Ett kristet alternativ för att hantera livet i det omtalade klimatnödläget

Det är gudstjänst i Emanuelskapellet, Ängaholmen i Delary kl 14 att se fram emot denna Midsommardag. Men denna förmiddag ska det tydligen has baksmälla. Jag läser Björn Wiman.https://www.dn.se/kultur-noje/bjorn-wiman-midsommaren-ar-hogtiden-som-visar-att-ett-mirakel-ar-mojligt/  Baksmälla har jag inte. Ändå ledsagades sillens väg ner i matsmältningssystemet av drycker som hör till. Nå, det var lax också. Och jordgubbar. Dessa räknas väl i alla fall som veganmat?

Det är klart att jag denna skapelsens dag funderar inte bara över klimatkatastrofen utan klimatnödläget. Alla ska skrämma mig. De onanibleka kulturpersonligheterna i medierna inte minst. Då är vetenskaplig uppväxtmiljö och vetenskaplig utbildning ett handikapp som göder otron. Kyrkoledningen kommer mig inte till hjälp. Jag får utan ledningens hjälp pröva ett alternativt kristet förhållningssätt denna stora dag.

Är Greta en profet? Hon ingår i en tradition i mänskligheten att löpa på ett och samma håll i flock, stimulerad av en Predikare-Lena eller av barn som pekar ut häxor. Detta fattar jag. Men på profeter ställs krav. Det ska vara sant det de säger. När Greta skolstrejkar kan svensk skattebetalare reagera när andra elever följer exemplet. När hon skolstrejkar under sommarlovet blir det väl mer än tillåtet dumt? Hon vittnade därtill att hon såg koldioxiden strömma ut. Detta har Antje, som har natutvetenskapliga böjelser, inte med ett ord kommenterat. Min enkla hållning är den, att hennes föreställning är en vanföreställning. Koldioxiden är en osynlig gas. Att den dessutom är livets gas, tror jag obetingat. Har jag fel?

Koldioxiden strömmar ut från varmare hav medan kallare hav tar upp koldioxid. Blir haven nu varmare gynnas växtligheten. Tog Lilla Istiden slut för 150 år sedan och har detta gett oss en grads uppvärmning? Det borde väl gå att fastställa som ett faktum? Har skördarna ökat fem gånger om sedan 1930? Och hur var det med docenten Bengt Lidforss som kring 1902 (innan flyg och massbilism) menade att jordens temperaturer skulle utjämnas och bli behagliga jorden runt? Han var socialdemokrat om detta är ett faktum i sammanhanget.

Nu har jag alls inte fördjupat mig i frågan om solens magnetiska aktivitet, men den sägs vara lägre och detta förebådar kallare tider. Kan jag få veta hur det ska tänkas om detta? Är solen den allt avgörande faktorn, bortom all mänsklig kontroll?

Jag kan fråga vidare innan jag kommer till något som välvilligt skulle kunna uppfattas vara en poäng. Vår vän John Cook och hans forskarlag undersökte för sex år sedan 11.944 uppsatser om klimatet. Innan de skrev sin rapport strök de 2/3 av materialet för i dessa uppsatser fanns ingenting om mänsklig påverkan på klimatet. Krav är en tredjedel, som ansåg att människan åtminstone har viss inverkan på klimatet. Det ledde Cook och hans forskarlag tillslutsatsen att 97% av klimatforskarna anser att människans påverkar jordens klimat. För mig fåkunnige skulle allt annat varit en märklig slutsats. Men bara 64 uppsatser pekade på mänsklig påverkan som huvudorsak till global uppvärmning. 0,5% av 11.944 uppsatser i ämnet. 1.6% om man ser till de uppsatser som selekterades. Vetenskapligt? Nja. Som bäst ”vetenskapligt knepigt”. Och för någon fram uppgiften om att 97% av forskarna säger något i ämnet att det är klimatkatastrof eller klimatnödläge är det båg. Rådata är inte korrekta. Resultatet blir därefter.

Nu ska alla ropa i munnen på varandra. Inte minst de kyrkliga vill visa sig röststarka och relevanta. Det är här jag skulle vilja pröva en teologisk modell för att förstå klimatfrågan. Kan det vara så, att lagförkunnarna (”ni måste”) gillar att skrämmas och att de aldrig ger upp. Är den kyrkliga uppgiften att dra hyendet av lasten genom att helt enkelt blottställa lagförkunnarna som vad de är? Lagiska. Moraliska. Kärlekslösa. De gillar skrämseln som metod och njuter av att folk löper i flock på deras kommandorop. Har inte evangeliets förkunnare något annat att säga då?

Till exempel att jorden slits ut som en klädnad och att den med andra himlakroppar faktiskt ska upplösas. Detta beror på att klotet är väldigt futtigt i sammanhanget. Vid denna futtighet har Gud fäst sin nåd. Det är sant, att vi lever farligt om det vore just för Guds nåd. Men Gud älskade världen och sände sin Son. Nog ska vi ta vårt ansvar för skapelsen, i Mohedaån ska det inte flyta plastpåsar som det gör i de stora floderna i Asien, de mest förorenade – men vi har inte för vana att kasta våra kassar från ICA Grytan just i ån. Men från detta ansvarstagande (att inte kasta plastpåsar i Mohedaån, en del av Mörrums vattensystem) till att det kyrkliga blir arena för samtidens religiösa intressenter, Antjes nyvunna kompisar, är det rätt långt.

Kan det egentligen vara så, att Kyrkans av Gud anförtrodda uppgift i vår tid är att säga det gamla vanliga: Låt inte skrämma er. Tro på Gud. När ni fattar människans utsatthet på detta lilla klot i en tid som dag för dag går mot denna tillvaros slut, så kallar Kyrkans klockor inte bara till bot utan också till befrielse av människan, djuren, all naturen. Är det så busenkelt att kyrkoledningen i all sin iver glömmer att säga det som skulle sägas – och får uppskattning just för detta?

Björn Wiman från Sveriges malligaste morgontidning skriver i Kyrkokalendern. Han är en lagiskhetens talesperson. Han lever på att vara det. Går jag på det? Eller tänker jag välmotiverat stort om Kristus och Hans Kyrka, om sakrament, ämbete och rubbet som frälsningsverktyg inte minst i vår tid? Jag lever i en värld på ett klot och denna värld älskade Gud så pass mycket, att han sände sin Son. (Joh 3:16).