Valdag men faktiskt också en dag när kv*nn*pr*stm*tst*nd*rn* i Liberalerna triumferar. De har fått bort Cecilia Wikström. Hon var Svenska kyrkans enda kv*nnl*g* pr*st i EU-parlamentet, uppskattad och ansvarstagande över många gränser, inte bara nationella utan också partimässiga. Detta halp inte. Väck skulle hon.
Antje har inte kommenterat detta uppenbara och upprörande utslag av just stenhårt, hjärtlöst kv*nn*pr*stm*tst*nd. Inte heller Modéus II. Att de inte kan försvara Adaktusson, men inte heller ha synpunkter på en märklig valrörelse, det kan man kanske förstå. Men denna deras tystnad talar. Har Liberalerna några hållhakar på dem? Börjar de tveka i sakfrågan och är beredda att ompröva sitt ställningstagande i ämbetsfrågan och är detta vad deras tystnad säger? Inte ens Wejryd har sagt något och han ska ändå ha haft folkpartistiska böjelser i sin ungdom. Det har framgått av åtbörder och tal.
Jag vet inte vad tystnaden säger – och får kanske inte veta.
Ingen, som är för den gudomliga ordning som Sveriges riksdag (två kamrar och två riksdagar, märkligt nog) fattade beslut om år 1958, kan dock med gott samvete rösta på Liberalerna i dagens val. Attentatet mot Cecilia kan sannolikt uppfattas som ett attentat mot en gudomlig ordning.
Det ter sig också svårt att rösta på partier vars skenhelighet lyser en i ögonen. ”Hellre en hederlig rucklare än en ohederlig hycklare” kunde vara en valslogan för dem som ställer upp för sd-syndaren Peter. Då blir det stor seger för Peter. Men folk kanske inte tänker så? De kanske hellre vill se sig som rättfärdiga? Ur helgelsesynpunkt är en sådan självskattning en livsfarlig självöverskattning, som varje sann kyrkokristen vet.
Frimodig kyrkas ledande personligheter manar mig att rösta. Om jag inte följer deras anmaning, vad betyder det? Att jag misstror dem eller att de misstror mig. Jag sliter med frågan. På Patrik Pettersson, komminister i min födelseförsamling, ”verkar svensk politik bestå av dilettanter, charlataner och några idioter”. Ja, man skulle faktiskt kunna uppfatta saken så. Inte blir det heller bättre av Antjes inhopp ”tillsammans med andra religiösa ledare” med maningen att jag ska rösta. Budskapet nådde mig via twitter. Leta där.
Annika Borg jagade faktiskt riktigt frimodigt så moderat hon är Antjes mångreligiösa utspel. Men Den Ranghögste var med i samma upprop? Vänta lite! Nu tror ingen på kardinalers ofelbarhet. Anders kanske inte riktigt genomskådar färden i världen och tingen däri? Någon fördel med munkväsendet finns det, men också några områden som munken vet mindre om. Muslimer och politiska ränker kanske – eller förhoppningsvis. För att inte tala om en sådant som sd-aren Peter tycks så skicklig på. Fylla och fruntimmer. Men Kardinalen vet att göra distinktionen, läs vidare!
Annika Borg fann det ”mycket olämpligt att legitimera muslimska brödraskapet genom gemensam uppställning. ”Varför fortsätter ärkebiskopen att legitimera en isalomfascistisk rörelse”? Det var hennes fråga.
När Antje hävdar att den moderna demokratin i Europa har ungefär hundra år på nacken hajar man till. Mussolini och Hitler är väl exempel på avskaffad demokrati? Vem kan tro att demokratin är självklar? Att Antje inte då har något att säga om eliternas uppror i samtida form noteras.
De underliggande budskapen i media ska styra min verklighetsförståelse och uppenbarligen mitt val. I Dublin har 23% röstat grönt, det framgår av en vallokalundersökning som nådde mig via statsradion. Hur det var i Cork fick jag inte veta. Men varför blev detta besked från ett enda valdistrikt i Irland innan röstsammanräkningen där en nyhet i Sverige? Inte utan avsikt. Klimatnödläget ska högst upp på agendan. Alla val måste vara klimatval. Det måste väljarna bibringas att förstå, flockdjur som väljare tydligen är. Roligast var dock lunchekot i går, där den arme reportern på Södermalm /av alla platser!/ skulle intervjuat Vänsterpartiets folk, som dock farit till Örebro. Han fick tomprata i direktsändning.
Detta sagt, illustreras dilemmat. De som träder fram just som ”religiösa” ihop blir just religiöst stöd till statsapparaten och dess vittförgrenade intressen. Antje argumenterar också i religionens namn och menar att en del av de värderingar som livnär demokratin alltid kommer att ha religiösa rötter. Religiösa rötter! Det blir svårt för oss som är kristna och just därför medvetet försöker att inte vara religiösa. Jag tror Antjes förfaringssätt är farligt eftersom det fördunklar den kristna trons ärende att förkunna något annat. Kolosserbrevet kan läsas om någon vill ha perspektiv.
Antjes slutsats? Vi har alla som medborgare ett ansvar att bidra oavsett tro. Den Ranghögste talar i stället om de kristnas ansvar. Ibland förstår man varför Den Ranghögste får en finare plats vid Konungens matbord än Antje. Förresten blev hon arg på Annika Borg i går. På annat sätt kan man väl inte förstå hennes twittersvar?
Antje får ordet:
”Oj, det överraskar mig att du beskyller överrabinen em Morton Narrowe för att legitimera en islamofascistisk rörelse! Och även kardinalen och Myndigheten för stöd till trossamfund m fl. Ha en trevlig kväll ändå!”
”Överrabbin” stavas det. Men Annika hade frågat Antje om hennes ställningstagande. Hon kunde kanske fått ett sakligt svar? Förstod ens Antje frågan? Eller förstod hon fuller väl och svarade därefter?
Ska jag verkligen rösta i dag? Jag vet verkligen inte.