Dag Sandahl

Jag tänkte i morgonväkten att jag skulle hållas uppdaterad om kriget i Europa av statstelevisionen. Där pågick repriseringar. I TV4 var det nyhetsmorgon.Jag förstod nyhetsförmedlingens karaktär. Den styrde på reptilhjärnan med stimuli just för att locka fram mina känslor, dvs tycka synd om folk på flykt och familjer som splittrades vid gränsen. Det redovisdes också … Läs mer

I en församling ordnades det en temaeftermiddag om dopet. Det var det gamla vanliga. Lite teologi och så där. Det var också de gamla vanliga, alltså gudstjänstfirande i ett antal åldrar – men många hade meno-pausen bakom sig. Nytt var gruppövningar. Lekfolket skulle utifrån några beskrivningar av dopsamtal ge förslag till vad prästerna borde göra. Prästerna … Läs mer

Min ukrainska vän menade att jag borde få präster att samla församlingarna till gemensam bön för Ukraina. Hon vill inte riktigt förstå att jag är en gammal och uttjänt präst, som egentligen inte har särskilt många kontakter in i kyrkolivet. I Två Systrars ber man dock i kväll i aftonbönen. Hur kan man be? Hur … Läs mer

Denna dag tarvar en myckenhet av eftertanke. I förvirringens tid sökte jag Svenska kyrkans hemsida för att få tröst och styrka. Det var kanske lite åldersdigert att be ”Pro pace et principe” i 1937 års psalmbok. Man jag har bett den medeltida bönen som samtida: ”Förlän oss, Gud, din helga frid, I kärlek oss ledsaga. … Läs mer

Jag läste på. Min ryska är mer än dålig, men jag kunde tillgodogöra mig förre KGB-agenten Putins ord på det språk man talar på hans gamla stationeringsort, Dresden. ”Im Wortlaut”, som det heter. Det var mönstergillt. ”Vi har kommit som era vänner”-talet alltså. Vi har fått lära oss att just så ska det låta. Soldaterna … Läs mer