Antje hade ett debattinlägg i statstelevisionens digitala utbud, såg jag. Jag tror jag minns hyfsat väl vad hon hade att anföra. Jag noterar att detta var vad jag fick höra tack vare att SVT skattefinansieras:
”Klimatkrisens lösning hindras så länge vi ser på människor och natur enbart ur ekonomins och teknologins synvinkel.
Klimatkrisen förvärras så länge vi gör en dygd av livsstilar som bygger på girighet.
Med andra ord: klimatkrisen är också en andlig och existentiell kris.
Den har att göra med vad vi innerst inne tror på, om vi kan ha ett hopp, var det livnär sig från. Hur vi tar hand om och vårdar om den natur och skapelse vi har fått att förvalta och hur vi en gång i tiden kan få se våra barnbarn i ögonen.
I klimatkrisens tid måste allt som är uttryck för människans värdighet samverka: naturvetenskap och teknologi, politik, näringsliv, kultur och religion.
Då har alla alla som är med i kyrkor och trossamfund en viktig och omistlig roll.” https://www.svt.se/opinion/klimatkrisen-ar-ocksa-en-andlig-kris
Religion är alltså en antikapitalistisk hållning, förstår jag, som orienterar mig med hjälp av GAL-TAN-konceptet. Är det ändå inte att trolla bort Jesus ur sammanhangen och i största allmänhet dra för snabba slutsatser av analysen? Finns det förresten i denna i synd fallna värld något som noga taget inte är en andlig kris?
Vad den där faktorn ”religion” är som ska samverka funderar jag likväl mycket över.
Att kristen tro i distraktion skapar kultur när evangeliet förkunnas, det har jag fattat.
Att det i den kristna tron finns något som banat väg för forskning och framsteg inser jag också. Kyrkan byggde universiteten i Västerlandet.
Att kristen tro haft viss påverkan på politik, fattar jag. Till exempel upphörde klansamhället när landet kristnades och hämnd inte behövde utkrävas på det tidigare sättet.
Men jag undrar över alla människors roll och inte bara de religiösas. Har inte en hedning en lika viktig och omistlig roll när det handlar om klimatkrisen som en kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* till exempel?
Jag vill veta hur Antje tänker. Mutar hon helt enkelt in en nyupptäckt betydande fyndighet för ”Religionen” i ett försök att ta sig in i samhällsmitten och bli betydelsefull i vår tid?
Så talar alltså en ärkebiskop. Det är intill förvillelse likt hur en miljö- och klimatminister skulle tala. Bildsättningen till talet var också intressant. ”Girigheten” illustrerades av tre fabriksskorstenar som släppte ut vattenånga, eller var det något jag missade? Jag uppfattade saken så, att girighet var detsamma som det i industrisamhället grundläggande produktionssättet. Hade Karl Marx inte varit död, hade jag rådfrågat honom nästa gång jag kommit till Dean Street i London. Hade feodalismen trots allt var att föredra framför kapitalismen? Vilka livsstilar bygger enligt Antje på girighet, kan vi få veta det? Jakob Wirén kanske kan stå till tjänst om Antje i alla sina bestyr inte hinner ge besked. Men medge att det börjar bli intressant.
Nu har jag läst Svensk Pastoraltidskrift som vevade klimattemat. Kyrka och Folk hade också en klimatledare. Den tyckte jag om, den anlade ett kristet eskatologiskt perspektiv. Men jag saknar i de kristliga bidragen insikten om att vi lever i massbedrägeriets tid. Kategorierna blandas. Väder är en sak, som vi föga kan påverka, klimat en annan. Miljön har människan ett skapelsegivet ansvar för. Men det är också ett mänskligt ansvar att avslöja samtidens bedrägligheter och det finns sådana enorma summor pengar i det alla kallar ”klimafkris” att varningsklockorna borde ringa. Jag säger bara de 11.000 forskarna, som skrämde upp oss i veckan. När någon brydde sig om att kolla, fanns några namnkunniga undertecknare som vi kunde veta alls inte var klimatforskare, professor Dumbledore och Mickey Mouse till exempel. Hur det än var, så var det inte 11 000 klimatforskare som undertecknat. De misslyckades med att lura oss och då kan vi vara både nöjda och förfärade. Någon försökte slå blå dunster i våra ögon. Varför?
Samma sak med vad ”forskningen” säger. Märk entalet! Så kan bara den tala som kör med enkla övertalningsdefinitioner. Vilken forskning, vilka ämnesområden?
Jag tror att jag intuitivt kommit att misstro mycket i klimatnödlägets tid. Intuition är inte att förringa: ”Det är bara ett annat ord för alla sinnesintryck vår hjärna registrerar och ibland ligger i mönster som vi inte blir medvetna om annat än just genom en känsla”, som vår Nathalie Svensson säger. ( Jonas Moström, Skytten, Lind & Co 2019, s 177) När sådant som sägs inte riktigt stämmer, ska man passa sig om man lever i massbedrägeriets tid och ju större och mer massiv budskapsmassan blir, gäller det att passa sig och söka den förtigna kunskapen.
Det var nog här jag mest reagerade mot SPT:s ledare. De som in på det egna skinnet vet hur massbedrägeriet fungerar, skulle vara särskilt nogsamma och därför kunna anlägga de andra perspektiven, ställa de kritiska frågorna. Annars hamnar vi där Antje tröskar runt och det är rätt tröstlöst.
Jag ser barnbarnen och jag tilltror dem större kompetens att vårda skapelsen. Jag skäms inte ett dugg över att våra kallelser lämnas över till barn och barnbarn. Till vilka skulle de annars lämnas? Vår föräldrageneration ställde till med somligt vi fått reda ut. Det betyder inte att jag för ett ögonblick skulle få dem att vilja skämmas för den sakens skull.
För den delen undrar jag över Antjes ordval ”hur vi en gång i tiden kan få se våra barnbarn i ögonen”. Kan få se och en gång i tiden? Jag ser dem då och då och det är vi många som gör. Jag finner goda skäl att tilltro dem kompetens som går utöver min. Om jag fattat saken rätt, skrattar de vid tanken på skolstrejk för klimatets skull. Jag tror de tänker att det är bättre att gå i skolan och skaffa sig färdigheter för kommande kallelser. Behöver jag nämna att de är fallna efter ett par lärare,;en universitetslektor och en gymnasierektor? Jag har med andra ord inga problem med frågan hur vi en gång i tiden kan få se våra barnbarn i ögonen. Jag ser dem redan. Hur tänkte Antje här? Större problem har jag när jag kommer att få se Frälsaren i ögonen och han undrar över mitt liv. Kvickt ska jag då påminna honom och säga: Det är du som är Frälsaren och du har lovat mig mer än vad jag lovat dig.
Min vän dr Salomon Schulman i Lund publicerade sig i Expressen den 9 november med en direkt uppmaning till Antje att för en bredare publik berätta vad som hände i hennes tyska födelsestad. ”Hon har säkert hört både ett och annat om judar som skymfades eller mördades.” Det är en väldigt intressant utmaning Salomon här levererar när frågan om att se just barnbarnen i ögonen har kommit upp.