“I dessa tider”, som det heter

Jag tänkte lägga ut lite lurendrejerier denna 1 april, dvs överdrifter som bär sannolikhetens prägel, men ändå är lite lätt vansinniga. Skulle jag lyckas, men ambitionerna har jag släppt, borde jag alltså vrida ner verkligheten i fiktion, som Mäster i Varberg säger. Verkligheten är stollig på egen hand och nyhetsrapporteringen, som den sker dagligdags, håller 1 april-klass. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro – förutom när jag läser profeter, evangelister och apostlar. Sådant folk kan man lita på. Vår samtid avslöjar sig som opålitlig. Kvalitetsstämpel på de pålitliga! Att vi blivit duktigare men dummare är en sanning som Horkheimer och Adorno avslöjat. Så är det.

Nu kan man tänka att jag är en sån där som misstror myndigheter. Tänker man så, tänker man rätt. Ett långt liv har lärt mig. Jag har ju sett måttligt begåvade hamna på myndigheter, och där styrt och ställt. Men än mer! Jag har lärt mig att inte tro på något som myndigheterna inte först dementerat. Den som vet det, kan förstå att det finns goda skäl att tänka att Jesus har uppstått. Dementin är praktfull och alla präster citerar nog kyrkofadern Augustinus som utropar: ”Hur kunde soldaterna se att lärjungarna stal kroppen när de sov!?” De offentliga dementierna har sitt underhållningsvärde också 1 april.

Hade jag dragit ihop en skröna om hur präster doppar oblater i det som kallas ”bägaren” (kalken) och sedan lägger detta i handen på folk, hade ni påstått att jag överdriver. Ni hade undrat över hur jag ens kommit på tanken och kanske ställt följdfrågan, om kommunikanterna därefter slickar sig i handen och sedan tar i psalmbok eller psalmbokshylla och för Covid-19 runt. Då hade jag fått säga ”april, april!”. Eller sagt vad sant är: Det går till så. Också i mars månad. Och framgent? En smitta som inte är luftburen bärs på annat vis och att då ha folk till att själva doppa i kalken eller det här andra bruket, är förstås vanligt kyrkligt vanvett. Men har ”de andliga ledarna” inte lyckats samla sig, blir det så här. ”En själ i grå keps” kan förstås inte handla mot sin natur, och det finns många själar i gråa kepsar så beteckningen ska uppfattas som allmängiltig tills motsatsen bevisats.

Skulle jag sätta ihop en skröna om hur det som varit så inne blir så ute och illustrerat med satsningen på Regnbågsnyckel och klimat, XR och sådant för att sedan ropa ett käckt ”april, april!”? Då skulle jag skrivit att när de kyrkliga pengarna sinar, eftersom folk vill prioritera bland sina utgifter, och kanske tvingar fram ett riksdagsbeslut att Svenska kyrkan bara får ta ut medlemsavgifter så länge är medlem och inte upp till ett år i efterhand. Men det hade ni inte gått på? 

Ni kanske vill tro att pengarullning på Regnbågsnyckel och hela personalstyrkor på utbildning för detta eller klimatsatsningarna är sådant som medlemmarna i det längsta vill prioritera? Ni kanske också tänker att många inte fattar hur mycket enklare det är att sitta hemma och få sig en god predikan till livs i tv och därtill sätta fram lite bröd och lämplig dryck och fira måltidsgemenskapen. Med SVT Play styr vi hela härligheten (heligheten) till en tid som passar.

Nä, en sådan skröna sätter jag inte ihop. Jag tror nämligen att denna typ av vanvett blir den kyrkliga framtiden.

Då kommer präster att säga det prästerligt vanliga, dvs det tanklösa. Med en enkel replik slipper präster tänka: ”Jag kan inte tänka” (här lägger jag in en paus för att försvåra för läsaren och inte få fram poängen för snabbt) ”att Jesus skulle ha något emot att…” Nä, då så. I den donatistiska striden gällde det att ingenting var beroende av prästens fromhet. Här har ni den andra ytterligheten: allt blir beroende av prästens fromhet och fromma tänkesätt. Det blir gränslöst. Gränslöst dumt. Med Facebook blir det alltså inte längre en dumhet som begränsas av sockengränsen, som det tidigare var. För klarhets vinnande: den här sortens präster ropar aldrig ”april, april!” hur mycket de än narras. Deras favoriträtt är fras-våfflor, som de sätter i sig och detta får sina uppenbara följder för oss alla.

Skulle jag nu börja dra en skröna om hur antalet gudstjänster begränsas och att också detta avfolkar kyrkorummen? Nja, det hade varit ett gott aprilskämt för tjugo (20) år sedan. Ni vet varför.

En Dagslända skulle väl vara lika pigg, käck och munter som någonsin en Bloggardag, men det går inte i dessa tider. Jag går ingenstans heller. Inte om myndigheterna får bestämma. Nu är frågan om de får det. Vad tror ni i mitt fall? Har jag suttit inomhus och blivit blek och mager, tror ni? Hur ni än svarar, kan jag ropa ”april, april!” 

Finansministern räknar tydligen 4% ner när det handlar om BNP. Någon trodde att en arbetslöshet kring 10% var lågt räknat. Någon annan trodde på en rätt snabb uppgång. Jaha. Nä, jag låter inte lura mig den 1 april. Det som nu ställs till med är värre än vad vi förstår och detta på grund av ett virus som för de flesta inte har en dödlig verkan. Livet blir 70 år eller 80 om det blir långt. Vad gäller bråket? Att folk inte läst Psaltaren? Det verkar vara en nationalekonomiskt kostsam bildningsbrist. Återstår att lita på president Trump. Vilket datum satte han? 14 april? April, april i alla fall. Annars kan somliga se sig om i månen efter sommarsemestern och semesterresan…

Nå, det finns snälla människor. I går ringde en ung man på min dörr. Han frågade om jag var 70+, det var jag. Då var jag berättigad till hjälp från FRG, Frivilliga ResursGruppen. Det verkade väldigt bra. Svenska kyrkan var en del av detta, sa han. Behövde jag någon hjälp? 

Jag berättade för honom om påskölen och då sa den vänlige att detta kunde FRG ordna. För enkelhets skull kunde jag låna ut mitt kontokort med kod, så kunde han ordna påsköl till mig från Systembolaget i Växjö. Transportkostnaden skulle FRG stå för. Ärendet skull ordnas under dagen. Jag blev förtjust, hämtade kontokortet och gav honom koden. Han behövde inte ha den nedskriven, sa han. Det var tryggt och bra, tyckte jag. ”Blandade påsköl men satsa mest på det småskaliga för de bryggerierna har det svårt i dessa tider”, sa jag. ”8-10 stycken.” 

Den vänlige unge mannen blev nog lite fördröjd, för han kom inte på hela kvällen. Och har inte kommit ännu – jag tittade om han kanske ställt ölen på trappan. Men dagen är inte långt liden. En kristen tolkar och tyder allt till det bästa och är nu Svenska kyrkan inblandad i detta FRG så kan det inte vara något problem. Jag skulle ju ändå inte dricka ölen nu i passionstid. Men kontokortet behöver jag. Det kan ju komma fler från FRG som vill hjälpa mig.