Jag hade inte tänkt nämna Antje på ett tag mer än, förstås, försöka reda ut det där hon anklagade Patrik Pettersson för, att fara med ”elakt skvaller”. Eftersom det skulle kunna tänkas att det är jag som varit upphovsman till detta och Patrik därmed fått obehag för min skull, vill jag ha fram det som visar hur det förhåller sig. ”Wie es eigentlich gewesen ist”, skulle Ranke säga. Det finns, som alla förstår, annat i Svenska kyrkan än Antjes insatser mot klimatet att skriva om. Den här veckan skulle hon väl ändå inte ut och flyga, tänkte jag.
Ack vad jag bedrog mig! Klimatet får ta mer stryk. Antje tog inte tåget till Nairobi, om man säger så. Men till Nairobi tog hon sig och hon såg, skrev hon på twitter, ”fram emot intressanta och utmanande dagar i Nairobi”.
FN-konferensen började i går och pågår till och med torsdag. En arbetsvecka går ifrån vår tid och kommer icke mer. Detta kunde ge anledning att ställa de färskaste frågorna om missbruk i FN:s regi, om UNWRA och en hel del annat. Men nu är det UNFPA, United Nations Population Fund. Antje ska enligt pressmeddelandet från Svenska kyrkan ”tala kring tro och SRHR – sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.” Antje kan verkligen allt. Det hade varit intressant att höra henne. När har hon haft tid att sätta sig in i ett så intressant ämne?
Tro är förstås just tro, ”Religionen” alltså. Antje är, fortfarande enligt pressmeddelandet ”en av flera religiösa ledare på plats i Nairobi”. Jag är fortfarande mer än nöjd. När Antje träder fram som ”religiös ledare” angår det inte mig och den eventuella auktoritetsfrågan, den som gäller hennes ämbete, behöver inte jag ställa. Jag är nämligen inte religiös och skiter högaktningsfullt i alla religiösa ledare. Vad annat ska en kyrkokristen göra?
Antje ingår alltså i en delegation med representanter från ”bland annat Karolinska Institutet (Macchiarini ni vet och överläkaren, som helt orätt sparkades efter falska anklagelser om antisemitism…), Lunds universitet (där Antjes banbrytande avhandling lades fram), Folkhälsomyndigheten, Sida, Plan (biståndsorganisation), RFSU och FN-förbundet. Det är en hel del skattepengar som går åt under statsrådet Peter Erikssons ledning denna vecka. Han är miljöpartist, say no more. Och flyger.
Tillbaka till föredraget och själva utgångspunkten:
”SRHR består av fyra olika delar: sexuell hälsa, reproduktiv hälsa samt sexuella rättigheter och reproduktiva rättigheter. Det handlar om rätten att bestämma över den egna kroppen, sexualiteten, samlevnad, mödrahälsa och reproduktiva valmöjligheter. Detta kan innebära allas rätt til sexualundervisning, allas jämlika tillgång till mödrahälsovård eller annan reproduktiv hälsovård, att verka mot barnäktenskap och könsstympning och att verka mot sexuellt våld.”
Lyssna nu noga: ”På gott och ont har trosbaserade organisationer en avgörande roll i dessa frågor, säger ärkebiskop Antje som är en av flera religiösa ledare på plats i Nairobi.”
Avgörande roll? Det tror jag inte Morsan tagit som argument rakt av. Inte Elise Ottesen-Jensen heller. Men frågan är väl fri. Och utgångspunkten angiven: ”SRHR och jämställdhet är en av ACT Svenska kyrkans prioriterade utvecklingsfrågor, både teologiskt och i påverkansarbete samt inom humanitärt stöd.” Prioriterade.
Så när har Svenska kyrkan i sin demokratiska ordning antagit ett program för detta och vad sägs i detta program t ex om abort? Om Antje ser sig och sitt sammanhang ha en avgörande roll, vad säger hon i abortfrågan då? Men kan hon träda fram som företrädare för en kristen Kyrka om hon etablerar sig som kl3- ledare? Vi är väl kristna just därför att vi inte är religiösa? En kristen har ju fattat hur Verkligheten verkligen är konstruerad och är just därför inte (längre) religiös. Då kan man ställa den radikala frågan om när livet börjar och om obetydligas väldiga betydelse. De kristna brukade tala om sådant och därför inte sätta ut sina barn i skogen.
Tro ospecificerat och sexuell hälsa, vad kan det bli av det? Man kan – oss emellan – tro vad som helst, och det kan läggas förstärkningsord till denna insikt. Vad är det för hållning Antje företräder när hon ska tala om tro i förhållande till komplexa frågor. Tro på Jesus? Tro med Anden som hjälparen? Kyrkans tro? Tron måste vara ett väl definierat instrument om den ska fungera som precist analysverktyg. Och när Antje denna morgon tydligen ska tala om ”den teologiska basen” för kyrkors arbete med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter kan man med goda skäl undra och med katekesförklaringens ord fråga: ”Vad är det?” Teologiskt kan man argumentera för vad som helst. Slutsatsen? Definiera mera med risk att en kyrklig person definierar bort sig, bort i marginalen, och inte längre blir så där fin och konferensfähig.
Visst är ämnet intressant, säg inget annat. Vad kan Antje säga om kristen tro och sexuella rättigheter? Finns sådana rättigheter för en kristen? Är det inte ett #metoo-problem när somliga tänker sig ha just sexuella rättigheter? Jag frågar åt en kompis. Har Heinz några sådana rättigheter, som Antje vill berätta om – eller hur är det i det konkreta? Förresten: vill vi veta? Annars kunde jag tänka att talet om rättigheter är gudlöst. En kristen talar om gåvor och skyldigheten att slå vakt om gåvorna för egen och andras del. Eller?
Min benägenhet att lägga kollekt minskar för varje dag. Min misstro mot det som utspelar sig i Antjeborg och med Antjeborg worldwide likaså.
Den enda internationella konferens som handlar om hälsa, som jag menar att Antje med entourage skulle åka till och kunna bidra med egna erfarenheter, vore en konferens på temat Narcissimen som livsstil. Underrubrik: Hur en grandios självbild hämtar näring och styrka ur Religionen. En sådan konferens kunde lämpligen äga rum i Washington DC.
Möjligtvis kunde jag tänka mig en konferens i Köln, staden som dr Joseph Goebbels kom ifrån på temat Religionens avgörande betydelse i massbedrägeriets tid. Underrubrik: Alla medel är tillåtna.
Jag såg i går nyheten att universum är som en ballong. Das lässt tief blicken också när man ser på Svenska kyrkan, tänker jag dystert.
Medge dock att Svenska kyrkan levererar. På Twitter.
Medge också att Antje är den bästa kvinnliga ärkebiskop Svenska kyrkan någonsin haft.
Nu är det sagt.