Inför reformationsjubiléet den 31 okt 2016 i Lund, som LVF och Vatikanen gemensamt inbjöd till, uppkom tanken att påven skulle möta sin hjord. Självfallet blev det bekymmersamt. En påve är mer än aldrig så många jubilerande lutheraner. Mycket påve betyder mycket mindre reformationsjubileum, en händelse som en majoritet bland de romerska katolikerna nog inte fattar varför man ska högtidlighålla. Den romersk-katolska ignorantian när det gäller den romersk-katolske munken Martin Luther är rätt massiv.
Nu kallades detta att vi skulle stå och huttra en novemberdag i Malmö för ”elakt skvaller” och den som spridit detta på twitter var komminister Patrik Pettersson. Då blir det angeläget att skapa klarhet i frågan. Från katolsk sida hävdades att en allvarlig kontrovers föregått och att den fanns dokumenterad i mejl-växling.
Vad gör en som är disputerad i ämnet missionsvetenskap och ekumenik vid Lunds universitet i detta läge? Går till källorna. Det är inte så svårt att förstå vad som hänt om man kan läsa materialet. Och offentlighetsprincipen gäller för Svenska kyrkan. Inskränkningarna är självklara. Personliga uppgifter och ekonomiska angelägenheter ska skyddas. Men i sak är det transparens som gäller.
I går kom materialet mig till del och kan studeras. Det tog längre tid att få fram det än vad regelboken föreskriver.
Den 26 februari 2016 redogjorde Anders Arborelius för önskemålen – ”fler och fler” – att påven ska fira mässa under sitt besök i Lund. Prästrådet hade skrivit direkt till Rom och vädjat om detta. Biskop Anders: ”Jag är medveten om att det inte är lätt att jämka ihop denna mer pastorala önskan med besökets primära inriktning på den ekumeniska högtiden.”
Den 28 februari skrev Antje till Anders Arborelius och förstod att påven behövde vila och ville träffa katolikerna, men Antje ville vara kristallklar: Påven kom inte som gäst utan som ”co-host”. Han är medinbjudare till reformationshögtidligheten.
Därefter skrev Anders ett handskrivet brev till Antje (finns inte bland dokumenten). Antjes svar den 18 april är maskat. Vilket mejl Antje skrev helgen dessförinnan vet vi inte heller. Men den 24 april har Antje uppmärksammats på en artikel i The Tablet den 21 april: Catholic Misgivings over Lutheran Emphasis in Papal Visit to Scandinavium Premium. Antje lockas att hålla med en katolik som menar att hållningen som redovisas i artikeln är ”skandalös”. ”Ett misslyckande för ekumeniken i Lund skadar ju bådas våra kyrkor samt saboterar Påvens och LVF:s önskemål.”
Vad stod i artikeln? Biskop Czeslaw Kozon i Köpenhamn klagade. Den nordiska biskopskonferensen hade önskat att bli konsulterad om besöket och ha något eget med påven. ”People will come for the Popoe but hardly notice a Reformation memorial service.” Som lök på laxen konstaterade biskop Kozon, att ”Catholic teaching” väckt stort intresse eftersom Skandinaviens lutherska kyrkor ”had adopted ’very liberal positions’ on marriage and family life.”
13 maj frågade Antje efter originalartikel med biskop Kozon, som skulle ha skickats men inte kommit fram till henne. I materialet finns artikeln inte.
Den 1 juni uppstår ett problem, som biskop Anders kommunicerar: ”Kära ärkebiskop Antje! Nu har Vatikanen överraskat oss igen! Pater Lombardi har redan meddelat officiellt utan att vi fick veta något i förväg att påven kommer att fira mässa i Malmö den 1 november. Nyheten har alltså gått utan (sic!) och vi får försöka tackla detta.”
Den 9 juli har Antje varit i Almedalen, men väl hemma igen läser hon utkastet till program. Hon repeterar att ”en mässa i mindre format” kunnat rymmas och kunde låta sig förenas med det övergripande syftet.
Nästa steg i planeringen blev en mässa i en lokal katolsk kyrka eller i Baltiska hallen, något man kommit överens om i gemensamma samtal. ”Även detta trodde vi skulle kunna genomföras på ett sätt som visserligen innebar risker för den ursprungliga tanken, men – med lyhörd och respektfull planering och genomförande – skulle det kanske ändå vara förenligt med såväl påvens intentioner, dokumentet ’Från konflikt till gemenskap’ och dialogen mellan PCPCU och LVF. ” En förutsättning var dock att mässan skulle vara åtskild från det egentliga programmet. Sedan har ett par stycken med text maskats. Skriver Antje några vänliga hälsningar, har också dessa maskats. Det är här det bränner till! Det skulle ju bli en stor påvemässa …
På detta brev svarar Anders Arborelius den 11 juli. Han tackar för Antjes ”vilja att försöka reda upp detta” men båda är de medvetna om att det finns flera svårigheter. Vilka får vi inte veta. Det har maskats. Till sist heter det: ”Vi får inte låta denna ekumeniskt viktiga händelse gå i” – och så är det maskat igen.
Svaret den 16 juli från Antje har maskats, men det är ett brev till ”Bäste biskop Anders” och slutar med ”Bästa hälsningar, i Kristus” samt beskedet att ”Stockholms katolska stift finns i mina förböner.” Inget annat får vi veta. Men biskop Anders tackar den 18 juli för ”alla klargöranden”. Nog borde vi få veta vilka de är.
Den 12 september skriver Antje och det mesta är maskat. Men av svaret från Anders Arborelius den 14 september framkommer, att en kyrkoherde tydligen uttalat sig i Sydsvenska Dagbladet och ”det var beklagligt att kyrkoherden uttalade sig på detta sätt, det får naturligtvis stå för honom själv och motsvarar verkligen inte stiftets syn.”
3 november skriver Anders Arborelius att det verkar öppna sig en väg för hur vi skall göra med ikonen. Det mesta tycks ha varit problem av mejlväxlingen att döma.
Så här mycket eller litet fick vi veta.
Nog kan vi av den knapphändiga informationen förstå att det varit en intensiv konflikt. Inte var det väl elakt skvaller att Antje inte ville ha en stor påvemässa? Det skriver hon rent ut och vad mera är får vi inte veta. Men den maskade texten kan omöjligen vara till skada för den Romersk-Katolska Kyrkan. Den kan knappast skada Antje heller, som haft att slå vakt om reformationsjubiléet som en ekumenisk högtid. och gjort detta på ett kraftfullt sätt. Det fanns gott om romerska katoliker som var ointresserade av den ekumeniska högtid hon försvarade, biskop Kozon har rätt.
Varför skulle inte historien kunna berättas så att vi ser hur det verkligen var inte bara på scenen och arenan utan bakom kulisserna?
Minns nu var och när ni fick läsa detta material. Inte i Torsdagsdepressionen. Här! Och tre år senare.
Går nu Patrik Pettersson fri från anklagelserna om att ha spridit elakt skvaller? Rimligtvis. Och att vi huttrade på utomhusmässan vill väl ingen bestrida?
En gång till: detta material kan inte med rimligt rättsligt stöd maskas. Det har varit arbetsmaterial, men nu är det viktig historisk dokumentation, som ska vara tillgänglig i sin helhet. Här återges en berättelse som pekar på hur de stolta ekumeniska parollerna inte alltid speglar den verkliga ekumeniska oenigheten. Detta är utomordentligt intressant. Varför skulle vi inte få se det?
Och ännu en gång:
Vilken skada skulle Svenska kyrkans internationella samarbetspartner lida? Pallar inte det romersk-katolska systemet för mer? Det gör en kyrka i gemenskap med helgon och martyrer alldeles självfallet. Är det något i Antjeborg som inte tål dagens ljus? Så vill vi väl ändå inte tro.