I stället för lustmord

Inte ska vi bråka med Sören Dalevi, men vi noterar vad han skriver i sin krönika och så kan saken kommenteras steg för steg. Vi glömmer inte på något vis att Dalevi träder fram som biskop i Svenska kyrkan. Han är en man som antagligen ska tas på stort allvar – och det är just detta vi gör genom vår uppmärksamma läsning med konstruktiva /illustrativa kommentarer.

Första annotationen:

”Av somligas kommentarer kunde man lätt får intrycket av att världen nu skulle gå under.”

Medge att det vore av intresse om Dalevi kunde redovisa 3-4 av dessa somligas kommentarer som skapar detta intryck. Gå till läggen och ta fram dem.Vilka är de somliga? Vad skrev de?

Andra annotationen:

”Beslutet… var ett rimligt och logiskt beslut för en kyrka som menar sig vara luthersk…”

Alldeles,, förstås, alldeles bortsett från att Martin Luther avvisar reformen. Eller har Lieberg fel i sin avhandling, Das Amt bei Luther? Dalevi kanske vill kommentera den lilla skrift, som finns på svenska av Lieberg, Kallad av Gud själv. Skulle Dalevi tenterats, hade han fått gå hem och läsa på bättre för att kunna bedöma just rimligheten av reformen. Vad i SOU 1950:48 driver kravet som rimligt och logiskt just därför att det skulle vara lutherskt? Fick Askmak till det så i sin utredning? Frågorna ställer logiskt upp sig på led. I boken Kyrklig Splittring skulle Dalevi kunna inhämta något, kanske…

Tredje annotationen:

”Plötsligt fick de erfarenheter som halva befolkningen besitter också göra sig hörda i predikstolen.”

Står hon i predikstolen för att hennes erfarenheter ska göra sig hörda? Det kan man tänka sig. Vi andra tänker, att prästen är VDM, Verbi Divi Minister och lägger ut Guds ord just i predikan. Jag tror att de olika ingångarna belyser något avgörande viktigt och att denna uppenbara skillnad  förklarar varför Svenska kyrkan hamnat där hon är. Förkunnelsen blir vittnesbörd om det egna. Jaha. Intresseklubben noterar – men inga andra.

Fjärde annotationen:

”Och med tanke på att kyrkan ofta – alltid – dominerats av kvinnor i kyrkbänkarna, var ju detta inte helt oviktigt.

Alltid? Kanske inte riktigt alltid, eftersom kyrkbänkarna kom till först efter 1500 år – men dominerats? Varför fick vi inte ämbetsreformen långt tidigare då? Kvinnliga regenter hade vi ju… De som gillar tunna skivor kan skära vidare i Dalevis argumentation. Någon kunde hålla med honom och säga: ”Här är förklaringen varför prästämbetet är manligt, annars blir alltihop en kvinnokyrka, en kyrka bara för halva mänskligheten…” Någon annan kunde kanske fundera över kvinnan som dominatrix, det är en särskild specialitet…

Femte annotationen:

”De självgoda ateister och religionskritiker som vi finner i TV-sofforna är ju nästan alltid välbeställda män.”

Hur Dalevi kan analysera TV-personligheterna som ”självgoda” imponerar. Känner han dem alla och ser in i deras själsliv? Den lilla sexismen om att de är män, noterar vi. Och välbeställda. Men vad tjänar en biskop själv nuförtiden när andra ska avhånas för att de har bra betalt? Har Dalevi problem med sin manssyn, undrar riktiga kvinnor och karlar nu.

Sjätte annotationen:

”Men de som praktiserar den religion dessa män så okunnigt kritiserar är i normalfallet vanliga kvinnor.”

Könsdikotomin noteras. Välbeställda kristendomskritiska män mot vanliga kvinnor. Det är verkningsfullt och Dalevi får i normalfallet applåder just från de kvinnor som samlas i Karlstads stift. Och, självfallet, de kyrkliga män som bejakar sina kvinnliga sidor och trivs med att ha en dominatrix. Jaja.

Sjunde annotationen:

”Svenska kyrkans förankring vann mycket på beslutet.”

Men hur kommer det sig då, att Svenska kyrkan tappar så mycket folk? Här återstår något att förklara. Kom igen, Dalevi! Skriv en ny krönika. Eller ska Torsdagsdepressionen göra en dräpande uppföljning på Dalevi? Det sker nog inte i denne kungens tid.

Åttonde annotationen:
”Så sent som 2018, när Göteborgs stift fick sin första kvinnliga biskop, Susanne Rappmann, kände sig en manlig präst i Göteborgs stift av någon obeskrivlig anledning föranledd att skriva ett brev till domkapitlet i stiftet.”

Nu är knappast anledningen obeskrivlig av det enkla skälet att Rune Imberg i sitt brev beskriver den!

Nionde annotationen:

”Han skrev brevet 2018, och inte 1918 som man annars lätt kunde tro.”

Varför skulle man lätt kunna tro att doktor Imberg, född 1953, skulle skriva brev 1918? Det finner jag omöjligt att tro. Och vem skulle kunna skriva ett sådant brev år 1918 när beslutet om kvinnas behörighet till prästerlig tjänst fattades år 1958 och vi idogt firar den första vigningen för 60 år sedan? Går Dalevi på något särskilt preparat? Med tanke på att han är så liten till växten ska han vara försiktig med droger, tror jag.

Tionde annotationen:

Motståndarna brukar hävda att de har en ”klassisk” ämbetssyn. ”Lika ’klassisk som den kvinnosyn som för inte länge sedan hävdade att kvinnor inte får cykla, ta körkort eller tävla i backhoppning, tänker jag.”

Bra att vi får en inblick i en biskops tankevärld. Den visar sig vara just så eländig som jag i mörka stunder tänker. Minns nu detta. Och när jag ser, tänker jag på Morsan på lättviktare, beväpnad, med de snabba bilarna (en Volvo P1800 bland dem) men backhoppning såg jag henne inte ägna sig åt. Vem hävdade emellertid att Morsan inte skulle få ägna sig åt backhoppning. Kan Dalevi ge några namn och belägg?

Elfte annotationen:

Biskopar i Karlstads stift har varit kloka. ”De värsta dumheterna och de värsta knäppgökarna har på så sätt i normalfallet motats i grind.”

Ännu en inblick i den episkopala tankevärlden. Carl Henrik Martling hade inte prästvigts för Karlstads stift nu om saken varit aktuell. Dalevi hade rangerat in honom bland de värsta knäppgökarna. Jag hade inte heller blivit prästvigd, men jag minns dock en tidigare biskop i Karlstad, som gick från Två Systrars kapell  i Kalmar och sa: ”Något sådant har vi inte i hela Karlstads stift.”

Tolfte annotationen:

”Palmsöndagen 1960 började helt enkelt ett nytt kapitel i Svenska kyrkans historia.”

Om vi håller med, vad betyder det? Fast det där med ”helt enkelt” stämmer väl inte? Eller gör det? Är det så enkelt att det nya kapitlet utgör en helt annan berättelse än den tidigare? Vem har problem då?

Trettonde annotationen:

Det är ett välkänt faktum ”att Gud genom historien alltid kommer från det oväntade hållet.”

Inte alltid väl? Profetiorna ger inte sällan besked om hur det kommer att bli i sinom tid. Vad fick Dalevi för betyg i bibliskan?

Fjortonde annotationen:

”Jesus rider in i Jerusalem på en – åsna (!). Det var ett oväntat val. Det var ett fräscht val. Och det ledde till liv.”

Oväntat var det inte. Sakarja hade ju sagt hur det skulle bli. Varför fablar Dalevi, när han kan läsa som det står och tro som det står så att han ska få som det står? Just intåget ledde för övrigt till rättegång och död. Man ska vara noga med innantilläsningen och detaljerna.

Femtonde annotationen:

”Precis som med vigningen av de tre första kvinnliga prästerna Palmsöndagen 1960.”

Jo, intåget var triumfartat, precis så var det. Men sedan? 

Jag tror inte Dalevi om att rätt kunna förstå Svenska kyrkans utsatta läge. Många högre militära befäl har gjort samma misstag. Deras stabila fördomar och den stupiditet, som befordringsgången inte kunnat hålla borta från befälsposter, gör att de bara bedömer så som de vill se läget, inte läget som det är. Men vem är jag att förmena Dalevi att tro det han vill tro? Vi låter honom vandra i tron, hans stabila – men egna och egendomliga.

Varför inte?

Nu borde Karlstads stift (eller Nya Wermlands-Tidningen?) ordna ett seminarium där Dalevi i en föreläsning får ge de bärande argumenten för ämbetsreformen. Ett par opponenter kan sedan få ta vid. Underhållningsvärdet kommer att bli betydande. 

Eller ska det gå som för den till Karlstads stift nykomne prästen, som drog igång en teologisk diskussion av det slag han var van vid från Växjö stift; invändningar och krav på preciseringar alltså. Han uppsöktes i en paus av ett par kontraktsprostar, som ville visa honom tillrätta och sa, att ”vi brukar inte ha det så i Karlstads stift”. De ville inte ha det så heller. Prästen flyttade tillbaka till den intellektuella friheten och dess utmaningar i Växjö stift. 

Det ska nog tilläggas:

De flesta i Karlstads stift håller inte Sören Dalevi för att vara en dumfåne. Det bör noteras. Rätt ska vara rätt också när det gäller högvördigheterna.

Fortsatt glad påsk!