatet tänder på idén finns det väl krögare i beråd, som inser förslagets potential. Men på något sätt hör det först och främst hemma det kyrkliga, känns det som. Kan man streama en mässa borde man väl kunna streama en trerätters med vin? Och kanske en konjak till kaffet? Cigarr kanske är att gå för långt i tider som dessa?
Modéus II bidrar också. I brev till kyrkoherdarna skriver han: ”Hör gärna av er till mig om ni har tankar eller funderingar.” Det var en underhållande oförskämdhet, som alla utom kyrkoherdarna måste kunna uppskatta. ”Om ni har”!! Inte ”när” eller ”kring tankar och funderingar ni har”. Om! Inte ens ”om de tankar och funderingar”. Ett gott skratt förlänger livet. Jag tror inte kyrkoherdarna förmådde läsa rätt innantill. Då hade de blivit uppbragta – om det inte är så att Modéus II alls inte är oförskämd utan saklig. Välj själva! Varje sak är tvåsidig tror jag att Jesus Syrak påpekat.
Till det opassande skulle självfallet höra at begära en definition av epidemi, alltså inte mer än en alldeles vanlig epidemi, en sådan vi brukar leva med – de flesta av oss och hittills. Är det sant att en epidemi tidigare definierats som ”epidemi”, när en sjukdom orsakat att 0,4 % av befolkningen dör. Det betyder i så fall 40 000 döda i Sverige. Vi har ganska långt kvar dit. Jag ska uppfattas vara kallsinnig inför människors lidande och död. Det är jag inte. Jag vill bara kunna orientera mig. En läkare i smittskydd förfaren driver det där med att vi ska tvätta händerna. Det sociala avståndet betyder ingenting, säger han, om vi inte är sjuka. Då håller vi det. Har han rätt. driver försiktighetsprincipen oss dithän som biskop Gottfrid Billing sa: ”Man kan vara så försiktig att man dör av det.”
De journalister som ska rapportera och den kommunikationshållning som innebär direktsända pressträffar utan väsentlig information har något annat syfte än kunskapsförmedling. De förmedlar en kriskänsla. Hur klokt är det? Ni frågar mig? Gör inte det. I dessa tider är akademisk bildning och militär utbildning uppenbara handikapp. Kyrkokristendom också. Ber man ”Vaka över oss, käre himmelske Fader” blir man inte lika upphetsad i det existentiella som de som aldrig ber så. Och jag ber kristet, inte religiöst som de gjorde i går. Gårdagens allmänreligiösa bedjande finner jag ynkligt eller vämjeligt, men jag är inte Gud och slapp höra alltihop. Som pastor L sa: ”Vi är alla tacksamma att du inte är Gud.” Pastor L har förstått.