De ter sig mest som egendomliga, de på de högre kyrkliga höjderna. Antje förstås, som talar sig varm för ”religionen”. Hon har i Chicago ägnat flera år åt detta att ”religionen” är viktig för en vidare förståelse av existensen. Vi talar just om ”religionen”. Ospecificerat. Kristen tro, judendom, hinduism liksom islam och asalära lika.
Domprosten Meakin i Växjö har lärt sig hur psalmerna ska dras. Visserligen är han nog den mest organiserade kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*n” i hela Svenska kyrkan, som medlem i två kyrkor som på hans tid där var de mest hårdföra, men det är ett faktum som just här inte behöver besvära. Tvärtom faktiskt. Det är roligt att inte kunna framställas som värst.
Nu drar domprosten en lans för att naturvetenskap och tro på Gud går att förena. http://www.smp.se/article/gud-i-en-kritisk-tid/ Det kanske någon går på – men han argumenterar egentligen inte på annat sätt än att det finns många exempel på troende vetenskapare som ”faktiskt” gör det. Intresseklubben noterar. Det finns många galningar bland vetenskapspersonligheter också. Dr Frankenstein till exempel. Så vad är argumentet värt?
Domprosten påstår därefter att naturvetenskapen bygger på antagandet att verkligheten är ”materialistisk”. Hallå! Materialistisk kan en åskådning vara, men själva verkligheten uppfattas då som materiell. Därefter utlägger domprosten om vad ”nyare forskning” kommit fram till. Det är inte självklart vad materia är. Belägg får vi inte. Det beror på att domprosten inte vågar vara apologet. Han är så fin att han beträder en vetenskaplig mark, inte den kristna trons – och glömmer att det finns gott om folk som vet, att han i naturvetenskap inte är särskilt sakkunnig. Hans svåger är…
Därefter tar domprosten sin tillflykt till insikten, att ateism kan vara neurotisk. På något vis ska vi då kunna dra slutsatsen att Gud inte (nödvändigtvis) är en illusion. Men är inte den kristna trons anspråk här klarare än varje religiöst?
Så här långt i framställningen kommer domprosten fram till att frågan om olika vetenskaper kan bevisa eller motbevisa Guds existens är felställd. Frågan ligger utanför vetenskapens kompetensomåde. Nu ska ingen uppnosigt komma dragande med professor Nygren och lundateologin, även om det är lite frestande. Men kunde inte domprosten ha markerat, att vårt västerländska vetande kommer ur den kristna trons sökande efter sammanhang, systematik. Därför byggdes universitet med teologi, juridik och medicin som basfakulteter. Men det kan domprosten förstås inte göra, när han ska argumentera för ”religionen”, för alla religioner bygger inte oförtröttligt universitet i Europa…
Återstår en bärande invändning som gör ”religionen” särskilt svår för många; dess roll i våld och krig. Är det kalifatet domprosten tänker på? Nej, han tar sin tillflykt till statistiken. bara ungefär 7% av historiens alla konflikter har varit religiösa och – tröst över all tröst – elände orsakas också i ateismens namn. ”Visst är religion ibland farlig, men den kan också vara en strak kraft för att främja det goda.” Det var, för att bli exakt, så IS tänkte.
Vari slutar domprostens framställning? Dialog är viktig. ”Tro, vetenskap, kultur och andra livsåskådningar kan tillsammans bidra till en sammanhängande livs- och världsbild.” Därför ska vi samtala om Gud. Det kan man ju tänka. Domprosten motiverar samtalet med argumentet att ”många av de värden som är viktiga för mänsklig samexistens hotas.” Kritisk tid!
Man behöver kanske ändå ställa frågan om det domprosten i denna tid inte skriver. Inte ett ord om Gud om har uppenbarat sig som Fadern och Sonen och Anden. Inte ett ord, inte ett enda, i passionstiden om det verkliga dramat, det som förändrar hela tillvaron. Så grovhuggen är inte domprosten. Han är en större skönande än så. Om klokt folk i stiftet bryr sig om att läsa vad domprosten lägger fram, ökas motivationen att begära sitt utträde ur Svenska kyrkan. Det gjorde 6580 i mars månad. Kan så många verkligen ha fel?
Nå, om domprosten förklarat passionstidens ärende och talat om Jesus och poängterat vad vi har Kyrkan till, hade inte några lämnat Svenska kyrkan då? Jo. Men av bättre skäl!
Återstår en insikt. De på de högre kyrkliga höjderna är inte kompetenta att kristna det svenska folket. När de inte vet vad de egentligen borde säga, säger de något annat. Och detta det andra är betydligt mer intelligensbefriat än vad det ska framstå som och avsevärt mer intelligensbefriat än evangeliet, själva avslöjandet. Detta skriver jag på tåget när vi passerar Tranås. Där började jag min lärda karriär i söndagsskolan med fröknarna Hjertstedt. Frid över deras minne!