Kv*nn*pr*stm*st*nd*r* och kl*m*tf*rn*k*r*

Ordbruket hör till modernäringarna. Utan ord stannar Sverige. Därför behöver vi alltid granska så att orden blir korrekta, används riktigt, uttrycker verkliga – sanna – förhållanden. Jag funderade på resa idag över två ord. Kv*nn*pr*stm*st*nd*r* och kl*m*tf*rn*k*r*.

Kv*nn*pr*stm*st*nd*r* är ett skevt begrepp, som styr bort från en saklig oenighet om Kyrkans ämbete till att handla om motsättning mot person. Inte i sak alltså. Skulle oenigheten analyseras, skulle vi behöva anstränga oss, skilja mellan en funktionell och en sakramental ämbetssyn till exempel för att inte tala om den möda som skulle krävas, för att förklara att riksdagsbesluten 1958, de var faktiskt fyra stycken, är de enda som är gudomliga, dvs politiska beslut som alldeles korrekt uttolkar vad Gud vill. Det är en icke alldeles näpen uppgift en lördagsafton. Bättre med slagordet Kv*nn*pr*stm*st*nd*r* så slipper vi tänka. Och då nämner jag inte frågan om bibelsyn eller ens frågan om inte Luther och påven på denna punkt är alldeles ense…

Samma sak med begreppet kl*m*tf*rn*k*r*. Det är ju helt enkelt idiotiskt. Ingen förnekar att vi har ett klimat. Däremot begärs svar på gjorda invändningar. Det måste väl i allsindar gå att få veta om danskarna har fel, som påstår att istäcket i Arktis i år är tjockare än förra året och det måste väl gå att ge enkla argument varför de har fel, som kritiserar datormodeller, som arbetar med fler än tre okända faktorer och som därför är oanvändbara. Bara gissningar rakt ut i det blå. Det måste väl också gå att lämna besked om FN:s klimatpanel är en vetenskaplig panel eller en politisk, dvs en som plockar de argument från diverse vetenskapare som passar förförståelsen, själva syftet.

Vad ska vi förresten säga om några börjar följa pengarna och fråga i vems intresse vi ska satsa väldiga belopp på klimatåtgärder? 50 miljoner till järnvägsresor på kontinenten t ex?

Nu är jag ingen kl*m*tf*rn*k*r*. Jag är bara en vetenskapligt skolad äldre herre. Likt Pavlovs hundar är sådana herrar (och damer för allt i världen, medicine licenciaten, Morsan alltså, hade protesterat liksom en uppsättning kvinnliga akademiker, docenter och licenciater bland släktingarna, icke nämnda vid namn men i alla fall) fostrade att reagera på stimuli. Det var detta forskningspolitiken gick ut på. Är det inte rimligt att just en sådan herre (och dam!!) vill se en jämförelse mellan flygets miljöpåverkan och den påverkan som kommer från stora dataservrar, som tar energi, alstrar värme och släpper ut – ja, vad och hur mycket. Ska vi återgå till det tidigare livet med Postverk och Televerk och kommunikation via kopparkablar. För miljöns skull, alltså! Det gick att leva så också.

Om jag nu inte på något sätt är en kl*m*tf*rn*k*r*, men alltså i sak inte heller på något vis är en kv*nn*pr*stm*st*nd*r*, –fast jag inte för ett ögonblick längre tror reformen, eftersom jag läst på! – fortsätter jag undra. Före ärkebiskopen KG Hammar gick omkring med en skitig tygkasse. Jag har lärt av det höga exemplet och har tygkassar med mig när jag handlar. Jag har dock råkat i beråd. Jag vet inte längre vad som är mest miljövänligt, en papperskasse, en plastkasse eller en tygkasse. Vad plågades miljö mest med då produkten framställdes och vad i fortsättningen, om jag inte som KG vill bli känd för att bära en skitig tygkasse utan en som är lika ren som min själ? Papperskassen kan jag samla tidningar i, som jag beredvilligt skänker de behövande, och plastkassen, tja riktigt vad jag med den nya kommunala sophämtningen kan ha den till, är mer oklart.

Detta sagt måste väl ändå begrepp som kv*nn*pr*stm*st*nd*r* och kl*m*tf*rn*k*r* vara komplett otjänliga om det inte finns ett mycket bestämt syfte. Detta syfte borde avslöjas, demaskeras.

Detta är min uppfattning, och den respekterar jag.