Det regnar och det måste förstås vara klimatkatastrofen. Men ”katastrof” är det inte längre om jag lyssnar till forskarna på Linnéuniversitetet. Universitetet föreslås proklamera ”klimatnödläge”. Till detta kom de ansenliga demonstrationerna av skolungdomar i går. Mer ungdomar än studenter. Det säger något för den som för länge sedan både varit ungdom och sedan student. När jag gick på Katedralskolan i Växjö, hade jag sannolikt med viss entusiasm skolstrejkat för klimatets skull. Gymnasierektorn jag sporde i frågan för en tid sedan var inte lika entusiastisk.
Jag tänkte i går rakt på sak fråga vad en gymnasierektor tänkte om att ärkebiskopen i sin kapacitet som ärkebiskop ihop med ”ordf. för Svenska Kyrkans Unga” på twitter ville ”visa vårt stöd till alla unga som idag, två dagar innan EU-valet, går ut i #klimatstrejk!” Jag kunde inte fråga. Rektorn var på personalfest, klimatsmart naturligtvis…
Jag undrar hur Antje menade med anknytningen till EU-valet. Har hon några särskilda önskemål på vad sd-aren Peter ska göra i EU eller ser hon till att med sitt uttalande spela med det andra laget? Jag undrar eftersom jag inte vet. Har Antje också någon synpunkt på Skyttedals väska och bil? Eller på Peters rutiga skjorta och hängslen. Jag refererar till en EU-debatt, förstås. Slutdebatt! Så slutade jag se den rätt fort.
Ibland, sällan men ibland, predikar jag. Kunde kanske Antje ge lite vägledning inför predikokonsten för klimatfrågan måste väl in om vi ska göra allt vi kan för att värna Skapelsen? I just iklimatfrågan har jag åldern emot mig, hudfärgen också kanske. Kan det vara så illa att min akademiska bildning därtill är en minusfaktor? Den kan väl ändå inte hindra? Hur ska jag predika klimat söndag efter söndag för en församling som inget hellre vill än höra synpunkter på klimatet?
I princip vet jag att denna jord är ändlig. Den ska gå under. Det är en öppen fråga om den gör det innan jag hunnit dö eller om jag ska vara med om det sönderfall, som är födslovåndorna för det rike, som redan kommit – men då kommer mycket handfast. Jag har fattat både att jorden slits ut som en klädnad (Ps 102:27) och att människor ska förgås av skräck i väntan på vad som ska komma över världen (Lk 21:25) Om klimatångest är ångest på riktigt kanske den är biblisk och vad säger och gör en ärkebiskop då? Och är det inte helt klart att jorden verkligen ska ta slut när Jesus kommer tillbaka på himmelens skyar och det har han lovat ska ske snart.
Kommer tiden just snart när den stora staden Babylons köpmän, som var jordens herrar och förförde alla folk med trolldomen, får se rikedomen ödelagd på en enda timme (Upp 18:17 och 23). Har inte en ärkebiskop mycket att tala om när det blir tal om klimat och mycket mer än bara klimatet? Men hur ska detta utläggas i förkunnelsen, menar Antje? Om detta har vi enkla präster på landet inte fått något svar. Inte konstigt att man känner sig rådvill också på torra land (Lk 21:25 igen). Skulle jag helt enkelt lugnande säga till alla ängsliga att budskapen om att jorden ska gå under är helt korrekta och att vi vetat den saken länge? Ska vi säga något om Jesus i sammanhanget för att lite trotsigt hålla emot när ångest svår på jorden går – med besked att klimatnödläget ändå inte kommer åt Livets träd? (Upp 22:2)
Nu har präster fått av skattebetalarna finansierad utbildning. De vet att föra sig vetenskapligt. Stämmer det alltså att glaciärerna började dra sig tillbaka redan 1820, innan bilism och flyg? Då handlar klimatnödläget om annat än fossil koldioxid. Hur ska vi kommentera detta? Ska vi trösta folket med att jorden tack vare koldioxiden blivit 13% grönare – eller är det ett olämpligt påpekande?
Solen är en gigantisk kärnreaktor av fusionstyp, det fattar jag (eller inte). Nu hävdas att det finns ett samband mellan ändringar i solens aktivitet och temperaturskillnader och detta i väsentligt högre grad än luftens halt av koldioxid. Verkar det inte vara en rätt vettig slutsats med konsekvens att 1900-talets globala uppvärmning huvudsakligen orsakats av ändringar i solaktiviteten. Skulle denna insikt (eller vanföreställning) leda präster att i förkunnelsen mest säga att när det handlar om klimat, får vi lita till Guds nåd och när det handlar om väder vara beredda att ta fram ett paraply då och då? Eller solglasögon och solkräm om vi får så underbara somrar i Sverige att vi inte behöver flyga till södra Frankrike, vilket vi annars fått göra och det hade påverkat klimatet minimalt… Ska präster i förkunnelsen hänvisa till professor Gösta Petterssons arbete Falskt alarm, som man kan läsa gratis på nätet om man inte vill köpa den tryckta versionen och även ge brevbäraren jobb. Sådana ska leva också! Och Pettersson är professor i Lund, skulle sådana narras? Det gör inte ens docenter i Lund. Vad säger doktor Jackelén om detta?
Och så till sist. Kan någon, Antje själv kanske, förklara för mig varför de kristliga inte piggt, käckt och muntert säger till den moderna ungdomen av idag: ”När det gäller slutsatsen att vi kan strunta i skolan eftersom vi ändå inte har någon framtid” övar vi i känd terräng. Här har aposteln Paulus kommit oss till hjälp. För de första kristna tedde sig verkligheten likadan. Aposteln sa då att de skulle fortsätta precis med det vanliga tills vidare trots den Laglöse, 2 Thess 2. Det finns de som inte gör vad de ska, bara gör vad de inte ska men ni ska arbeta lugnt och stilla, gå i skolan, läsa era läxor, skaffa er en god utbildning, se till att tänka motströms. Vill ni pigga upp er om hur det kommer att bli, läser ni 2 Petr 3.” Den som säger detta eller liknande kanske kan upptäcka nådeshungrande ungdomar som vill veta mer om the Real Thing? Och då avser jag inte Coca-Cola.