På Påskdagen av alla dagar förfärades vi av en s k satir och det var uppenbart vem som stod i skottgluggen. Huruvida själva det dogmatiska innehållet i förkunnelsen verkligen var satir, kan diskuteras. Och kommer att diskuteras. Men tilltaget! Hädelseparagrafen är borta. Olagligt var inte inslaget. Men nog var det gravt olämpligt, inte minst (eller kanske främst!) med tanke på att det sändes Heliga Påskdagen. ”Osmakligt” är det sammanfattande omdömet. Man märker avsikten und wird verstimmt.
För att ge sländans läsare tillfälle att var och en eftertryckligt ta avstånd från inslaget, ger jag en länk. Bara därför.
Avståndstagandet sker lämpligtvis återkommande. Mellan skrattsalvorna.
De bibelsprängda konstaterar utan återhållen munterhet, att de kan läsa skriften på väggen, när de hör inslaget.
I Antjeborg är uppbragtheten nog inte återhållen… Redan det där med ”Bintje Rösti” startar adrenalinproduktionen.