Torsdag! Tid att läsa och tänka! Men jag vet hur det går till. Invändningar i sak viftas bort och den som invänt eller ens frågat försynt smetas ner med epitet. Kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* är det nedkletande epitetet för den som funderar över Kyrkans ämbete, ett ämne de flesta inte har en aning om och en majoritet av präster egentligen inte bryr sig om heller. Det har alltid fascinerat mig. Folk har bestämda meningar om sådant de inte läst in sig på, inte förmår problematisera och inte har något personligt intresse av. Jag menar, i praktiken finns det miljontals kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* i Svenska kyrkan, sådana som inte skyndar till sockenkyrkan på söndagen när det står en kv*nnl*g pr*st där.
Vill man stimulera sig intellektuellt, eller kanske inte, söker man upp vilken präst som helst och ställer frågor om ämbetet. Vad händer i vigningen? Vilka böcker om ämbetet kan pastorn rekommendera? Ser vår kyrkotradition prästvigningen, rätt förstådd, som ett sakrament? Är den reformatoriska hållningen i alla konfliktfrågor att det faktiskt går att få säkra besked därför att Skriften är at lita på? Har pastorn läst boken Bibelsyn och bibelbruk? Vilka sakargument övertygade pastorn när det handlar om ämbetsfrågan? Et cetera…
Ni tycker att jag tjatar? Nja, grundfrågor ställs numera i lärda avhandlingar så helt fel ute är inte den som funderar. Efter många år kan det till och med visa sig att det går att ställa kritiska och nya frågor till det som hänt under snart sagt hundra år och som fortfarande styr på oss. Jag säger detta när Torsdagsdepressionen denna dag muntrat genom att Torgny Larsson, S, är beredd att ompröva prästanställningen, dvs just det beslut jag reserverade mig emot. Det är en lust att leva. Snart får jag någon utmärkelse och höljs i hedersbetygelser. Denna fråga och så frågan om migranter, en fråga där jag en gång också stod rätt ensam. Nå, detta berodde kanske inte på min stora människokärlek utan på insikten att utan en gemensam satsning skulle små pastorat digna under bördorna. Ungefär det öde som blir kommunernas när staten stiger åt sidan.
Ett annat nedsmetande epitet är ”homofob”. Fobi är ett sjukdomstillstånd och syftet med begreppet är inte bara att sjukdomsklassa den som tänker fel utan också att resolut avfärda alla invändningar och frågor. Den moderna människan av idag vill ha det så. Hur den moderna människan av i morgon vill ha det, vet vi ännu inte. Men själva moderniteten tillverkas varje dag i ögonblicket, det är själva modernitetens poäng.
Det leder min tanke till Pridefestivalerna. Växjö har haft sin, på bild såg jag en kv*nnl*g pr*st dansa i paraden. Svenska kyrkan satsar och syns. Samma sak i Norrköping, där Svensak kyrkan deltar i ”en manifestation för kärlek”. Vad är det? ”Vi är med som kyrka för att värna om människors lika värde, rätten till att älska och bli älskad.” Ekumeniskt är det också. ”Det känns roligt”, heter det då. Om någon är osäker finns det en pridefrukost att stärka sig med. Det kan ”kännas skönt att komma hit först, för att äta frukost och få lite pepp.” Pepp var ordet, sa Bill. Upp-peppande, sa Bull. Riktigt vad pepp är, fattar jag inte. Prepp vet jag, det är att vara förberedd. Men pepp? Blandar man stimulantia i frukostkaffet?
Alla församlingar får förresten korgar med Pride-kit. I kitet finns regnbågsflaggor och annat som är tänkt att vara en hjälp i församlingarnas dagliga verksamhet. Ungefär som i Luleå, kanske. Där delades kondomer ut med texten ”Stört av allt är kärleken”. Själv läser jag Ordspråksboken kapitel 7 och blir lite moloken. Är det detta som sker i allt det som synes ske? Förförelse? Och hur kommer det sig att Svenska kyrkans biskopar under min livstid både fått fram Ett brev i en folkets livsfråga och därefter börjat vandra i prideparader? Är inte det kyrkliga egentligen detta, att budskapet hänger ihop någotsånär? Lägg märke till ordet ”någotsånär”, större krav har jag inte.
Det betyder, att jag på reformatoriskt vis ändå vill ha ett par bibelord för att jag med egna ögon ska se, att att det finns en mänsklig rätt att bli älskad. Var i Skriften står det? Rättighetskatalog när det handlar om kärlek? Nu blir jag en tvivlare. Igen! Vari bottnar denna rättighet? Ska den skrivas in i Svea Rikes Lag? Om den inte skrivs in där, hur kommer sig detta? Är pratet bara prat, relevant – men prat?