Ni minns Litorina folkhögskola i Karlskrona, rektor Agrita Martinsone och styrelseordföranden Lars Werner (från Ormesberga). Nu lägger de allt till rätta i Blekinge Läns Tidning (artikeln låst). Det sker enligt krishandbokens formulär 1A. Agendan såg vi redan i det gamla romarriket och dessförinnan faktiskt. Det gäller inte att slå tillbaka i sakfrågan, en fråga om värderingar (där folk skulle, om det olyckas, kunna fatta att mångfald är bättre än enfald). Det gäller att slå mot person. I det här fallet den man inte ville ha på skolan på grund av den så kallade värderingskonflikten.
Nu kunde man tänka sig att skolledningen samlat sig till ett angrepp på munken, som inneburit kritik mot insatser på arbetet. Ni vet ”stund, ställe, styrka, slag, sysselsättning och sagesperson”. Det har vi inte fått se. I stället ägnar sig skolledningen i görligaste mån åt karaktärsmord och nyttjar massmedier. Samt talar om ”massiv hatkampanj” mot rektor. Hon har utsatts för en flodvåg av hat och hot. Hon.
Karaktärsmord syftar till att skrämma folk från att ha med somliga att göra, lyssna på dem, tänka ihop med dem. Sacharov utsattes för karaktärsmord liksom Solsjenitsyn. Till exempel.
Ordföranden Lars Werner (fd Andersson, inte bolsjeviken sålunda) och Agrita Martinsone är ”uppenbart tagna av reaktionerna och den bild av händelsen som målas upp i sociala medier, på bloggar och i vissa kristna och högerextrema medier, både i Sverige och utomlands.” Vi noterar kopplingen och bevarar den i trogna hjärtan: ”vissa kristna och högerextrema medier”. BLT, Blekinge Läns Tidning, rapporterar, men artikeln är låst. ”Vissa kristna och högerextrema medier”… Lägg särskilt märke till bindeordet ”och”.
Lars Werner ger inga detaljer, Rektor skyddas dock. ”Vi har kontakt med polisen och andra berörda myndigheter.” Nu är det ju vi som betalar myndighetsarbetet. Vilka myndigheter är det som alltså Lars Werner belastar med detta? Anklagelsen står fast: Franciskus Urban har på sin Facebooksida delat ett inlägg från Världen idag som uttrycker kritik av Pride-rörelsen. Detta delande skulle alltså vara grund för skolledningens åtgärder.
Nu räcker denna anklagelse inte riktigt. Rektorn och ordföranden vet att för BLT berätta att prästen och munken ”vid upprepade tillfällen uttryckt sig nedvärderande om HBTQ-personer, kvinnliga präster och kvinnor i allmänhet.” Här går de tu inte in på några detaljer ”för att skydda berörd personal”. Detta har dock skett vid ”upprepade tillfällen”, så detaljerat blir det. Samt ett besked att prästen sagt att ”kvinnans plats är vid spisen”. Dessutom får vi veta att personal på skolan ”flera gånger sökt upp” rektorn och krävt att det skulle vidtas åtgärder mot Sylvan. Då undrar vän av ordning varför hon inte tagit upp saken tidigare och varför det var en värderingskonflikt hon talade om, inte detta… Man kan väl också undra över den personal, som inte tar debatten. Jag säger nu inget ytterligare om själva idén med folkhögskolor… Inte ens något om Grundtvig, som kom med idén, eller Alf Ahlberg, legendarisk i folkhögskolesammanhang. Å andra sidan valdes den anklagade till skyddsombud. Av personalen…
Jag kunde förstås föra resonemanget om vad som verkligen sagts och vad som uppfattades ha blivit sagt. Jag kunde anfört professor Hägerströms ord att ”upplevelsesanningar inte kan diskuteras”. När man drar fram det där med ”kvinnliga präster” vaknar livsandarna, för det är ett säkert kort som döljer samtliga sakförhållanden. Om Franciskus Urban samtalat med kollegorna är det dock alls inte säkert att kollegorna fattat vad som sagts. Jag säger bara det. Och just frågan om kv*nnl*g* pr*st*r brukar strypa blodtillförseln till hjärnan hos många. Samt kvinnokortet, som spelas ut. Är det egentligen troligt att någon säger att kvinnans plats är vid spisen eller är det vad någon i antiintellektuellt nit uppfattat har sagts? Man funderar.
Personalen jobbar metodiskt, säger rektor Agrita, men det är klart att de påverkas. Lars Werner menar det är viktigt att säga ”att personalen hundraprocentigt står bakom rektor”. Det är för den som läser nyheterna kanske också ett viktigt faktum, att personalen själv inte kommer till tals. Advokaten talar! Och 100% är mycket. Det finns föräldrar som till hundra procent står bakom sina barn i mötet med skolvärlden. Dessa föräldrar brukar betraktas som problem. Jag har nog aldrig, men det borde jag kolla, till 100% stått bakom mina barn. Det förändrar inte sakläget, att jag alltid stått bakom dem. Och en arbetsplats? 100% bakom chefen??? Ibland gäller att ”less is more”.
Rektor Agrita, vår gamla sovjetmedborgare, får frågan hur hon mår. ”Ja, vad tror du? Jag vill inte ge någon bekräftelse till de som jagar mig och berätta att jag mår dåligt. Deras syfte är ju att knäcka mig. Men man mår förstås inte bra.”
Jag tror att vi här får en inblick i sovjetmänniskan tankevärld. Det fanns en homo sovjeticus. En sådan – i det systemet fostrad – kan nog inte uppfatta kritik av ett sakförhållande på annat sätt än som ett försök att knäcka. Då förstår vi andra vad vi lärt oss i den tidigare svenska demokratifostran, den som skiljer på sak och person och just därför kan vara klar i sak och ställa ansvarsfrågor. Det klarar inte Agrita Martinsone. Hon uppfattar att folk är ute efter henne och kallar på polis och berörda myndigheter. Vi som betalar dessa offentliga tjänster behöver inte vara så glada. Lars Werner, som är advokat, kan vara glad. Agrita och Lars tycker dock inte att det hela börjar lugna sig. ”Tvärtom, det blir bara värre.” Det förstår jag uppriktigt talat inte. Få tidningar har hakat på grundfrågan, att en lärare på grund av värderingskonflikt slutade.
Urban sa upp sig själv betonar rektorn och ordföranden. Så var det. Det kan jag förstå. Malas ner i en konflikt, nja. Men när det blir fråga om karaktärsmod av detta slag och prästen i lokaltidningen påstås ha uttryckt sig nedvärderande om ”kvinnor i allmänhet” så går det för långt. Det är egentligen för mycket för att vara trovärdigt. Vore det något med det fack Franciskus Urban tillhör, skulle facket ställa sig på hans sida och ge sig i kast med frågorna. Franciskus Urban ville inte ha den sortens konflikt som skolledningen nu ordnar. Men facket?
Jag har burit uniform för att värna de fri- och rättigheter som innebär att man kan både sköta sitt jobb och delta i värderingsdebatt. Jag ser ytterst allvarligt på vad som utspelar sig i min gamla regementsstad. Jag ser också allvarligt på om det är så klent begåvat, att en uppsättning lärare på en folkhögskola inte klarar värderingsdebatter. Vad har de då på en folkhögskola att göra? Är det sentimentokrati på folkhögskolan också? Eller ser vi nu den framtid lagas, där vi alla ska tänka ensartat med samma värderingar; ett utslag av statligt tänkande och långt ifrån det civilsamhälle, som en gång byggde – folkhögskolor! Demokratin är sårbar. Det är möjligt att en före detta sovjetmedborgare inte förstår det. Eller förstår det utmärkt väl.