I sammanbrottets tid händer mycket. Till synes är det olika händelser och det kan vara svårt att se hur de hör samman. Vi, som ser kriminalare i aktion (Bäckström inte minst) förstår att det detektiva inte bara är en fråga om utbildning, utan också om intuition och förmågan att ana var det skaver. Där andra tycker sig se tragedier (förslagsvis kuratorer, diakoner och präster med mjuka händer och lika uppmjukade hjärnor), där ser andra inspirerande galenskap. Den inspirerar – för när de ser denna lövsprickning, förstår de att sommaren är nära. Vanvettet har ingen egentlig livskraft. Trodde ni det? Somliga övar nu att säga ”vad var det jag sa?” på flera språk.
I går var en sådan dag, när det kunde funderas över kyrkoherdar. Sådana som ställer in gudstjänstlivet, dvs förändrar ”vår gudstjänstverksamhet”, som det heter. ”Inga offentliga gudstjänster” – men tydligen offentlig klockringning. Man kan få gå in i ett kyrkorum: ”Besök gärna en kyrka om du behöver stillhet eller enskild andakt.” Sug på den karamellen! Behöver??
Ringer dom i kyrkklockorna, ska vi be, meddelas. Det skiter jag i. Jag finner det bara mer än enfaldigt. Jag finner det hela dumt. ”Ordinarie gudstjänster är inställda och kyrkan fortsätter att be.” Be i frid, som det heter. Själv hakar jag hellre på, när kyrkoherden i det pastorat, vars hemsida jag studerar, förklarar den där 50-personers regeln. Det är ingen regel. Detta är lag. Men det kan vi strunta i. Pastoratet har valt att behålla den: ”Detta med tanke på våra anställdas arbetsmiljö.” Ge mig ett skäl att betala dryga 6000:- för att tänka på dessa anställda och deras arbetsmiljö. Ett enda skäl räcker! Bortsett från att kyrkoherden väljer att följa något som är lagfäst…
Det finns fler skandaler i vardande, har jag förstått. Jag hoppas att de som ser vanvettet inte backar undan. Det finns tydligen gott om exempel, men det bästa är i dagsläget kyrkoherden i Häljarps församling. Hur gick det?
Hon är avstängd från sin tjänst som längst till den 20 maj. Lönen får hon ha kvar. Det var 66 500:-. Polisanmäld dessutom. Tydligen har Lennart Lundberg på Torsdagsdepressionen, som inte skrivit om saken, intervjuats i HD. ”Ovanlig åtgärd”, säger Lundberg.
Vad sa de förtroendevalda? De var såklart chockade men kan inte nås för någon kommentar. Kyrkoherden kommenterar inte heller utan hänvisar till kyrkorådets ordförande, som inte kan nås. Vi kallar fenomenet för ”öppen, demokratisk folkkyrka”. Dr Grantén går in som vikarierande kyrkoherde tillika med kyrkoherdetjänsten i Landskrona.
Nu tror ni att detta för ärrade och insiktsfulla kyrkoanalytiker var allt. Ånä, mycket vill ha mer (och mer kommer ni att få, för kyrkosystemet är ett system i fritt fall vi ser, precis vad vi sagt i decennier att vi skulle få se). Det kommer mycket och det kommer att ske snabbt, tänker jag. Det mer fascinerande är att dramats personager inte fattar vad klockan är slagen.
Vi tar Sören Dalevi i Karlstad som exempel. Han skrev ju en krönika där dr Imberg hölls fram som knäppgök. Med karismatisk glöd följdes saken upp i media. Nej, inte Torsdagsdepressionen men väl Världen idag. Nu kunde en fromsint person tänkt att Dalevi skulle vilja backa något. Vad tror ni?
Dr Imberg förklarade för egen del att han inte brukade kalla meningsmotståndare ”knäppgökar”. Han fann Dalevis argumentation vara ”anmärkningsvärt populistisk”. Dr Imberg är återhållen och tar inte på sig offerkoftan, noterar bara i sak. Inte så upphetsat alltså.
Det mer underhållande är Dalevis argumentation. Han backar inte. Inte det minsta. Då ställer han till det än mer för sig – och för Svenska kyrkan. Hur då? Nu går det att se vilket det andliga formatet på biskoparna egentligen är. Se och inse!
Dalevi förklarar att han skriver en krönika ”som vänder sig till människorna här i stiftet. Och här liksom för en överväldigande majoritet av svenska folket och i Svenska kyrkan är detta en icke-fråga. Kvinnoprästmotståndet är som taget från en annan värld. Det är en udda hållning på samma sätt som det är udda att vara emot kvinnlig rösträtt.”
Jag tyckte om detta. Visst finns det somligt som verkligen är från en annan värld. Vi brukar kalla den världen, som just inte är ”värld”, för Guds rike. Där hör vi hemma. Det är liksom det som är finessen.
När Dalevi får fram att det udda är otidsenligt och inte passar 2020, gillar jag det också. Mer oklar blir Dalevi när han menar, att inte alla av ”dessa präster” men enstaka individer är knäppgökar. Man ville gärna höra Dalevi räkna upp en hoper sådana enstaka. Det skulle bara bli intressant. Får jag vara med? Men Dalevi är inte den som är den. Han modererar sig:
”Man kan väl i stället säga att de har en rutten kvinnosyn och människosyn, det är kanske mer sant än att de är knäppgökar. För mig är detta en bibelsynsfråga. Jag är bibelvetare och läser Bibeln på både hebreiska och grekiska. Det här handlar om taskig kvinnosyn.”
Jag säger ett: Dalevi ska vara tacksam mot försynen att biskop Gert Borgenstierna i Karlstad inte hört detta. Då hade Dalevi fått syn på Fan. Borgenstierna hade inte på något sätt imponerats av ”bibelvetaren” som kan läsa på hela två bibliska språk. Just detta var på hans tid normal teologbildning för vilken liten komminister på landet som helst.
Självfallet kommer Dalevi fram till att den som avviker från majoritetssynen kanske ska söka sig till en annan kyrka. Just när före detta missionsförbundaren Dalevi säger så, blir det både lustigt och olustigt på en och samma gång. Jag väljer denna morgon att se lustifikationen – givet att ”bibelvetaren” vägrar förstå vilken slags fråga vi mindre bibelvetande ställer. Kul, kul.
Minns mina ord, de som nu följer. När ni funderar på Dalevi, som förklarar att han inte har någon ambition att bli osams med kv*nn*pr*stm*st*n*r*, så heter det inte idoit. I dag ska man antagligen läsa Nya Wermlandstidningen igen.
Den som i likhet med den polske generalmajoren Stansilaw Sosabowski, chef för polska fallskärmsbrigaden vid Arnhem, inte har så mycket till övers för idioter, oavsett tjänstegrad, kan finna behag i att få dela hållning med en general. Fordomdags räknades biskopar till samma kategori som generaler. Sosabowski var just fordomdags och på nivå. Han skadade inte det anseende en general bör ha. Dalevi har inte bara skrivit en krönika utan därtill kommenterat den på ett sätt, som borde få en anständig värmlänning eller dalslänning att anmäla honom till Ansvarsnämnden för biskopar. Trappor ska städas uppifrån. Det visste Sosabowski också, har jag fått för mig. Att Sosabowski var den klarsynte kritikern och därför blev utsatt för illasinnat förtal, kan noteras men mest i förbigående.
I tider som dessa med pest och kyrkligt sammanbrott är det hedervärt att vara dissident, allt annat är mindre hedervärt. Den som finner sig i det som nu är, förlorar sig själv och sin Kyrka.