Blixt från de högre höjderna

Jag hör att Modéus II denna fredag haft en lång överläggning med kontraktsprostarna, som sedan haft långa överläggningar med kyrkoherdarna. Denna visklek når till sist komministrar och inhopparpräster. Somliga av de senare skambelagda. Jag återkommer till detta.

Vad menar Modéus. Detta: VI TAR ANSVAR OCH STÄLLER OM: SVÅRT ATT MOTIVERA OFFENTLIGA GUDSTJÄNSTER.

Så hette det. Han skrev det själv. Vad betyder det? Kontraktsprostarna uppfattade att Modéus II var medvetet oklar. De fromma i skaran tänkte på vankelmodet, det Psalmisten hatar (Ps 119:113). Ingen frågade dock med profeten Elia hur läge Modéus II skulle hålla på så här och inte veta vilket ben han skulle stå på (1 Kung 18:21), undrades, men han visste inte. Saken slängdes i frustrerade kyrkoherdars sköte. Hur de stackars kyrkoherdar ska tänka, som fortsätter hålla offentliga gudstjänster vet jag inte. Att församlingsborna kommer att uppfatta en sådan kyrkoherdes brist i ansvarstagande, kan jag förstå.

De skambelagda var de som fyllt 70. Inhopparpräster och kyrkvärdar lika. Detta är åldersdiskriminering. Av staten gillad och stadfäst, men likväl. Luktar jag illa? Bär jag på virus mer än andra? Om jag inte kan stå vid altaret, kan jag inte heller sitta i kyrkbänken väl? Är det virus, som jag alls inte känner av, särskilt kyrkligt smittsamt och detta alldeles särskilt i Växjö stift? Om jag nyspritad och fin räcker sakramentet under en gestalt till de nådeshungrande, vad ont har jag då gjort? Eller vad ont låter Herren mig vederfaras? För de flesta är Covid-19 inte livshotande. Kan det vara så illa att rädslan dödar mer än viruset, nämligen den kyrkliga seden, välståndsnationen och framtidshoppet lika? Viljan att rädda sitt liv är livsfarlig (Lk 17:33). Människor ska förgås inte av något som händer utan av skräck att det kan hända (Lk 21:26). Kom ihåg var ni läset det först. Hos Lukas!

Biskopar är av det slag vi känner. Deras hukande hållning ska de inte förebrås. De har alla i tidiga år råkat knäppa ihop västen med gylfen och i denna kroppsställning betraktar de världen och vinner den framgång som ligger i att vinna biskopsval. Alla kontraktsprostar och kyrkoherdar riskerar att uppfatta denna kroppshållning som en kyrklig normalitet. 

När det mesta blåst över, dvs blåst bort, tror jag att den kyrkovetenskapligt intresserade skulle forska om vilka präster som gjorde vad. De som uppfattas som liberala, var de mest till knäppta och snabbast på att tala om ansvaret att upphöra med offentliga gudstjänster. De är i sällskap med de präster som lämnade ut Kyrkans heliga böcker i förföljelsetid före kejsar Konstantin. De hade trivts i sällskap med Talleyrand i det revolutionära Frankrike också. Jag skriver detta bara för att ni ska förstå finkristendom i praktiken.

Medan de inställsamma sammanträder, överlägger, beslutar fortgår skolverksamheten från förskola till och med åk 9. Och folk håller sig undan från det kyrkliga. När vi firar gudstjänst är det med spillrorna. Biskoparna med följen förstår inte att vi nu lever i a brad new world, en där Vedersakaren har framgång. Det blir aldrig mer som det har varit. Varför skulle det?

Själva lögnväsendet kan man lätt varsna. Orden ska täcka vad som verkligen sker. De ställer om, heter det, när de ställer in. Det går jag inte på. Och så ska de ringa i kyrkklockorna varje dag kl 17 och i tre minuter. Det är så enfaldigt att det inte kan beskrivas, för då tror folk att vi svär. Egentligen berättar vi bara varifrån denna stupiditet stammar. Men det hör inte folk, översköljda av fromma fraser som de blir. Fast de ser, ser de inte, och fast de hör, hör de inte och förstår inte. Ni fattar problemet, (Mt 13:13-14)