Jag vet att jag misstänks för att ha socialdemokratiska böjelser – eller värre än så. Nå, Berndt Gustafson och Anne-Marie Thunberg var socialdemokrater och kristna. Men de var tänkare och inte gängare, dvs partigängare. Så fritt tänkande kan övas. Detta gör inte alla socialdemokrater.
Nyss hörde jag statsmannen Löfven. Jag säger inte mer än att saken på något sätt gällde abortfrågan. KD:s partiledare EBT, Ebba Busch Thor, uttalade sig också. Saken gällde egentligen Lars Adaktussons röstande, det som Sveriges malligaste morgontidning jagat. Att saken gällde inte själva frågan utan procedurfrågor, vilka angelägenheter ska tas från den nationella nivån tillEU, försvinner i sammanhanget. Och jag drabbas av uppbragtheten på alla nivåer. Det heter ”uppbragt” när en kristen är i vanlig svensk mening ”förbannad”, för en kristen som välsignats kan inte vara förbannad. Men uppbragt!
6 miljoner togs av daga i Tredje rikets sinnrika läger, ett system annorlunda än regionala fängelser för verksamheten hade koncentrerats. Det gemensamma för alla dessa olika olyckliga offer var ett. Inte det religiösa, inte det etniska, inte det politiska. De var samtliga skapade till Guds avbild. Anständiga människor slår vakt om människans värdighet av detta skäl.
Oanständiga människor gör det inte.
Oanständiga människor, nazisterna med sina höga ideal (och de var höga) till exempel gjorde det inte. Visserligen tänkte de att den slutliga lösningen var nödvändig sett till de större idealen, men icke desto mindre. Oanständigt, säger jag. Anständiga människor slår vakt om människans värde.
Nu avlas en människa, som dessvärre hamnar i kategorin ”icke önskvärd”. Mer än så, kanske. Denna människa blir en Unmensch, inte ens en människa. Och då kan en förfara precis hur som helst. Spelar ingen roll att hjärtat slår, än mindre roll att människan är utsatt/värnlös och än minst roll att Gud ville denna människas liv. I vår kultur har orden tystnat, de ord som verkligen byggde vår kultur. Eliten har gjort uppror mot den. Jag har läst boken av Christopher Lasch! Alltså är Psaltaren 139 okänd som läsning och tankestrukturen otänkbar. Nuförtiden.
Gud såg mig innan jag föddes. Gud hade höga tankar om mig. Dagarna jag ska leva var skrivna innan de formats. Så tänker dock fortfarande en kyrkokristen. Så tänker inte hedningarna och hedning är den som lever utanför gemenskapen, den sakramentala, den som samlas söndag förmiddag. Ergo kan dessa hedningar precis som innan kristendomens tid sätta ut sina barn, men nu på ett mycket mer effektivt sätt. Jag menar, koncentrationslägret är en förbättring av den lokala och småskaliga fängelsekulturen.
Oavsett procedurfrågor gjorde Adaktusson rätt för det fall han tvekade i sakfrågan. Det som gör det, har goda skäl för sig. Adaktusson kan leva upp till sitt namn. Adauctus var ju den som avrättades tillsammans med Felix, en soldat. Adauctus kallades den medavrättade för ingen Kyrkan i Rom visste vem han var, han som ropat ”jag är också en av dem” när patrullen förde Felix till avrättning. Då togs han med. Adauctus betyder ”han den andre” eller ”följeslagaren”. Lars har något att leva upp till. Jag tror det var hans farfar som strök ”u-et” i namnet. Det ändrar ingenting.
Grundfrågan är en: när blir en människa människa.
Svaret måste vara, hur osäkra vi än ska låtsas vara: Betydligt tidigare än svensk abortlagstiftning slår fast.
Återstår att föra grundresonemangen. Och jag fattar inte att vi ska behöva ha fler än 30.000 aborter i Sverige. Har inte folk fått sexualundervisning? Eller är det politiken det är fel på, ungefär som Anne-Marie Thunberg tänkte, när hon menade att just socialdemokrater måste slå vakt om människans värde. Det var själva idén med partiet. Menade hon. Hon borde veta.
Nu ska jag inte enkelt räknas in bland abortmotståndare av det enkla skälet att ordet i grund och botten är meningslöst och fördunklar den underliggande frågeställningen eller motsättningen om vad en människa är och när hon blir människa. Jag är dock inte omöjlig. Ska vi ha ihjäl barn borde vi kanske vänta tills de är framfödda? Kan vi inte få en ny lag som säger, att barn kan tagas av daga från födelsen upp till 15-årsdagen av föräldrar, som ofta kan mena att de har goda skäl att ha ihjäl avkomman. För detta ska föräldrar inte straffas. Jag tror det är att gå för långt att ge skolpersonal och polis samma rätt, men saken kan ur ett samhälleligt perspektiv diskuteras. Det enda jag är emot är att man ger sig på små människor inuti sina mammor, sådana som inte kan försvara sig.
Att någon som får bre ut sig i Sveriges malligaste morgontidning i frågan hävdar något annat ger mig dock en tankeställare. Borde jag, när det gäller DN-journalister, ompröva min hittillsvarande restriktiva inställning i abortfrågan?
Återstår frågan varför Modéus II och Antje men också Wejryd är så tysta. De brukar ju annars vara rätt talträngda. Inte heller biskop fd Johansson verkar angelägen. Han skriver ofarligt om blommor och sträcker sig inte ens så långt att han i Smålandsposten skriver om bin. I perspektiv kanske den där SD-aren Peter är riktigt anständig? Livsbejakande visade han sig ju vara.
För egen del slår jag vakt om friheten att tänka och på den sista dagen inför min Frälsare kunna ge något vettigt argument för hur jag tänkte om frågan kommer på tal. Det kan den göra.