Risken att verka men inte vara tjatig, måste hanteras. Torsdagsdepressionen meddelade att den gigantiska sammanläggningsepidemien i Svenska kyrkan inte går att utvärdera. Det var, som ni kanske minns, ”närhet och samverkan” saken skulle handla om och just detta skrevs i en utvärdering utan teologisk reflektion eller begränsning. Teologin fanns överallt, hette det. ”Mellan raderna”. I … Läs mer

”Det är inte så lätt att dö”, sa en anhörig, som återkommande tagit sig till lasarettet när sjuksköterskan kallat in i tanke att det var fråga om timmar. Det tog sin tid. Jag tänker på repliken när jag återkommande funderar på Svenska kyrkan. Förr i världen kunde jag säga ”Vi lever på övertid!”, dvs med … Läs mer

Stiftsstyrelsen i Växjö tog inte fajten för att få flyga till Rom i oktober (protokoll 23 april § 56). Det var väl kört från början. Sakargument gäller knappast i klimaterietider, tänker vi docenter. Modéus II är i Taizé, men på något sätt har ”vi” kommit fram till att syftet med resan kan uppfyllas utan flyg. … Läs mer

För hundra år sedan – och drygt det – fanns det ”högkyrklighet” i Sverige. Riktigt vad det högkyrkliga var, visste ingen. De flesta visste att man skulle vara emot företeelsen, inte bara de flesta kyrkligt hängivna utan också arbetarrörelsens folk. Svartrockkonsterna kunde bli ett politiskt problem för att inte tala om den romerska faran, en världsmakt med … Läs mer

Desperationen går inte att ta miste på. Siffrorna går ner och den klerikala förvirringen tilltar. De förvirrade har ett mål i sikte: Kyrkan måste bli relevant. ”Relevans” är nu inte ett absolut begrepp. Det kan betyda nästan vad som helst. Relevansen är medial, förstås. Den mäts i antal artiklar och inslag och skapar uppmärksamhet. Att … Läs mer