Hur går det i kriget? Jag vet inte. Jag ser tv-inslagen och en reporter som står någonstans i Turkiet eller Syrien, jag vet inte ens vilket land han befinner sig i, och framsäger sina förmodanden. I studion sitter någon som med åtbörder och tal uppenbarligen vill skapa förtroende för den nonsensinformation jag tilldelas. Jag ska väl bibringas intrycket att jag blivit lite mer informerad. Så dags för nästa inslag. Jag tycker detta är besvärande.
Vad hade jag velat ha?
En beskrivning av kriget. Vem gör vad och var samt med vilken avsikt. Ska de turkiska stridskrafterna ner 35 km i Syrien på ett 120 km långt frontavsnitt? Vad har bombats? Militär installationer eller, som det sades, städer? Vad är det för förband som sätts in. Flyg, artilleri och pansar följs rimligtvis upp av infanteri – och strid i bebyggelse? Hur stora är förbanden? Det vill Turkiet förstås inte berätta. Inte heller vart krigsfångar förs. Om det tas några. Understödsförbanden kanske inte besvärar med att ta några fångar. För egen del gör jag mig inga illusioner om något slags gentlemannakrig. Inte ens på svenska krigsförbandsövningar var det alltid snällt när fångar togs…
Det är knappast någon hemlighet att kartor är något som används när militärer ska förstå vad som händer. Plotten räknas in här. Någonstans behöver man en bild av vad som händer, vilka förband och vilka styrkor som är i rörelse. Ingenting, jag upprepar: ingenting, av detta har vi fått se i tv. Där finns en grön blaffa som sägs markera det område Turkiet vill kontrollera. Vi får inte heller höra så mycket om förlusterna. Eller sjukvårdsresurserna.
Hur ska vi bli välinformerade?
Det är väl genom att inte i första hand ha en reporter några mil från händelserna som därifrån ska gissa sig fram. Vore det inte bättre att skicka någon till NATO-högkvarteret och fråga vad man vet där. Och på motsvarande sätt ta sig över till Lidingövägen och fråga i det svenska högkvarteret vad man vet och vad man kan tänka. Ska det verkligen satsas, och så långt från SVT är det inte, kunde man gå till Försvarshögskolan och be om lite information, som kan göra verkligheten begriplig för den som sitter vid bilderburken. Utifrån handböcker i NATO-sammanhang, vad kan man förstå av den logiska händelseutvecklingen.
När jag var ung befälselev var lägesgenomgångarna dagliga och vi skulle lära oss att se framryckningar och reträtter timme för timme. Det har präglat mig. Jag fick höra sådant jag annars aldrig haft någon möjlighet att få kunskap om. Saken gällde då 6-dagarskriget och min kompanichef hade varit bataljonschef i Gaza. Tillräckligt många svenska officerare har suttit i NATO-högkvarteret i Bryssel för att vi skulle kunna få veta bedömningar som bär längre än vad en journalist får fatt i när han står vid en väg och ser turkiskt pansar rulla fram. Det ser kanske bra ut i bild, men det är inte kunskapsbefordrande för tv-tittaren. Fram med kartor och knektar så att jag fattar!
Låter jag krigisk? Jag förvaltar bara en kunskap svenska skattebetalare var noga med att jag skulle få. Till det kommer en stilla fundering om Gog och Magog. Vad med Uppb 16:16? Är vi nära nu? Jag antar att detta är fel fråga att ställa för oss som är teologiskt bevandrade och tänker finare än de enkla bibelläsarna… Biskoparna har antagligen inget svar. Men frågan är fri, bara den är ärlig. Jag medger att jag på skilda nivåer undrar över samtid och framtid.