Konungen fick till det. Han vet ju vad ett ämbete är, något som man tar över, det gäller kungen, biskopen och prästen förstås – men rimligtvis också domaren, landshövdingarna och ministrarna. Sa inte kungen något som Plussen kunde ha tänkt på? ”Man måste vara ödmjuk, beredd på att det kan uppstå saker som inte är som man trodde de var.” I kontroversfrågorna har det ju alls inte gått som de hoppades, men i högsta grad just så illa – om inte värre – som kritikerna sa. Det här låtsas vi förstås inte om, allra minst som kritikerna avfärdats med maktarrogans och deras invändningar bara vanställs på ett för eliten passligt sätt.
Hur kommer sig detta? Det svar Martin Luther gav vid religionssamtalen i Marburg håller nog nästan alltid: ”Ni är av en annan ande än vi.” Så vilken är den ande som rätt ostört får härja med Svenska kyrkan både när det handlar om ämbete och äktenskap? Legion är namnet. (Mk 5:9) Naturligtvis och självklart ställer människor, ande-drivna, upp som medarbetare. Frågan är bara vems ande som driver dem. Det skulle göra de kristna observanta. Hur beväpnar de sig med Kristi sätt att tänka? (1 Pt 4:1) Och hur avslöjar de onda makters spel – också eller just när detta spel döljs med fromma fraser?
De första kristna trädde fram med en trosbekännelse i en tid som präglades av tro utan att denna hedniska tro/statsreligion behövde formuleras tydligt. ”Kejsaren är gud” räckte långt och sedan kunde det räcka med lite rökelse framför kejsarens bild. I grunden var förstås denna tro en intighet, kanske formulerad som en ”tro på Något”. Denna tro utmanas självklart när de kristna säger, att de vet vad de tror och ger referenspunkter.
När tron formuleras som bekännelse är det i en uppgörelse med gnostiker. Gnostikerna kan vara av rätt olika slag förstår vi numera, men i grund och botten är deras tro en tro, där visheten kommer från det egna tänkandet och/eller som reflex av samtiden , proklameras och framstår som pretentiös skitviktighet: ”Jag vet!” Gnosis betyder ju kunskap och de kyrkokristna står jämförelsevis fram som enfaldiga med talet om ”Bibel och bekännelse”. Ni förstår hur valserna ska gå. Det är sedan gammalt. (1 Kor 1:20-25) Fenomenet är inte bara gammaldags. Det är bibliskt, därmed modernt i alla tider och – när allt kommer till allt – ren nihilism.
Nihilismen är en värdelös livshållning och den sätter en ära i att vara det, men inte mer ära än att den då och då refererar till ”gud” och ska den vara riktigt intellektuell stoltserar den med att vara ”apofatisk teologi”. Då är det fint på riktigt. ”Apofatisk” betyder att mänskliga begrepp inte kan säga något om Gud. ”Katafatisk teologi” är utsagor som säger hurdan Gud är. Om detta lärde jag mig något av Vladimir Lossky i hans bok The Mystical Theology of the Eastern Church (Clarke & Co, Cambridge repr 1973. Boken kom på franska 1944. Jag läste hösten 1974 boken ihop med bland andra två blivande professorer, en exeget och en systematisk teolog. Det tarvades. Teologi är en intellektuellt krävande och utmanande syssla. Teologiska fakulteten ät universitetens första fakultet, som ni vet. Kunskapsbasen! Kristen tro vet att göra reda för sig. Det gör att teologer ibland blir samhällsfarliga och säger det som inte är dagsaktuell ”sanning” utan ”distinkta opassligheter”. Där fick jag till det! Nu tror jag ni fattar varför det i denna kungens tid är så uschligt i det kyrkliga. Det är som docenten O noterar inte kristendom utan ”gudendom” som utminuteras. Jesus är avskriven, han var och är för besvärlig. ”Gud” kan man alltid knåpa ihop något om som låter fromt, fint och inkännande. Men det är trots all klerikal ståt inte den tro som beskrivs i Judas brev v 3.
Det gamla knepet har vi lärt oss av Erik Petrén. Han kunde lyssna till häpnadsväckande resonemang, böja sig framåt och säga: ”Det var intressant. Berätta mer!” Sådant kunde bara sluta på ett sätt. Erik monterade enkelt ner tankebyggnaden, som stod på osäker grund och blev alltmer ranglig när den byggdes på. Förnuft handlar inte bara kunskap men om kunskap fullkomnad genom vishet, har jag lärt mig någonstans. Det tål att tänka på. Var är världens vise/visa?
Stupiditeten är monumental och när den distribueras till mig medialt framstår som en oförsynthet och personligt kränkande. Kombinera då stupiditeten med kättjan och lättjan så förstår ni det sammanhang där Plussen måste förtydliga sig på totalitärt sätt. Saken gäller ju inte de fåtaliga enkönade vigslarna. Det är inte bara uttrycken för en övertygelse man ska komma åt utan själva övertygelsen. Det ska alltså ske med teologisk psykiatri! ”Ett läroavgörande utan läroavgörande” är syftet. Det finns visserligen en ordning för hur lärofrågor ska avgöras, men denna enkla metod att göra sig av med de olämpliga är mer effektiv, mindre offentlig och framförallt enklare än att behöva besvara frågor när minoriteten visar sig vara majoritet, om vi nämligen räknar in hur trons människor i alla tider har resonerat. ”Kyrkan är den sanna demokratin. Där får man ett ord med också när man är död”, sa G.K. Chesterton. Vi är många. Plussen och deras anhang är betydligt färre och utan läroauktoritet när det kommer till Bibel och bekännelse så fort deras ”förtydliganden” granskas.
Hur föll de konungsliga orden? ”Man måste vara ödmjuk, beredd på att det kan uppstå saker som inte är som man trodde de var.” Tänk om det är så vi måste hantera frågor, inte minst frågor där vi ska kommenderas?
På Hans Majestät Konungens 80-årsdag minns jag hur de konungsliga orden föll när vi fick språkas vid, Majestätet och jag. Konungen talade och sa: ”Du, det räcker med ett!” Dessa ord kom att väcka anklang hos många, när jag kunde återge dem. Handlar det om Plussens förtydligande behövs kanske ännu ett, trots Konungens ord? Jag behöver också förtydliga för jag hänger trots allt inte med i det kyrkliga:
Anna Cöster har dragit vidare och är inte längre Biskopsmötets sekreterare. Vi tycker om henne trots detta! Och kanske mer om henne, när hon inte ska misstänkas ha varit med om det tydliggörande som docenten Mats Bågesund utsätter för mördande kritik. https://www.kyrkanstidning.se/debatt/gener-avgoer-inte-sexuell-laeggning/433699
Docenten Bågesund är tandläkare (”tannamagare” som det hette i Malmö), pedotonist som specialitet – alltså någon som är särskilt kompetent på tandvård för barn och mån om att barn inte ska behöva lida under tandläkarens behandling. Vad han besparar barnen, tar han igen med råge på Plussen. ”Volvo Sonett!” säger jag bara. Rolv Wesenlund lägger jag till. https://www.youtube.com/watch?v=oqZd3r59aqc Inget Pluss vågar uppsöka Bågesund för tandvård, tro mig! De är inte dumma på det viset.
En undersåtlig gratulation på högtidsdagen! – En enda? – ”Du, det räcker med ett!”