Dystopisk är min sinnesstämning. Jag tänker den framtid som är mörk och lång. Efter de prövningar, som går under namnet ”Coronakrisen”, kommer vi inte tillbaka till utgångspunkten, den för några veckor sedan, utan till något annat. Efter första världskrigets slut var vi inte tillbaka vid år 1914 och år 1945 var utgångspunkten en annan än 1939. Hur tänker en kyrkokristen om detta?
Somliga, en kyrkoherde till exempel, kan hävda att ”vi måste fortsätta leva i tro, hopp och kärlek och tro på att Jesus går vid vår sida även när vi möter motgångar”. Det var skönt att veta. Har kyrkoherden tvekat här för egen del? Gudstjänstlivet, det jag inte frekventerar, i just den församlingen fortsätter. Men kyrkoherden är förstående: ”Jag vet att många av er som är kyrkvärdar och gudstjänstvärdar helst inte vill komma och jag har full respekt för ert beslut.” Nå, då är det för kyrkvärdar, gudstjänstvärdar och mig lika. Jag vill helst inte komma. Men det beror inte på viruset!
I Rydaholms församling finns det ett par poliser. De griper nog in med batong om vi blir fler än 50 idag. När nyheten om religionsfrihetsinskränkningen kom i fredags fattade ingen av de talträngda journalisterna att denna inskränkning drabbar levande församlingar. De frågade om dop och begravningar, vilket beskriver deras otro/främlingsskap för praktiserad kristen tro. Dopet såg de som något privat. Begravningen likaså…
Nu sökte jag information om hur denna religionsfrihetsinskränkning ska förstås. Ärkebiskopen, biskopen, kontraktsprosten och stiftets kris-katastrofhandläggare sökte jag besked hos under eftermiddagen. Det gav inte mycket. Handläggaren skulle vara tillbaka kl 18. En fredagskväll? Det trodde jag inte. Till sist fick jag veta att biskopen hört av sig till kyrkoherdarna med något besked. Jag är inte kyrkoherde. Jag vet i princip ingenting. Fast på Facebook hörde Antje av sig såg jag i går eftermiddag.
Hur för övrigt denna gräns på 50 ska hanteras på stormarknader, kan jag alls inte förstå. Hur länge? Fram till sommaren – över Stilla veckan och påsk – men också över pingst med konfirmationer?Jag insåg, att nu kan allt vad kyrkogångssed heter torpederas för den framtid vi överblickar. Eller, det är möjligt, göra folk mer angelägna eftersom förbjuden frukt smakar bäst. Men ställs gudstjänsterna in (utan löneavdrag för dem som inte längre behövs…) vad kan då locka?
Jag skulle dock kunna vara medhjälpare såg jag på en hemsida. Det gick så till, att jag skulle skriva in min adress för att få veta vilken församling jag tillhörde. När jag fått den saken klar för mig, kunde jag anmäla mig att vara volontär. Detta är galenskap. Vilken förbrytare som helst kan nu ta sig in och med Svenska kyrkan som täckmantel komma in i hemmen. Dom är kloka, skurkarna. Det vill jag inte säga om dem som ingått den grandiosa överenskommelsen.
Min misstro förstärks när Amanda Lind säger att trossamfunden behövs i kris därför att ”religionen ger mening och trygghet för många i en svår tid”. Så låter jag inte slutsatsen av vad Frälsaren gjorde på korset hanteras, inte av Lind, inte av Antje, inte av kyrkoherden i Varberg, som menar att ärendet nu är ”medmänsklighet”, inte av någon. Statsrådet Lind menar att trossamfunden har en viktig funktion att sprida korrekt information. Gör det då. Sprid korrekt information om Jesus! Vem var det förresten som sa ”Ve er, när världen talar väl om er…”
Jag tänker längre, bredare och djupare. Det är uppenbarligen mitt livsöde. Alltså hör jag det märkliga, att Socialstyrelsens talesperson på pressträffen tackar kinesiska företag som på något sätt sponsrat. Sådant skrämmer mig.
Jag hör ju också till synes anständiga människor plädera för en upplyst despoti mot den demokrati vi känner. Jo, jag vet att det inbyggda hotet mot demokratin är att den blir en oligarki, där wannabees kan skaffa sig politik som yrke – men det är inget skäl att avskaffa demokratin och ersätta den med en upplyst despoti. Jag fruktar dock att detta slag redan är förlorat. Den där väderspände Holmberg, som miljöfascisterna skickade till Bryssel för att föra ”vår” talan ,sa öppet att hans ideal var diktaturen. Demokratiska val kan vara språngbräda för diktatorer. Glöm inte var ni läste det först. Fyll på med professorerna Rockström och Tännsjö så blir lyckan fullständig.
Jag hör folk som går på gatan i Stockholm och Norrköping och blir offer för tv-team. De intervjuade är nöjda. En från Östergötland sa: ”bara positivt”. Uppenbarligen var ingen gudstjänstfirare. En migrant talade om kyrkan och noterade, att hans församling skulle hålla stängt. Han var ansvarsfull. Men jag undrar, är verkligen statsmannen Löfven så outstanding som det sägs? Påsk är för Löfven att resa, inte att skynda sig till det kristna dramat i sockenkyrkan. Om det alltså händelsevis skulle gestaltas i år…
Vad händer under ytan? 10% arbetslöshet? 10% sänkt BNP? De kristliga är nog inte bekymrade. Professor Gustaf Wingren menade ju, att tillväxt var av ondo. Det hade han förstått sedan han läst Ole Jensens bok I vaekstens vold. (Fremand 1976).Greta Hofsten kommenterade Gustafs politiska tänkande med det enkla: ”Gustaf förstår sig inte på politik”. Greta såg klart. Jag höll av henne. Men om ekonomin slås ut, produktion och konsumtion hamnar i bottenläge, är det så mycket att bråka om? Folk kunde leva enklare förr, men leva kunde de. I min dystopi ser jag belåtna kristna, sådana som har en inställning att omställningen ska vi skynda på.
Hur det kan gå så, har jag långt om länge fattat. Jag läste nämligen Anne Applebaums bok Järnridån (Albert Bonniers Förlag 2013). När de flesta har en vardag att ta hand om är det en liten klick som tar hand om makten, säkrar den och genomför sitt program. Invändningar hanteras med bestämdhet. Jag beskriver sådant som hänt just genom att de få vetat vad de velat, genomfört det och säkrat det med hjälp av våldsmonopolet. Detta våldsmonopol stöttas av de ideologiska statsapparaterna. Svenska kyrkan kommer att fullgöra denna tjänst med bravur. Hennes styrfunktioner är råddade just så. Här bråkar ingen med den nya statsledningen; en Grothewohl, en Ulbricht och en Honecker.
I mitt dyspotiska tänkande blir det värre efter Coronakrisen. Då tar de andra ledningen och makten och vi blir hjon. Är vi tillräckligt gamla kan Torbjörn Tännsjö bilda utilitetskommittén, den som bestämmer inte bara hur den upplysta despotin ska förvaltas utan också vem som ska få leva.
Statsmannen Löfven sa: Det är allvar nu.
Jag fruktar att han har rätt och att han talade inte av sig själv utan därför att han var statsminister det året.
Nu ska jag försöka ta mig till Rydaholm i så god tid att jag får en trygg plats i kyrkbänken innan repet dras i Mångsbodarna och jag måste avbryta min vandring på helgelsens väg. Jag inser att det är skillnad på sådana som ser gudstjänsten som garneringen av den kyrkliga verksamheten och oss som ser den som grunden för Livet i Kyrkan.
Bra dock att jag inte bor i eller nära Varberg. Jag ser den vänlige kyrkoherden på Facebook och undrar. Ska vi gestalta en undrandets gemenskap, tro? Ett kristet brydda-skap?
Läs själva. https://www.facebook.com/Varbergsforsamling/videos/226527848714032/