Ni ville ha alla minussiffrorna när det handlar om utträden 2018.
Uppsala – 1,33%
Linköping – 1,61%
Skara – 0,78%
Strängnäs – 1,65%
Västerås – 1,84%
Växjö – 1,27%
Lund – 1,64%
Göteborg – 2,06%
Karlstad – 1,61%
Härnösand – 1,92%
Luleå – 1,71%
Visby – 1,22%
Stockholm – 1,34%
Totalt – 1,57%
Nu vet ni.
Men siffror säger inte allt. I dagens Smålandskompost finns en helsidesannons om att det blir tv-inspelning i Hjortsberga kyrka, Alvesta församling, den 30-31 mars. Fyra gudstjänster ska sändas ”i påsk och senare i vår”. Med ”påsk” avses också Långfredag. Eftersom det är inspelning av tre gudstjänster samtidigt, ”önskar SVT att den gudstjänstfirande församlingen tar med sig något enkelt plagg att ’byta’ med (t ex en scarf, en kofta, en tröja – i annan färg), så att det i TV-rutan ser ut som om vi firat gudstjänst vid olika tillfällen.” Rätt. Det är visserligen fejk, men vi generar oss inte. När det gäller gudstjänsten ”Himlaliv”så finns påminnelsen, att ”föräldrar och barn som sitter i koret, på mattan, inte får ha kläder med ’varumärke’ på sig.” Om jag kommer i min nyinköpta skjorta från Greens i Värnamo, vårfin, kan jag sitta på mattan då om jag lovar hålla mig på mattan? Eller är skjortan så fin att den i sig utgör reklam för just Greens?
Vad kan sägas bättre och mer inbjudande än detta: ”Nu har du möjlighet att få vara med om en TV-inspelning.” Man kunde kanske annars tänkt sig att fokus legat på möjligheten att få vara med och fira gudstjänst? En nåd det är att i vårt land än Kyrkans klockor ljuder…” (sv ps 401:2)
Jag förstår dock inte när jag välkomnas att fira påsk i Alvesta församling hur det hela ska gå till. Långfredagens och påskdagens gudstjänster annonseras med tillägget ”Obs! Förinspelat.” Sitter jag hemma och begluttar det hela eller ska jag ta mig till någon kyrka för att där följa det förinspelade? Alla skällde på Lena Mellin, som ville ha bort statligt radierad eller televiserad religionsutövning. Hennes skäl är inte mina, men jag uppskattar allt mer redaktören Mellin. Hade hon inte trots allt en poäng?
Jag tror att jag upprepar mig, men ändå! Tacksägelsedagen 1997 skulle tv-högmässan sändas från Två Systrars kapell i Kalmar. Jag hade sagt ja till förfrågan men, som väl var, bara anförtrott diakonen och kontraktsadjunkten vad som var å färde. Dåförtiden direktsändes gudstjänster så vi slapp en hel del bryderi, men jag ville på inget sätt ha fokus skiftat från Jesus till tv. SvT återkom. Christina Odenberg skulle biskopsvigas söndagen innan och då var det nog, tänkte tv-folket när tv-folket tänkte efter närmare, inte så lämpligt med en högmässa från Två Systrars just söndagen efter. Det kunde fattas fel. Vi kunde skjuta på just denna högmässa. Vad skulle jag säga? Döderhult med prosten Norrgård och biskopen Wejryd blev det i stället.
SvT återkom senare med två nya datum. Båda inträffade på jämna födelsedagar i familjen, 50 och 90, och jag förklarade att dessa dagar passade sämre om jag skulle vara med, annars var det inga problem. Jag skulle tydligen trots allt vara med, men SvT återkom inte med något ytterligare datum. Det bidde inget.
Mitt intresse? MM = Mycket Måttligt. Jag lärde mig dock tv-fejk i ny version och detta på en debilitetsnivå, som trots allt förvånade. Verkligheten ska inte få genomslag. Folk ska inte ens kunna tänka att det finns någon som tänker annorlunda i denna den avgörande frågan. Det är den här sortens åtgärder som befäster själva skepticismen angående de beslut om Kyrkans ordningar som Sveriges riksdag fattade våren och sommaren 1958. Eftersom det var extra riksdagsval det året, fick beslutet tas om. Det är en finess som de flesta inte riktigt minns. Men en producent på TV4 anförtrodde mig hur det är: ”Kom ihåg Dag, att här på tv ägnar vi oss åt att skapa illusioner.”När jag fått detta klart för mig, kanske det förklarar min skepsis också inför illusionsskapande gudstjänstliv. Det andra gudstjänstlivet bygger däremot, det som är på riktigt.