Alla läser inte Ölandsbladet, Ölands största tidning. Det gör jag. Och då får jag mig till livs vad Plusset i Växjö vill delge mig. ”Sluta inte drömma om fred på jorden”: https://www.olandsbladet.se/2025-06-05/sluta-inte-dromma-om-fred-pa-jorden/,
Men jag har inte haft denna obibliska dröm. Jag har med vapen i hand försvarat freden – och på min tid var det riktigt lyckosamt även om det kostade några av mina kamrater livet eller närapå. Ravlunda skjutfält är ingen lekplats. Värst var det för flygvapnet med olyckor som märkligt nog sågs som närmast normala inslag, eftersom piloterna skulle flyga som i krig.
Då kommer Modéus II med talet om att vara aktör, en som ”predikar fredsbudskapet, skänker tillflykt till den som är i nöd och vågar höja sin röst för mänsklig värdighet även när det kostar på. Det grundar sig i kyrkans trotsiga hopp om att ljuset övervinner mörkret, oavsett hur mörkt det kan se ut att vara.” Detta är ett övertygande känsloargument, inget annat. Kristen tro säger visst något om hoppet. Det relateras till Jesus – från Nasaret, om ni behöver en precisering.
Modéus II kör det gamla predikantknepet; sammanfattande ord om tidens elände. Krig som mullrar vid horisonten, demokratiska institutioner som ifrågasätts, maktfullkomliga män (kursiverat här!) som spelar roulette med de ungas framtid”. Män? Unga? Hur tänkte Plusset nu? Jo, han tänkte att det behövs ”fredskrafter”. Kyrkorna ska ta fredsinitiativ; ”dra samman fredsmöten och stötta och kanalisera människors engagemang”. Lite oprecis hur detta ska genomföras blir nog Plusset: ”Fråga gärna din församling om hur du kan bidra i arbetet för fred.” Jag har frågat. Svaret var nog i princip att jag ska uppföra mig på 50-årskalas, ”det din dotter skrev på ett instruktivt papper till dig. Då blir det fred.” Jag uppförde mig!
Modéus II manar på: ”Bli en del av rörelsen som verkar för att freden ska slå ut i blom, lika vackert som våren.” Gick inte min gräns här? Vi lever i en förkrigstid som blivit krigstid mer nära i tiden än tidigare. Sabotage antyds mot telekommunikationerna längs E 22 i både Linköpings och Växjö stift. Min fredsrörelse är klädd i grönt och hade som bäst växtlighet i hjälmdoket. Vi är rätt många som inte drömmer om fred så mycket som vi värnar den. Också jag har utgjutit mitt blod för detta land (jag fick ett sår i handen!). Och bränt mig på pipan till en ksp 58, lätt hänt.
Modéus II är disputerad, men det hindrar inte hans forskningsfusk. Söderblom bjöd inte in till ett ”fredsmöte”. Han bjöd in till ett kristenhetens möte och temat var socialetiken, inte bara frågan om en enskild kristens livsföring. Social etik – inte bara personlig! Frågan efter Tysklands kapitulation och det oerhörda krigsskadeståndet till Frankrike brände, och kunde ha satt eld på hela mötet. Så blev det inte – och det sågs som ett under. Freden var frågan som tagits upp tidigare i Geneve 1920 och Birmingham 1924. Nathan Söderblom och jag uppskattade båda Brevet till Diognetos och ordet om ”vad själen är i kroppen är de kristna i världen”. Detta är en det andliga livets hållning och ett medvetet ansvarstagande. Socialetik om ni vill.
Fan kom till tals på Stockholmsmötet, jag menar fröken Fan från Kina. ”Den kinesiska damens uddiga älskvärdhet och ironiska skärpa förfelade inte sin verkan”, skriver Söderblom. Hon påpekade att hon inte var gul alltigenom och det finns ingen här som är vit alltigenom. ”Rasproblemet innefattar ekonomiska och sociala orättfärdigheter”. Detta kan ni gärna citera och påpeka att ni citerar Fan själv, men nu inte som Fan själv. Jag citerade från Nathan Söderblom, Kristenhetens möte i Stockholm (SKD, Stockholm 1926, s 564). Då ser vi Stockholmsmötets socialetiska ansats tydligt. ”Fredsmötet” var ett möte efter ett orättfärdigt fördrag i Versailles och herr Hitlers maktövertagande. Säger bara det Mycket till möte men inte mycket till fred år 1925 och åren därefter. Men inte bara jag! (se Jonas Jonson, Nathan Söderblom och Stockholmsmötet i Bretschneider-Felzmann m fl utg, Detta är endast en begynnelse, Artos, Skellefteå 2024, s 40). Varför ska ett Pluss konstruera sig en alternativ verklighet och inte läsa på?
Nä, jag drömmer alltså inte om fred, jag värnar den i väntan på tidens slut – liksom jag värnar andra plusfaktorer, den rena läran t ex. Jag drömmer inte heller om pålästa Plussare som ska förkunna Kristus, jag ser dem prioritera annat och andra frågor; klimat, Pride, drakoniska åtgärder mot dem som tror fel, dvs tror som Kyrkan – men inte som riksdagen år 1958 – samt handlingsförlamning när det handlar om kyrkokollapsen. För att nämna något. Varför skulle en kristen drömma och säga ”jag har en dröm” (Jer 23:25-32)? Jag säger: Sluta dröm om fred på jorden, gör något i stället. Några pigga idéer finns att hämta från Stockholmsmötet 1925, främst idéer om lyhördhet, sanningslidelse, verklighetssinne och broderlig kärlek… Detta utesluter inte uddig älskvärdhet och ironisk skärpa.
Men vad ska jag tänka om Modéus II? Han är ute och rör sig i det (gamla) PK-stimmet. När vinden vänder, vad ska han göra då? Om Frälsaren har rätt i sin uppfattning om sig själv och sin uppgift, att han inte kommit med fred till jorden – vad gäller då? (Mt 10:34-35) Om ett Pluss fablar om annat än det Frälsaren själv sagt, har vi problem. Eller Plusset självt?
Antagligen är det övergripande kyrkliga problemet känslolivet. Känslan trumfar Sanningen. Det måste kanske bli så, när Sanningen blivtit något som är sant för mig, men kanske inte för dig. Då återstår kaos och samtalskollaps. Var det detta som hände i fallet Ellen Jakobsson? De hårdhjärtade är inte mer hårdhjärtade än att vi kan tycka synd om Ellen och illa om ett kyrkosystem som alltid överger oss just genom att inte driva sanningsfrågor – men väl klippa till om någon tänker olika. Det hela hänger förstås inte ihop. Men i Svenska kyrkan måste sanningsfrågor undvikas eftersom den sortens frågor konsekvent ersatts av lämplighetsfrågor. Vi lagar efter läge för att undvika kontroverser med den rådande hegemonin.
En begåvad präst sporde: ”Skulle du säga att woke har påverkat Svenska kyrkan och socialdemokratin?” Jag svarade: ”Hegemonin. Alltid och överallt för alla.” Detta grundläggande, själva hegemonin, är makten över oss, och går inte att undvika. Just därför måste vi stå den emot. Gramscis erfarenheter från fängelset är värda att fundera över. Vi kyrkokristna, som brukar läsa brev skrivna i fångenskap, kan förstås läsa och fundera över Antonio Gramscis (1891-1937) insikter, han införde begreppet ”hegemoni”, och vi kan samtala om vad dessa insikter bör leda oss att göra.
En vän av det andra könet, nej så kan jag inte skriva (fniss), ”en kvinnlig vän” måste det heta, föreslog att vi borde starta en ny rörelse: VGTM+, dvs ”Vi som Gillar Toxisk Manlighet (mycket). Plustecknet betyder ”mycket”. Hon har både man och son så hon måste veta vad hon talar om. Det kanske är den ”malliga manlighet”, som kallar verklig manlighet för toxisk som egentligen är den toxiska, dvs den giftiga.
Då kanske jag ska rådfråga döttrarna om mina svärsöner – för de är bevisligen gifta och då och då har de till min förtjusning tvingat i mig toxiska drycker, sådana med C₂H₆O i. Senast på nationaldagen fick jag fyra flaskor Chouffe av svärsonen Andrew samt ett fint glas med Chouffe-gnomen på. Toxisk manlighet kanske är en gnom när allt kommer till allt?
Jag fick kolla på Wikipedia: ”Gnom (latin. gnomus , till grekiska γνώμη gnōmē, förnuft, förstånd) är en av elementarandarna vilka först omtalas av alkemisten Paracelsus. Tanken på sådana elementarandar härrör främst från medeltida animistisk-kabbalistiska föreställningar, och ansågs personifiera sitt elements egenskaper. Gnomen är en jord-ande och kopplad till jordens element. Andarna bor i jordens inre och blir någon gång synliga, vanligen i dvärggestalt.” När jag läser så djupsinniga analyser behöver jag nog öppna en flaska till. 33 cl 8%, tänkte jag. Pingsten är ju hänryckningens tid – eller verklighetssinnets? Sluta drömma men sluta inte dricka Chouffe och andra belgiska ale-sorter.
