Jag hade tänkt hylla Hans Majestät Konungen på 80+-årsdagen i morgon med en idéanalys av vår kyrkliga samtid, men nyheterna från Växjö behöver nog lyftas redan nu. Det är Modéus II förstås. Han ”tänker skruva åt kranen” hette det i Smålandskomposten. ”SSA-frågan”, ”Same Sex Attracition”, är en fråga där inget är ”något att ta för givet”. Varför inte? Han svarar klart och tydligt: ”Jag har hört personliga berättelser om att vi nu ser en tillbakagång, det vi kanske tagit för givet är inte längre självklart. Nu växer traditionella könsrollssystem igen och man ser med skepsis på HBTQI-rörelsen. Risken är att vi backar från de landvinningar som har gjort tidigare i dessa frågor.” (”Gjorts” ska det väl ändå heta, DS?) Jag hittade två artiklar på temat: https://www.smp.se/vaxjo/fler-unga-ar-negativa-till-homosexuella-en-sorglig-utveckling/
Nå, Modéus II är 62 i år. Säger bara det. Inte. Bara. Jag läser på i den monografi vi skulle studera när det begav sig, Birgitta Hedenrud, Homosexualitet (Sfph’s monografiserie nr 35, Stockholm 1992). Birgitta särskiljer biologiska och psykologiska faktorer från de sociologiska, men hon har nog inte övertygats om att ”all sexuell längtan kan vara en sociokulturell konstruktion” (aa s 46). Det är Greenberg som hon lutar sig mot, förstår jag: ”För varje lesbisk separatist som framför åsikten att lesbianism är det politiska val som för feminism fram till dess logiska konklusion finns det någon annan som säger ’jag är född sådan” (aa s 47 även om jag rättat översättningen något). Greenbergs studie The Construction of Homosexuality kom år 1988. Birgitta Hedenruds slutsats då var, att det handkar om faktorer som skapar ”homosexualiteter” – och då blir hennes slutsats: ”Kunskapen om homosexualitet skapas i dialog.” (aa s 47) Ingenstans säger leg läk Birgitta Hedenrud, att saken skulle gälla ”människosynen”. Hon redogör för litteratur i sak utan att ideologisera. Men detta var i början av 90-talet, märk väl.
Tänk om det i vår tid visar sig att att Greenberg har en poäng, det finns för somliga ett sexualpolitiskt val? Då är det väl helt naturligt att sådana val har sina bäst-före-datum? I världen går det så till, trender vänder. Då är det alls inte överraskande om ettPluss plötsligt ser sig akterseglad av de unga, som tänker nytt genom att tänka gammalt. Vad ska han göra då?
Modéus II ska dra åt kranarna och pröva den hantering som i Sovjetunionen var politisk psykiatri. I Svenska kyrkan ska det bli teologisk psykiatri. Den går hand i hand med den statliga myndighetsutövningen, MUCK, Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor, ordnar seminarium i Pride House, Växjö. Sådant hade jag inte gått på om jag varit ung eller just när jag var ung. Jag går inte på det nu heller och med viss bakåtlutad hållning ser jag knepet. Modéus II speglar sin samtid, det är alls inte ovanligt för det högre kleresiet att göra så, och detta har sitt underhållningsvärde. Förutsatt att man inte blir utsatt för vad Plussen kan få för sig att göra med prästkandidater i slutna rum. Å andra sidan gäller ordet just i det slutna rummet: ”Gud har räknat sylten, Anders-Olof!
Vi gjorde oss av med det orimliga kyrka-stat-systemet, men kom inte åt den politiska makt som alltmer skamlöst utövas i Svenska kyrkan. Detta applåderas av Plussen. Förr i världen valde prästerna sin biskop (kanske i from tanke att deras uppgift mest var att se vem Gud redan valt…) Sedan fick vi lekmannaelektorer också, det var ett socialdemokratiskt önskemål, alls inte omöjligt att förstå – ty intresset ljuger aldrig eller alltid. Till det kom det till synes fina att diakonerna var en del av vigningstjänsten och skulle därmed välja representanten för läroämbetet. Det blev just en diakon, som alls inget läroansvar har, som valdes till domkapitlet. Och nu kunde Modéus II i dagarna tre mönstra 400 deltagare på präst- och diakonmöte. Det är mycket folk och rätt rejäla kostnader och egendomligt att denna av totala åderlåtning märks så lite i stiftets församlingar! Tror ni att prästerskapet understött av diakonerna nu protesterade mot löftesbrotten, mot vad ett Pluss kan göra mot en utsatt prästkandidat och enkannerligen i Växjö stift mot Modéus II , som ska gå bröstgänges fram och skruva åt kranen? Så många prästkandidater fijnns det väl inte att göra sig av med – med ett politiskt skitargument, att saken skulle gälla ”människosynen”.
Det var ju så Stefan Löfven drog upp gränsen mot Sverigedemokraterna. Människosynen! Det gick jag inte på. Julia Kronlid hade en annan människosyn än Löfvens, för Julia var – som jag – kritisk och ville föra rondskålens folks talan. Julia Kronlid stod upp för människans värde på ett helt annat sätt än Stefan Llöfven. Var det något Pluss som sa något om detta? Viger Modéus II sådana som säger, att den rådande abortlagstiftningen svårligen kan förenas med kristen tro? Och viger han någon som säger att HBTQIA+-ideologin är också den främmande för kristen tro (och vice versa!), men att den som är ”SSA”, attraherad av samma kön som man själv har, ska bemötas med kärlek och förståelse, vilket inte behöver gälla ett ideologiskt system som HBTQIA+? Kan Plussarna överhud taget förstå den linje Birgitta Hedenrud drog upp när hon skrev: ”Forskarans perspektiv och teorier har snedvridit och begränsat kunskapen” (aa s 47) .Vad är det alltså Plussarna inte förstår utifrån sina av forskningen begränsade perspektiv?
Det måste handla om en brist i personligheten eller i den personliga kringsynen om Plussmötet samlar sig till en agenda som till sin art är ”teologisk psykiatri” av sovjetmodell. Modéus II vet dock besked. När det blir Prideparad i Växjö, pridefalggar han från biskopsätet för han vet (kursiverat här och med uppenbar avsikt! att Prideveckan ”uttrycker ett bejakande av en identitet som är väldigt genuin”. Hur vet han det och på vilket sätt hade då t ex Greenberg fel?
Jag ogillar folk som ska skruva åt kranar. Det får vi lämna åt rörmokarna. Det är deras jobb. För egen del frestas jag att tänka att det finns präster som är beredda att skruva om kranen på Modéus II, men i så fall skulle jag säga, att det är en skruvad idé. Det också.
Tänk om den renhållningen kunde bedrivas, att frågan om ämbetet i första hand hanteras som en teologisk fråga om ämbete och tjänster och frågan om homosexualitet som en fråga om sexualitet i sin sociala kontext? Det skulle bli andra dialoger då kanske? Hur var det nu Birgitta Hederud skrev? ”Kunskapen om homosexualitet skaps i dialog.” Denna insikt tycks vara en smäll rakt i nyllet på Modéus II och hans skruvande.